En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Tack snälla Klosterkatterna

Idag skulle det ha blivit ett inlägg om att ingenting spännande har inträffat. Men just precis när jag sätter mig vid tangentbordet så rasslar det till i brevlådan och när jag kollar vad det var frågan om, så ser jag att ett av breven är till oss – mig och Tindra! Det var från Klosterkatterna.

Vi kände direkt på brevet att det låg något spännande i det och vi ville klösa upp det på en gång, men husse snodde brevet och påstod att det skulle vara enklare om han öppnade det åt oss. Pffft, han som inte har några klor. Pfffft!

Nåjam, när husse skakade ut det som låg i, så blev vi alldeles stumma, sen blev vi alldeles rörda. Husse var nästan på väg att börja gråta, så rörd var han. Själv drog jag ett par djupa andetag och spände ut bröstet och tassade till husse på armen. I brevet låg nämligen Conny’s sele. Han gick ju bort för inte så länge sen. *suckar*

”Hörru, ryck upp dig nu för katten. Conny sitter säkert där uppe och tittar ner på oss när vi öppnar det fina paketet, och så sitter du och snörvlad. Då gör ju Conny hängig då din gås.”
Husse snörvlade till ett par gånger och försökte göra som jag och spänna ut bröstet, tyvärr hjälpte det inte, utan han såg fortfarande ut som en säck potatis runt midjan.

Oj, vilken fin väst. *sniff*

Nu ser jag ut som en officiel säkerhetskatt.

Tack snälla sekerhetskatt Conny, jag ska bära den med stolthet! *svanshonnör*

Så vad fick Tindra då? Husse började skratta när han såg vad som låg i. Jo, hon hade ett eget brev i brevet, som var fyllt med små leksaker åt henne. Fast hon får inte leka med dem ensam, det står till och med på brevet.

Tindra: Whoaaa! Titta, leksaker till meeeeej! *svansdansar*

Hur bra tror ni det gick då? Njam, det tog två komma sju sekunder, så hade Tindra lagt i överväxeln och sprintat iväg som skjuten ur en kanon med husse hack i häl, eh, svans. Husse ber om ursäkt för de suddiga bilderna, men det är visst inte så lätt att jaga katt och fota sagda katt samtidigt.

Min leksak!

Den e min jamar ja' juh! Skaffa egen.

Tindra: Men mjau! Låt mej få leka ifre' dårå.

Men till slut lyckades husse (på något underligt vis) att sno leksaken för Tindra.

Tindra: Han skremde mej så ja’ håppade bakåt, å då snodde han min leksak. *morrhårsdarr*
Sippo: Såjam, husse menar bara väl. Du får snart en ny leksak.
Tindra: Men den va’ juh min juh… *snörvel*

30 augusti, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , , , | 19 kommentarer

Att klä sig

Ibland är ju husse lite långsam när vi ska ut. Han ska hämta det ena och det andra, så glömmer han saker i alla fall. Det händer med jämna mellanrum att undertecknad katt får klä sig själv. Fast det är lite knepigt med knäppningen.

13112009003
“Eh, jo du husse. Du skulle inte kunna hjälpa till lite va?”

Så vandrade vi ut på nya äventyr. Fast det blev inte så långt äventyr i dag. Det kom massor med blött på morgonen. Pälsen blev dyngsur och alldeles rufsig. Husse den fegisen, han drog upp luvan på jackan och påstod att det var skönt ute. *mutter*

14112009004
“Jamen spring utan kläder i regnet själv då! Då får vi se hur skoj du tycker det är att trampa runt i allt det blöta.”

14 november, 2009 Posted by | Okategoriserade | , | 11 kommentarer