Husse berättar: Sippo har nu fått somna in.

Sippo fick nu somna in på Valla Djurklinik i Linköping. Världens härligaste veterinär, Maria, hade stannat kvar efter arbetstid för Sippo’s skull. Det är hon som skött om honom i flera år. Han fick en lugnande spruta och när den började verka så lyfte jag upp honom i knät och höll honom hela tiden. Vi var tre stycken som smekte hans päls och talade med honom och varandra hela tiden. Han var aldrig ensam. Efter en stund så var allt över.

Jag har förlorat min bästa vän och livspartner. När Sippo kom till mig 2001 så anade jag aldrig vilken otrolig inverkan han skulle ha på mitt liv. Det var Katten Gustav som fick oss att börja blogga och senare skriva två böcker. Jag försökte skriva två till, men kom aldrig igång ordentligt tyvärr.

Tindra och Viska beter sig som de gjort den senaste tiden. Jag gissar att de anat att något varit fel. Veterinären tror att Sippo skickat ut signaler om att han velat vara ifred och det är därför tjejerna inte sovit hos honom varje natt som de brukade.

Tack alla snälla som lämnat kommentarer både här och på Facebook. Jag kommer troligen låta denna blogg vara ett monument över hans liv. Får se om jag nån gång startar en ny blogg med tjejerna.

Sippo’s bästa och äldsta vän, Katten Gustav, tar farväl.

Bloggkatten Wikki har skrivit ett fint inlägg.

Kattson på Södertälje Katthem skriver.

Veterinär Maria. Världens goaste ängel-

En bekant som känt Sippo sedan han var en liten kattunge. Hon ställde upp och körde mig och var med hela tiden.

Under sin upptäcktsfärd passade Sippo på att smita upp på ett av skåpen. Veterinär Maria fick hämta ner honom. Mest för att slippa behandla en skadad husse efteråt.

Här börjar sömnmedlet verka. Sippo blev jättetrött och låg så lugnt i mitt knä.

Nu är allt över. Farväl min älskade pojke. Må Skaparkatten skänka dig frid. Hälsa dina vänner Elvis, Gibbe och Snuffe och vet att vi en dag kommer ses igen. Älskar dig för alltid. -Husse.

Beslutet är fattat, nu är det bara väntan kvar

Efter att ha talat med Valla Djurklinik idag och även andra personer som är insatta i det här. Så har vi kommit fram till att Sippo ska få somna in ikväll. Jag fick veta att även om han skulle få blodtransfusion och intensivvård, så skulle det inte ge mer än någon månad. Visst vill jag ha en månad till med honom, men inte på hans bekostnad. Jag har fått stöd i beslutet och jag känner att det är det bästa av flera tragiska beslut.

En dag ska jag göra en minnesfilm om honom, precis som jag gjort med Gibbe och Snuffe. Men trots att det kan ha gått en tid, så är det fruktansvärt jobbigt ändå. Så jag lär nog inte kunna fixa det den närmaste tiden.

Sippo vid sitt favorithörn

Sippo tvättar skägget på mig.

Sippo och Viska.

Sippo och Viska ligger och myser på tvättmaskinen tillsammans.

Jag håller Sippo i famnen.

Sippo i min famn.

Sippo ligger på en takbjälke under ett ”cykelgarage”.

Sippo och Elvis kramas. Sista natten tillsamman.

Sippo klättrar på stol.

Närbild på Sippo som kattunge i Åkersberga.

Sippo i Åkersberga.

Sippo i papperskorgen.

Sippo och Elvis busar.

Sippo & Elvis i mitt gamla rum i Åkersberga.

Sippo i plommonträdet-

Sippo klättrar i plommonträdet i Åkersberga.

Sippo i plommonträdet i Åkersberga.

Sippo och Elvis på tomten i Åkersberga.

Sippo äter glass.

Liten Sippo, när han var nyinflyttad hos mig och Elvis 2001.

Vi sörjer vår vän Pelle

I morse fick vi veta att vår bloggvän, Katten Pelle, har tassat över Regnbågsbron. Vi saknar honom jättemycket och kommer sakna hans kattentarer på Facebook. Vi sörjer tillsammans med hans människor som saknar honom jättemycket.

Fina Pelle. (Bilden har vi stulit från hans blogg)

Tar igen oss

Det hände lite igår. Först och främst så fick vi veta att vår vän Ninja, från Södertälje Katthem, hade flyttat till sitt nya hem.
Sedan så fick vi veta på Facebook att vår kattvän Frasse har gått till Skaparkatten.  Det är inte Gunilla och Frasse, som vi menar, utan en annan vän.
Alla som förlorat en djur och familjemedlem, vet hur jobbigt det är. Vi tänker på Frasses kattkompisar och matte som blev lämnade.
Sen så är det ju det där med en dumskalle från Länsstyrelsen som vill mörda våra kattfränder för att de är rädda. *fräser*

På hemmafronten så kan jag meddela att Tindra var supermodig idag. Vi (eller husse snarare) fick besök och Tindra stod en bra stund och funderade på om hon skulle fly eller inte. Husse stod på uteplatsen med en stinkpinne i näven, så vem var det då som kom in genom dörren? Tindra smög väldigt försiktigt längs soffan och tittade sedan försiktigt upp över soffkanten. När hon såg vem det var, så lugnade hon sig lite, men det tog ändå en liten stund innan hon vågade sig fram för att hälsa. Men när hon väl kom igång, så fick inte besöket vara ifred en sekund, Tindra svansade runt fötterna på henne och kurrade som bara den.

Znark…

Tårar rinner längs min nos…

Det är efter att ha varit inne på Wikki’s blogg och läst om katten Maleia, som fick uppleva en natt av kärlek och värme innan Skaparkatten kallade.
Vi blir lika rörda varje gång vi läser om hur en katt som precis blivit räddad, får njuta kanske bara ett par dagar som mest, innan den måste tassa vidare. Vi hoppas att Maleine mindes den ömhet hon fick känna i livets slutskede och har med sig den känslan till Regnbågslandet.

Vi är många som tänker på dig, trots att vi aldrig träffats…

Vi minns Snuffe

Husse började igår att sortera runt 3.500 bilder från gamla bloggen. Bilderna där försvann nämligen när vi flyttade från blogspot till wordpress. Visserligen verkar husse inte kunna återskapa inläggen, utan måste göra om dem helt. Men det viktigaste var att vi lyckades få tillbaka flera gamla bilder som vi trodde var borta för alltid. Detta pulande har såklart gjort att vi tänkt mycket på Snuffe och på hur mycket han betydde för oss och betyder än idag. Vila i frid Snuffe.

Snuffe har fällt ett farligt byte. Rawr!

Här hade Snuffe bara bott ett par dagar hos oss. Lilla sötisen.

Ibland måste man vila upp sig och då duger tvättkorgen utmärkt.

Alla stilar är bra stilar.

Nu är det dags att sova...

Ett inlägg från Wikki

Vår bloggande kattkompis Wikki, jamade något jättefint idag. Vi blev alldeles tårögda, husse och jag. Tindra låg i sängen och sov.

De sitter på ett av SkaparKattens vackraste moln, Mulla och Snuffe, och kikar ned på kvarteret där de bott med sina människor. I fönstren syns julpynt och ljussken. På ÄnglaKatters vis kan de se rakt in i sina hem och hålla en skyddande Tass över sina kära – så här i jultid känns det extra viktigt.

”Ja e rätt säker på att Sippo tar jysst tass om husse men ja vill ju kika att han schöter den söta tjejjen bra åxå!” anförtror Snuffe till Mulla, som ler roat.
”Mjau, det är tur att din husse har Sippo och Tindra. Vi katter är ju bra på att trösta. Men jag hoppas att matte också känner mina tröstande små vingslag runtom henne nu om kvällarna när hon saknar mig och blir sorgsen….”
”Men du får vel ta i lite!? Ha’ru lärt dig övervingroll och dubbel loop från målnkanten än?! Ja kan lära dej!!!” Snuffe hoppar ivrigt upp så att hela molnet svajar.
”Kan vi inte skicka lite fint ÄnglaSpinn till våra människor först?!” säger Mulla mjukt. ”Så de kan somna i kväll med varma hjärtan och SkaparKattens Frid när de tänker på oss?”
”Ja e värdsbäst på å spinna, så kör på bara! Kuuurrr-kurrkurrkurr-UUUuurrrrr!”
”Hm, hi hi – ja du Snuffe…. Kurr kurr ♥ kurr kurrkurr ♥♥ Kurr!”

Sankte Pelle tittar på SkaparKatten, som bygger SnöKatt tillsammans med några tusen ÄnglaKattUngar. Han kramar en snöboll och skickar i nacken på SkaparKatten med ett busigt tjoff – och jamar: ”Det är fullbordat!”

Från favoritgrannen

Hej Sippo!
Hoppas du inte misstycker att jag använder mig av din sida nu.
Först och främst vill jag tacka ER ALLA för dom underbara, varma och styrkande kommentarer ni skrev till mig och Mulla.
Vi fick ett fantastiskt fint avsked. Vi hade det så tryggt, fint och lugnt när Mulla dog i min famn. Finare farväl går inte att önska. All eloge till Valla djurklinik!
Min lillebror bor i Regnbågslandet så jag bad honom att stå och vänta på Mulla och ta emot henne när hon kom. Alldeles nyss fick jag meddelandet att Mulla har kommit fram. Hon mår så bra nu och kommer snart att hälsa på mig. Lycka!
Än en gång: Ett stort TACK!
Varma kramar till er alla.

Farväl Mulla

Vi hoppas att favoritgrannen inte blir arg för att vi bloggar om det här. Vi vill bara hedra Mulla med ett inlägg, som berättar om vilken fin kisse hon är.

Det är med tungt hjärta och med tårar på nosen, som jag tassar ned detta. Vi fick nyligen veta att min favoritgranne’s katt Mulla, ska resa till Skaparkatten på onsdag. Vi vill inte skvallra för mycket, men hennes tid är helt enkelt kommen, och när Skaparkatten kallar, då kommer man. Mulla och jag har stött på varandra flera gånger under mina promenader. Ibland har jag fräst lite åt henne, men det är för att jag är lite blyg inför främmande katter. Mulla å sin sida, var alltid snäll och skakade mest på sina morrhår åt mitt fräsande. Vid ett fåtal tillfällen så har vi till och med nosat på varandra.

Du kommer inte vara ensam där uppe utan kommer vara i gott sällskap av andra katter som du kan busa med och du kommer inte ha ont eller svårt att höra.

Vila i Frid Mulla och hälsa Snuffe där uppe.

Mulla ligger och spanar i buskarna.

Vi brukade stöta på varandra ute på våra promenader.

Ibland så nosade vi till och med på varandra. *generad*

I Regnbågslandet är vädret alltid vacker och det är alltid lagom varmt i pälsen.

Livet går vidare…

Precis som alla gånger tidigare då en bloggvän har tassat över Regnbågsbron, så känns allt annat så oviktigt. Det känns inte riktigt rätt att i samma andetag som man beklagar sorgen, skriver ett inlägg där man drar skämtet om katten, skällisen och Bellman. Det är därför vi gjorde det förra inlägget mitt på dagen, för att hedra vår bortgångne vän Sixten och ändå på kvällen, försöka gå vidare.

Det första inlägget efter en sån här tragedi, är alltid svårast. Men jag tror nog att Sixten förstår hur vi känner, uppe i Regnbågslandet.

 

Och nu till det första inlägget.
Husse kom ju hem med en skum typ igår och jag har ju legat och hållit ett vakande öga på den halva natten. Men jag undrar om det inte var lite onödigt, för husse råkade slita av halva armen på den stackaren, så nu brölar den inte längre när man skjuter iväg den. Husse är väldigt ledsen, för han ville ha med den till jobbet för att leka med där. Han tittade då lite väl länge på mig, så jag förklarade att om han tänkte skjuta iväg mig med en slangbella, då skulle han få arton klor som kliade honom på ryggen när han står i duschen. *fnyser*

Uschjam, det är rena blodbadet här.