Viska jamar – Min tur nu!

Nu e det faktiskt min tur att blågga. Men sluta knuffas, Tindra!
Jo, jam har ju lixom blivit en riktig kelgris på sistone, säger husse. Jam följer med varenda gång han ska på toa å jam ligger numer kvar när han kommer å klappar mej. Så har jag börjat nosbuffas åxå! Det känns såklart lugnast om farbror Sippo e med åxå, men jag kan själv om så behövs.

Hej farbror Sippo. Gosar husse med dej?

Ligg still så jag kan buffa dej. *gnugga, stryka, buffa*

Hej husse! Vill du åxå buffas? *bonk*

Gosparty

Jo, jag har ju fått vara ensam en hel del nu när jag varit lite sjuk. Men inatt så kröp jag upp till husse i soffan så fort Tindra hade gosat färdigt med honom. Där låg jag en bra stund, men så började det klucka lite oroväckande från husse och jag är rätt säker på att jag såg ett periskop titta ut genom ena näsborren. Jag insåg då att det var hög tid att flytta på sig så husse fick gå på toa. Jag lade mig en bit bort i soffan och rätt som det var så låg vi alla tre katter tillsammans och sov. Det var jamarmysigt. *spinner*

Viska jamar – Det e bara jag

Hej hej. *vinkar med tassen* Ville bara titta in och säja att jam bara mår bra å det e inte jag som tjallar när farbror Sippo har lämnat en olycka på gålvet. Det e Tindra som alltid springer dit å försöker gräva ner det, den knäppa katten. *tassen för pannan* Hon e väldans huslig av sej.

Så måste jam skryta lite åxå. Nu går jag fram å nosbuffar på husse varje gång han sitter på lådan. Å jag springer inte heller iväg längre när han stryker mej över pälsen när han häller upp käk. Även om det är jobbigt att inte få någon matro. Det har till och med gått så långt att han nu tvingar bort mej från Sippo’s matskål utan att jam blir redd.

Viska jamar – Två år har gått

Hej hej. *vinkar med tassen* Kan ni tenka er att det gått hela två år sedan jam flyttade in hos husse å farbror Sippo å Tindra. Husse satt å tittade på gamla bilder å såg en på mej då jam bara bott här ett par månader. Då var jam jetteredd för allt å alla, det var bara farbror Sippo som verkade snell. Varje gång husse försökte klappa mej så springde jam iväg så fort tassarna kunde å Tindra bara fräste åt mej hela tiden. Men nu e vi alla vänner å har det jettebra tillsammans.

Tenk vad tiden går fort ibland. *nickar*

Här har jam bara bott hos husse någon månad. Jam var både redd, men samtidigt nyfiken. Vad ville den där buffeln egentligen?

Jam ville gärna ha min filt nära mej. Nu behöver jam inte det längre.

Viska jamar – Modiga mej

Jam var jettemodig i morse. Farbror Sippo stod med framtassarna på husses säng å kollade om han hade vaknat än. När husse började klia honom på huvudet, så ville jag åxå vara med å plötsligt hade jag skuttat rakt upp i sängen å lagt mej hos husse! Både husse å Sippo blev jetteschåckade, å det blev nog jag med när jag tenker efter. Sen gick Sippo iväg, å då vågade jag inte ligga kvar längre. Men lite senare gick Sippo tillbaka å då hoppade jag upp till husse igen å ville bli gosad med. När Sippo gick för andra gången, så stannade jag faktiskt kvar en stund hos husse – alldeles schelv. *stolt*

Städardag

Jahajam, då var det dags för storstädning igen. Klockan var strax efter lunch då det kom in en främmande människa i mitt hem. Jag tassade såklart fram direkt och nosifierade besökaren och lagrade det i minnesbanken. Det visade sig att hon också hade katter, så husse gav henne gottisar som hon fick mata mig med. Tyvärr råkade jag bli lite väl glupsk och sätta sju stycken i halsen på en och samma gång.

Men sen var det roliga slut, för nu skulle det städas. Det var ett fasligt sprejande med burkar och jag vet inte vad. Det luktade skurmedel överallt och sen började hon, besöket alltså, att jaga oss med snabeldraken. Jag hade i förebyggande syfte satt mig på uteplatsen, men stackars Viska blev så rädd att hon nästan blev vit i pälsen.

Jag frågade husse senare om han inte kunde köpa en sån tvåbening åt oss. Husse sa då att man inte kan köpa en människa. Då frågade jag varför, för man kunde ju köpa en katt för femtio öre tassen. Borde man inte då kunna köpa en människa för femtio öre foten?

Jam e redd. Snabeldraken försökte tjeka upp mej.

Nämen vilket trevligt och väluppfostrat besök vi har fått. *glufs*

Viska jamar – Det e jag igen

Hej hej. *vinkar med tassen* Egentligen skulle Sippo fått tillbaka sin blågg idag, men husse envisas med att visa ett klipp där jam mjölktrampar på en soffkudde. Förstår inte varför det e så speciellt, det har jag gjort många gånger juh.

 

Viska jamar – Gäääsp!

Det bara regnar å regnar ute, så att gå ut på uteplatsen e ju inte ens att tänka på. Men eftersom vi katter e intelligänta så kom jag snabbt på en annan aktivitet – sova.

Så kan jag meddela att jag låtit husse klappa mej lite oftare. Förut ville jag bara bli klappad när han satt på toa eller låg i såffan. Nu kan han få klappa mej till å med när han serverar mat eller ligger i sängen å gäspar.

Viska jamar – Skäms, husse!

Kan man inte få pyssla om pälsen i lugn å ro utan att du stör mitt i det allra heligaste?! Skäms! *fnyser*

Usch för städdagar och Viska fyller år

I dag fick vi besök av städtanten igen. Hon och husse sprang runt här hemma med snabeldraken och illaluktande trasor. Husse lyckades skrämma vettet ur stackars Viska två gånger på fem minuter med snabeldraken, så nu vill hon inte ens hälsa på henne. Detta på hennes födelsedag också!!