En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Vila i Frid Sixten

Vi har precis nåtts av det sorgliga beskedet att Sixten har tassat över Regnbågsbron, till följd av en ny hjärnpropp.
”Igår kväll blev han bjuden på sin älsklingsrätt kokt fisk och åt lite men så idag sa det bara pang, han lutade sig tungt på ena sidan och sen säcka han ihop.” Skriver en ledsen matte på bloggen.

Alla våra tankar går till vår vän, Vila i Frid kompis.
Där du är nu, finns inga plågor och gräset är alltid grönt. Det kommer bara kännas som ett ögonblick tills dina vänner är hos dig igen.
Och du är ju inte ensam där uppe, utan har sällskap av flera gamla vänner som tidigare gått över bron och nu tar emot dig med öppna tassar.

En glad Sixten med sin girmus.

24 november, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , | 8 kommentarer

Saknaden efter Maya

Vi fick i morse reda på att Maya har tassat över bron till Regnbågslandet. Vi är stumma av sorg och saknad.
Hon har de senaste dagarna inte haft någon aptit och till slut tog hennes människa Maya till vettisen. Tyvärr så fick husse inget veta förrän han läste om det dagen efter (idag).
Vi har följt Maya i flera år, ända sedan hon började blogga och hon var ett fint tillskott till vår fina bloggby.
Husse kände igår att han hade svårt att sova. Han var väldigt rastlös och fick ingen ro alls. Jag tror att det var för att även han kände av alla de Änglakatter som samlades för att följa en älskad familjemedlem till Skaparkatten. För det kan ju kanske vara lite förvirrande och otäckt, när man precis skilts från sin familj på jorden.

Vi tänder samma ljus för Maya, som vi tidigare tände när en älskad kattvän tassade vidare.
Vila i Frid Maya, vi kommer att sakna dig.

Vila i Frid Maya.

9 november, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , | 14 kommentarer

Till minne av Snuffe

Idag är det exakt ett år sedan Snuffe fick somna in på Valla Djurklinik. Husse har länge velat göra en minnesfilm om Snuffe, men aldrig orkat med det. Men nu blev det alltså gjort.
Det har blivit många tårar och för ett tag trodde jag husse skulle gå under, men han drog ett djupt andetag och bet ihop – för Snuffe’s skull.

 

 

18 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , , , | 58 kommentarer

Ett tänt ljus

Det får symbolisera vår saknad efter Sekerhetskatten Conny. Det är nämligen så svårt att hitta de rätta jamen, eller orden i husses fall. Det är inte första gången som vi förlorar någon i vår bloggkrets och det lär inte vara den sista heller. Men vi (husse, jag och Tindra) tycker det är viktigt att visa att man ändå bryr sig – om både katt och dess människa. För det är bara vi som förlorat en kär vän som vet hur det känns och jag tror då inte det spelar någon roll hur många gånger man gått igenom det, för man kan aldrig vänja sig vid det.

Vila i Frid Conny och hoppas att du hittar många mösslingar där upp i Regnbågslandet. Om du skulle råka stöta på Snuffe eller någon annan av de vi känner, så hälsa från oss. Hälsa att vi aldrig glömmer dem och att de alltid kommer finnas i våra hjärtan.

14 augusti, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , | 21 kommentarer

Vi försöker återgå till det normala

Trots att det känns jobbigt, så försöker vi ändå se framåt. Jag tror inte Conny skulle vilja att vi slutade leva för hans skull. Vi som kände Conny, vet ju vilken snäll Sekerhetskatt han var och hur allvarligt han tog sitt jobb. Så vi försöker jama ett inlägg om det fina från igår.

Igår sken solen ordentligt och jag passade på att undersöka buskarna runt mitt närområde. Jag tänkte att man kanske kunde bosätta sig under någon buske och ha den som sommarstuga, men jag hittade inget som passade. Det är nog som man säger; borta bra men hemma bäst.

Hm, lite trångbott här inne tycker jag.

Äh, jag tror jag nöjer mig med lägenheten. Kom nu husse så går vi vidare.

Minns ni att husse berättade om att han såg en katt på vägen till jobbet? Vi lyckades hitta bilden nu, så här kommer den.

Husse: Undra om kissen har något hem. *orolig*

Suckjam, Conny dyker upp i tankarna hela tiden, vi känner oss jättehängiga. Husse funderar på om han kanske skulle ha en sån där svart armbindel som visar att man sörjer någon. För Conny var faktiskt en av oss bloggkatter och vi är som en stor familj tycker både husse och jag.

14 augusti, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , | 10 kommentarer

En massa olika

Dagen började med att husse käkade frukost och sedan gick och la sig igen. Han har jätteont i sin rygg och kan knappt röra sig. Men trots det så tog han med mig ut på en promenad. Det tyckte jag var snällt! Vi höll oss mest runt husknuten, men det dög mer än väl.

Men kom igen då husse, öppna dörren!

Aaaahhhh, detta är livet.

Här ligger jag och gömmer mig lite, eh SPANAR på en människa som såg misstänkt ut. Det gör alla jag inte känner.

Tindra då? Jo, hon är fortfarande en energifylld kisse. Husse trodde ett tag att hon missbrukade anabola kattoider, men svaret var enklare än så – hon dricker kaffe.

Kom igen nu då, skynda på lite med kaffet.

Väs och fräs lagom din väsmaskin!

Nähä, nu orkar jag inte vänta längre. Dags att jaga Sippo lite.

Så har det ju varit invigning av Katthemmet Kompis, som jag skrev om för ett par dagar sedan. Tänk att det gått 1½ år sedan den otäcka branden.
Max och Måns husse har till och med gjort ett filmklipp om det.
Här är förresten bilden på Katten Jussi som nätt och jämt klarade sig med livet i behåll. Vem kan glömma hans brända tassar och svedda päls?

Katten Jussi

Slutligen så vill vi gärna skänka en tanke åt Katten Duncan, vars husse har filmat hans sista stund i livet när de tar farväl av varandra. Det här klippet har bränt sig fast i hjärnan på oss här hemma. Husse går oavbrutet runt och tänker på Snuffe nu. Tänk om det fanns fler såna människor som brydde sig så mycket om sina djur istället för att behandla dem som slit och släng. *suckar*
1,27 minuter av ren kärlek och djupaste förtvivlan. Vila i Frid kompis.

 

31 juli, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , , , | 18 kommentarer

Lite sorg

I dag har det inte hänt så mycket här hemma. Husse var uppe en sväng vid sextiden på morgonen men gick och la sig efter en timme igen och har sovit bort hela dagen. Kanske har det att göra med det sorgliga som hände igår.

Katten Mjurre har ju fått vandra till Regnbågslandet nu efter att ha fått leva femton fina år bland oss människor.

Även om jag inte kände Mjurre lika bra som jag känner exempelvis Gustav, så kändes det ändå som ett slag i magen när vi läste om det sorgliga. Det är för att vi katter och kattmänniskor, vet ju hur ont det gör att förlora en livskamrat.

Så vi har tyvärr inte så mycket mer att jama, annat än att du är saknad och aldrig glömd. Du har lämnat dina gamla ben här på jorden och springer med en ungkattsben runt uppe i Regnbågslandet och jagar sork och möss och det skänker tröst till oss som fortfarande går runt här på jorden och saknar. Denna dikt passar så väl in här.

20 juli, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , | 14 kommentarer

Farväl Zeke

Zeke på Tre Katter finns inte ibland oss längre. Han har fått somna in efter att ha blivit sämre och inte svarat på medicineringen som vi hade hoppats. Tassa gärna in på Tre Katters blogg och visa vördnad för en bloggande kattkompis som inte finns med oss levande längre.

Husse älskade de serier som Tre Katters människa hade gjort.
Vila i frid min vän, vi kommer träffas en dag.

Om Zeke.

Tre Katter comics
Zoo-katt
TV-dags

31 mars, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , | 2 kommentarer

Året som gått

Vi gör som alla våra vänner och önskar ett Gott Nytt År.

Året som gått har varit tufft och fullt med sorg och svåra stunder.
Katthemmet Kompis brann ned till grunden.
Katten Liza fick resa till Regnbågslandet.
Snuffe återhämtade sig aldrig och fick också han resa till Regnbågslandet.
Så blev Katten Gustav dålig också. Men han klarade sig som tur var.

Men detta har även visat att det finns värme ute i landet. När Katthemmet Kompis brunnit ned så startade en insamling som snabbt steg till oanade höjder. Det var väl ingen som vågade tro att det skulle bli sådan uppslutning. Ja, förutom vi kattmänniskor då.

När Snuffe blev svårt sjuk och pengarna inte räckte till för oss, så startade bloggvänner en insamling som mer än väl täckte Snuffe’s sjukvård. Tyvärr så kom vi till en punkt då pengar inte längre spelade någon roll.

Så självklart det enorma stöd vi fick när Snuffe var dålig och det stöd som vi fick när han vandrat vidare. Vi som en gång förlorat en vän vet hur jobbigt det är och då är det skönt att ha såna bloggkompisar som vi har.

Sorgen efter en katt är ofattbar. Tack alla snälla som ställde upp för oss.

Efter Snuffe’s bortgång så adopterade vi en ny kisse från Södertälje Katthem. Det var ju de som startade insamlingen för Snuffe, och då tyckte vi att det kunde vara lämpligt att adoptera en katt därifrån.

Tindra anpassade sig snabbt till sitt nya hem och är nu en frisk fläkt här hemma.

Avslutningsvis så klistrar jag in ett inlägg som Katten Gustav skrev igår. Jag tycker det är en väldigt fin och absolut omöjlig önskelista. Om folk bara kunde tänka till lite. En toppenlista kompis! *tassen upp*

Här hemma:

En ständigt fylld matskål + vitfisk åtminstone varje helg.

Att Piff och Puff slutar vara så jamrans kittsliga om jag råkar göra en ofrivillig rörelse åt deras håll.

Utanför mitt hus och långt borta:
Att det införs 0-tolerans mot dumpande av katter, så att alla som gör så blir anmälda och får ett straff. Framför allt ska de fås att förstå hur illa de gör, så att de själva mår dåligt av det de gjort.

Jag önskar att alla katter ska få snälla, egna människor att ta hand om. Det är konstigt att människorna inte riktigt verkar räcka till idag?

Det är mina största önskningar. Sedan har jag förstås en massa andra saker som vore bra, men det är nog bäst att koncentrera sig på några saker och önska dem jättemycket. Om vi är många som tänker och tänker, vem vet vad som kan hända när det blir ett nytt år?

Gott Nytt År kära vänner. Vi ses snart igen. *vinkar*

Vadå Gått Nytt År? Va' e' nyår för nåt???

 

Gott Nytt År kära vänner.
Nu håller vi tassarna för att 2011 blir ett bra år!

31 december, 2010 Posted by | Okategoriserade | , , , , , , , | 38 kommentarer

Snuffe har rest nu…

Idag fick Snuffe somna in på Valla Djurklinik i Linköping.

Så trötter man kan vara då. Pappas pälskling.

På förmiddagen så busade vi lite och då blev han hängandes så här lilla bubben.

Men husse, jelp mej ner dårå. *sprattel*

Han tog självklart ingen skada när han hängde där och dinglade och självklart tog han sig loss för egen tass. Han har ju fått commandoutbildning av Sippo.

Men eftersom kisseriet inte fungerat som det skulle i helgen, så var jag tvungen att ringa Valla. Vi fick en tid 10:30. Snuffe var måttligt road av att få åka i transporten igen. Själv trodde jag att det skulle bli ”som vanligt” att han blev behandlad och sedan skulle han få åka hem. Jag hade precis börjat förtränga riskerna som fanns.

Men e vi här nu ijen? *suckar*

När tjejen som kollade Snuffe klämde på hans blåsa, så kom det bara ett par stänk. Det rann inte bra alls. Jag fick hålla Snuffe’s huvud medan hon klämde och jag märkte hur illa han tyckte om det. Vem skulle inte göra det? Då nämnde hon att det började kanske bli dags för att fatta ett svårt beslut. Precis det jag var rädd för.

Efter samråd med tjejen där, så beslutade jag att han skulle få somna in direkt. Hon förklarade flera gånger för mig att hon tyckte jag tog rätt beslut och att hon skulle kunna hämta in varenda vettis i Valla, eftersom alla kände Snuffe, och de skulle säga samma sak. Men trots det så kändes det som om jag mördade honom.

Jag bad henne ta ett foto på mig och Snuffe tillsammans. Jag har nästan inga såna bilder.

Så fick vi vänta lite medan vettisen hämtade en annan vettis...

Snuffe var jättemodig och började utforska lite.

Till slut kom stunden. Jag hade bett om att han skulle få lugnande först, så han inte skulle vara rädd.

Det verkade rätt fort och snart så blev han så trött att han inte orkade hålla huvudet uppe längre.

Han var helt lugn och avslappnad.

Till slut fick han den sista injektionen och efter det gick allt snabbt.

En husses sista farväl av sin älskade katt.

Här förs hans kropp bort av vettisen. Farväl Snuffe.

Ett stort tack till alla som ställt upp för Snuffe. Jag önskar jag kunde komma på mer att säga, men det är tomt i huvudet nu. Jag får försöka tacka er alla senare.

18 oktober, 2010 Posted by | Okategoriserade | , , , | 160 kommentarer