Vilka vänner jag har

Jag är alldeles rörd av allas tass och tumhållning för mig. Så pågår ju dessutom en insamling för min veterinärvård nästa vecka, då vi ska få svar på om den äckliga antibiotikatten har gjort någon nytta. Det hoppas jag verkligen den har, för den smakar blörk!

Jag fick dessa meddelanden på Facebook.

Jobbigt nu, men fick en promenad

Även Tindra känner av pressen efter veterinärbesöket. Hon ville inte ens ligga och gosa med husse.

Här har jag dragit mig undan lite för att försöka få lite vila. Att få en kamera uppkörd i nosen hjälper inte!

Viska höll sig borta jättelänge. Hon vägrade att komma ut ur garderoben i flera timmar. Men till slut kom hon fram och lade sig högst upp i klätterträdet.

Man måste pröva alla sovplatser. Det kan ju finnas en som är bättre än den innan.

Hellu.

Suck. Jam känner mig inget vidare, husse.

Inget vidare alls.

Igår kväll låg jag bara på vardagsrumsbordet och sov. Jag ville inte vara själv för första gången på flera månader.

Viska passade på att hälsa på när jag ändå låg där.

Zzzz…

Men så köpte husse hem Gold Gourmet tonfisk och det slank ner i magen rätt bra! Mums!!

Efter att husse varit till affären och köpt hem fler burkar tonfisk, så ville jag ta en promenad.

Självklart ville jag kolla mitt kära favorithörn.

Kolla! Allt är till mig säger husse. Fas självklart delar jag med mig. Speciellt från den skålen där husse kletat i antibiotikatt!

Husse berättar: Inget verkar lockande för Sippo

Hej hej. Husse här.

Ja, nu har jag äntligen landat någorlunda från chockbeskedet jag fick om Sippo igår. Idag var jag och handlade en del olika typer mjukmat och ett gäng sticks åt honom för att han skulle få i sig nånting i alla fall. Han glufsade i sig två sticks på några minuter, men sen var det stopp. En tredje ville han helt enkelt inte ha. Han tuggade lite på den men drog sig sen istället tillbaka under köksbordet som har blivit hans gömundan den senaste tiden.

Jag har nu testat tre typer mjukmat och det enda han gör är att slicka av såsen. Han höll på att få i sig en köttbit av misstag, men den pillade han snabbt bort.

Försöker även smeta antibiotika på tassarna, eftersom eventuella försök att trycka in det i munnen på honom skulle vara väldigt smärtsamt för oss båda. Speciellt mig.

Sippo har varit kärnfrisk sedan den dag han flyttade hem till mig sommaren 2001. Det är först på senare år som han börjat få problem med höften, men annars var det lugnt. Problemen med magen började för tre månader sen och kom som en blixt från klar himmel. Vi hade då nyligen varit på en vanlig besiktning på Valla Djurklinik, som han klarade sig igenom med bravur. Njurarna mådde kanonbra och allt var frid och fröjd. Så hände det här. Den senaste månaden har han i princip slutat äta och har gått ner 0,9 kg under den tiden. Så nu försöker jag med allting för att han ska få i sig något i alla fall. Men det känns som om man kämpar i uppförsbacke.
/Husse

Just nu pågår även en insamling på Snuffefonden just för Sippo’s återbesök nästa vecka.

Åhhh. Är allt det där till mig?? Skynda dig på med utdelningen.

(Två sticks och lite sås från mjukmaten senare.) Örk! Vill inte ha mer…

Jag har tyvärr tråkiga nyheter

Kära vänner, jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag har varit på Valla Djurklinik ikväll för att jag har ätit så dåligt senaste månaden. Det visade sig att jag gått ner 0,9 kg på en månad och det är väldigt mycket för en katt. Det togs en massa blod från mig, flera rör faktiskt och vettisen klämde och kände på mig.

Efter en stund fick vi svar på proverna och de var inte så muntra. Mina njurar, som tidigare försämrades, har kanonfina värden och det har min lever med. Däremot så hade jag visst alldeles för högt värde av vita blodkroppar och för lågt av röda. Detta tillsammans med dålig i magen och kraftig viktminskning, tyder ofta på tumör. Vettisen tog ultraljud på mig, trots mina ljudliga protester, men kunde inte hitta något.

Jag ska nu äta antibiotika i någon vecka och sedan ska jag tillbaka för att se om det gjort nytta. Håll tassarna.

Fina Wikki, som vi känt i många år, skrev ett fint inlägg om dagens händelser.

Fortfarande magproblem

Det vill inte bli riktigt bra. Det händer fortfarande olyckor utanför lådan. Så idag ringde husse till Valla Djurklinik och bokade tid. Vi ska dit på måndag. Bara husse får tag i skjuts dit så… *jämmer*

Du å jag, husse.

Tänker på Gustav

Trots att solen sken och att jag var ute och nosade runt i mitt revir, så kunde jag inte sluta tänka på min vän, Katten Gustav.
Det var igårkväll som vi fick veta att han blivit dålig och fått åka in till sjukhuset. Vi håller alla tassar och tummar för att han återhämtar sig och får komma hem till sin familj igen.
Vi saknar dig Gustav och vi tänker på dig – hela tiden.

Inte ens det fina vädret piggar upp.

Husse ur fas

Jag höll som bäst på att tvätta pälsen, eh göra tasshävningar, då dörren gick upp. Det var husse som kom hemstapplandes från jobbet. Jag kollade min interna klocka och märkte att han borde inte vara hemma än på ett par timmer. Jag jamade lite försiktigt om han mådde bra. Det visade sig att husse inte mådde något vidare och hade därför gått tidigare från jobbet, för att få vila lite hemma. Det är inget allvarligt, men han hade ont i både magen och knoppen. Så nu är det tasshealing och spinning som gäller.

Utöver det kan jag anmäla att den nya soffan känns allt bättre för var dag. Det är nog första gången husse och två katter kan vara tillsammans i soffan utan att trängas.

 

Återhämtar oss

Vi behöver lite vila alla tre. Husse velar omkring alldeles snurrig i bollen och så hostar han så illa, att jag flera gånger var tvungen att kolla så han inte hostade upp något viktigt organ. Tindra visade en extra gosig sida i morse och körde rejält med spinnhealin för husse. Han tackade för kuren genom att snora ner hennes mage. Själv låg jag och myste en längre stund i soffan med honom. Den här gången testade jag att ligga som Tindra, uppe vid bröstet och med husses hand runt min mage. Det var jamarmysigt, även om det var ett fasligt snörvlande på en viss individ bakom mig.

 

Husse på Valla Djurklinik

Men det är inte så att han ska stickas i nacken eller få en termometer uppstoppad där solen inte kommer åt. Nej, han var inne idag och betalade för min undersökning, den som vi fick svar på igår. Dessutom så köpte han specialmat åt mig. Det visade sig vara någon slags dieatmat och jag hatar sån! *fnyser* Men jag måste jama att den här slank ner rätt bra trots allt. Kanske var det för att jag fått svälta ända sedan frukosten. Sen så fick jag något slags pulver som husse ska strö på maten om jag blir dålig i magen igen. Bra va?

Husse meddelar också stolt, att han stoppade 50:- i sparbössan för sitt lokala katthem. Slaka Djurhem. Han brukar normalt ignorera bössor, men inte när det är till katter, då stoppar han alltid i det han har fickorna.

Dietmat? Nu igen?? Suck.

Hm, ska den där asken hjälpa mot min mage?

Så fick vi ett bloggpris igen från Smulan och Amanda. Vi bugar och viftar tacksamt på svansen. *stolta* (Tindra jamar stålta, så klart)
Egentligen ska man skicka den vidare till fem kompisar, men jag jamar att alla förtjänar den. Men jag vill speciellt skicka den till min bästaste vän Katten Gustav och även Stationskatterna.

Tack snälla för awarden

Slutligen vill vi länka till berättelsen om Little Tom, en katt som aldrig fick känna den kärlek som vi bloggkatter får av våra människor. Ytterligare en sorglig berättelse om lidande och död. Vila i Frid min vän och må Skaparkatten torka dina tårar.

Znark…

Så har det låtit hemma hos oss hela dagen, då husse inte gjort annat än sovit. På eftermiddagen så stod jag i köket och jamade efter något gott att äta, husse missförstod mig och frågade om jag ville gå ut. Egentligen var jag ju hungrig, men vem jamar nej till en härlig promenad?

 

Så här såg det ut nästan hela gårkvällen och idag.

Hm, var det något som rörde sig där borta eller? Radaröron på!

Efter en grundlig kontroll, så visade sig att det inte var något speciellt. Så jag strosade vidare.

Jag lyckades! Jag besteg berget, hit med flaggan husse!

Så hände något lite pinsamt också. Jag har funderat på om jag ska dela med mig eller inte, men till slut så sa husse att det kanske var bäst att göra så.
Som ni vet har jag ju varit lite konstig i magen till och från. Vitfiskdiet funkade ett par dagar bara. Husse har funderat länge på att ta mig till Valla Djurklinik, men då vi inte har bil och tack vare byråkrati  – inga pengar, så måste vi kanske ansöka ur Snuffefonden. Helst ville vi inte det, för det känns inte rättvist mot andra katter. Men vi får se hur vi gör.