En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Stackars husse

Min mage är fortfarande lite i olag. Husse börjar bekymra sig för att jag kanske är allergisk mot maten. Typiskt nog har drummelhusse kastat påsen och kvittot, så nu kan vi inte byta den här gången. *suckar*

Så hände det något otäckt igår. Husse skulle ta sitt magiska piller på kvällen men tappade det på golvet. Vi katter hörde ju att det var något som landade och blev såklart nyfikna. Vi är ju trots allt katter. Husse greps av mindre panik och kröp runt under skrivbordet tillsammans med en nyfiken Tindra.

Men ja' ville ju bara jelpa dej att leta efter pillereret.

Husse försökte förklara att det var ingen bra idé för Tindra att äta hans medicin, så han körde bort henne. Till slut tar husse fram snabeldraken som inte alls kände för att jobba. Den hade ätit för mycket skräpmat, så husse var tvungen att akutoperera den och slet ut magen på den och tömde lite av innehållet. *nyser*

Sedan drog han runt sugmonstret överallt på golvet. Men när han funderade på att dammsuga kattställningen var jag tvungen att sätta ned tassen. Inte tusan hade väl hans dumma piller hoppat upp dit heller!

Nu har vi kollat överallt husse och det ligger inget piller här!

Trots ovanstående åtgärder så var husse inte lugn. Till slut ringde han Valla och de sa att han borde ringa giftinformationen. När husse gick in på deras sida så hittade han ett nummer som han ringde. Döm om förvåningen när han hamnade hos Agria Telefonveterinär…

Husse försökte förklara vad som hände och snubblade nästan på orden när han skulle förklara. Tänk om han skulle förlora en katt igen. Men Agria vettisen ringde giftinformationen åt husse och ringde sedan tillbaka. Han förklarade att det var ingen fara för oss katter. Vi kunde kanske bli vingliga om vi tuggat i oss tabletten, men det var ingen livsfara. Först då vågade husse andas ut igen.

Så i dag då.
Husse skulle ta brummisen till affären för att storhandla lite. Självklart hade även den sagt upp bekantskapen med husse och vägrade starta. Det var bara att fälla upp luvan och gå till affären i snön. När han kom hem så var han lite djupfryst men lycklig.

Nu är det fest på husses godsaker!

3 december, 2010 Posted by | husse | , | 16 kommentarer

Tassar på

Vi tassar vidare här hemma. Eller jag gör det snarare. Fröken Skrämselhicka ligger fortfarande under sängen och trycker. Igår försökte husse hälsa lite försiktigt på henne, men hon sprang i väg i världens fart. När husse sen skulle på toa, då låg hon i badrummet och började fräsa och morra åt husse, som fick backa ut.

 

Där inne ligger hon och trycker. Längst in under sängen.

 

 

Så har jag krävt extra mycket gos av husse. Jag kommer nämligen ihåg när Gibbe flyttade hit. Hon var också en skyggis, så husse tillbringade all tid med henne och när jag ville gosa, då blev jag bortskuffad. Det tog ett tag efter det innan jag vågade lita på husse igen. *torkar en tår* Men den här gången har han lärt sig av misstaget. Vi har tokgosat hela dagen och jag låter honom inte vara en endaste sekund. Jag vill verkligen visa för husse hur mycket jag tycker om honom.

Här sitter jag och vakar över mitt rike.

23 oktober, 2010 Posted by | Okategoriserade | , , | 16 kommentarer

Vad hände?

I morse for husse runt som en stressad björn här hemma och höll på att göra sig i ordning. Självklart blev jag lite misstänksam och sneglade oroligt på den nya kattransporten som han hade framme. Döm om min förvåning när han for iväg utan att ha någon katt i den.

Husse var borta i flera kattiljoner timmar och när han kom hem så luktade han som en hel kattkennel. Som om inte det var tillräckligt, så hade han med sig något hem också…

Först blev det visning av katthemmet. Husse hälsar att det var jättestort och jättefint. Han trodde att det bara skulle finnas ett fåtal katter i några burar. Men så var det ju inte. Tyvärr var de flesta katterna upptagna med annat och var lite misstänksamma mot husse blixtmojäng. Men ett par bilder lyckades han ta.

Det här är tydligen Nikita, säger husse.

Hur kan någon bara slänga iväg såna här söta varelser? Undrade husse.

Stackars liten.

Väl hemma så satte han ned kattransporten i hallen och öppnade. Jag utförde en noggrann nosologisk undersökning och kom fram till att det satt en katt i den. En kattfröken till och med! Tyvärr var hon inte så sugen på att hälsa.

Hallå där! Vem är du då? Ho ho?

Husse tyckte att det viktigaste var att först visa var kattlådan stod, ifall hon var lite nödig. Det slutade upp med att hon flyttade in där och vägrade komma ut. Om in nåt snart händer, så kommer jag lägga en present i husses plastblommor!

Sippo: Men hallå, vad ska du in där och göra?

Sippo: Hallå! Tror du det är är något slags hotell eller? Vart ska jag pinka nu då?

Jag rapporterar mer lite senare.
Jam slut!

22 oktober, 2010 Posted by | Okategoriserade | , , | 46 kommentarer

Snälla Snuffe, dö inte

Nu är husse och jag jätterädda här.

I går kväll började Snuffe att skvätta lite här och var i lägenheten. Han sprang liksom runt och testade olika toalettplatser. Dessutom så började han tvätta sig hel förtvivlat runt ”den regionen” om jag så jamar.

Så husse vågade knappt lägga sig på kvällen, för han var så orolig för Snuffe. Men till slut orkade han inte mer utan slocknade. På morgonen nu så vaknade vi av att Snuffe spydde upp vad vi tror, all mat han hade i magen. Den var gott som torr till och med.

Så nu har husse lånat pengar av gammelhusse så han kan ta Snuffe till akutmottagningen.

Jag är jätterädd, men försöker att inte visa det för Snuffe och husse. Men det är svårt att hålla tillbaka gråten, för det var precis så här det gick när Gibbe lämnade oss. *morrhårsdarr* Husse försöker också vara stark, men jag ser att han inte är långt ifrån att bryta ihop.

Varför..?

Husse och Snuffe fick en tid 10:30 och det är ju snart. Så håll gärna tassar och tummar för att det går bra.

Snälla Snuffe, lämna oss inte.

12 augusti, 2010 Posted by | Okategoriserade | , , | 30 kommentarer

Snuffe bråkar

Han verkar nästan ha blivit lite av en sån där värsting, som man hör så mycket om. Klockan 04:37 i morse, så bestämde han sig nämligen för att riva bort plastflaskan som husse hade i fönstret för att förhindra flykt. Gissa om husse flög upp i taket när den ramlade ner. Som tur var hann Snuffe inte ut, men husse var lagom road av att koppla bort AC’n mitt i natten. *hehe*

Sen så är det något annat som trycker Snuffe. Han har nämligen pinkat på husses kortbyxor, lakanet i sängen och på en tröja. Detta beteende har gjort husse halvt vettskrämd, för det var nämligen så det började när Gibbe fick urinsten och sedan lämnade oss hastigt. *sniff* Samtidigt tänker husse att det kanske är en protest mot något. Men vad?

Utredningen i misshandelsfallet fortsätter.
Undertecknad katt har ju nu hjälp av Säkerhetskatten Conny, eller Sean Connery, som han egentligen heter.
Jag har nu angripit fallet från en annan vinkel och kommit fram till följande resultat.

  • Rådisen angrep katten, som i sin tur var tvungen att försvara sig. Då har han agerat i nödvärn.
  • Rådisen drabbades av hjärtfel vilket krävde ett snabbt handlande av åtalad katt, som försökte med nos mot nos, samt ruska-liv-i manövern.
  • Katten drabbades av bieffekter från felbehandlad kattmynta. Det i sin tur gjorde att katten började hallucinera och misstog rådisen för en grizzlybjörn och anföll den för att skydda sina människor. Även detta lyder under lagen om nödvärn.

Slutligen måste jag klappa tassarna åt Wikki’s stora matte. Vilken hjälte! *imponerad*

6 juli, 2010 Posted by | Okategoriserade | , , | 18 kommentarer

Snuffe på vift

Husse och jag hade precis tagit en härlig promenad i kvällssolen och hann knappt in, då Snuffe trycker nosen mot dörren. Husse tar av mig kopplet och sätter det andra kopplet på Snuffe. Problemet var bara att Snuffe missförstod meningen med kopplet och började gnaga på det. *tassen för ansiktet*

Men till slut så kom de ut, även om husse var tvungen att bära Snuffe genom dörren. Väl ute så blev Snuffe som vanligt jätterädd och vågade knappt röra sig. Då lyfte husse upp honom i knät och förklarade att det inte var någon fara.

Husse, ja e redd. Du låvar att inte lemna mig va'? *morrhårsdarr*

Total tid utomhus; 4 minuter 37 sekunder och en kattiljon tiondelar. Förresten var Snuffe så uppjagad när han kom in, att han sprang ifrån husse och försökte krypa in genom grannens brevlåda…

16 juni, 2010 Posted by | Okategoriserade | , | 19 kommentarer

Så härligt det är

Ibland känns livet som en dans på kattmynta. Igår så tog jag en eftermiddagspromenad med min kära husse och jag kände hur våren började spritta i tassar och svanstipp. Till slut kunde jag inte kontrollera mig själv utan var tvungen att ge efter för mina kattliga instinkter.

Det är SÅ härligt att rulla runt.

Finns det något härligare än att rulla runt i sanden?

Okej, nu är jag färdig. Vart går vi nu då?

Mitt hederliga gamla bord. Här kommer man i lagom höjd för att bli magkrafsad av husse.

Men vet ni vad som hände idag då? Husse fick ett samtal tidigt på morgonen och plötsligt så hade han bara smitit iväg utan vidare. Jag fick ingen morgonpromenad! Länge sprang jag runt hemma och jamade förtvivlat efter min grymma husse som lämnat mig med odågan Snuffe, men han var borta. Husse alltså.

När han äntligen kom hem igen så bar han på flera stora papperskassar fulla med varor. Jag gjorde en snabb nosologisk undersökning innan jag släpade med husse till dörren och förklarade att jag vill gå ut.

Promenaden blev minst jamat kort. Jag hade bara hunnit till min fjärde buske, då det plötsligt kom ett sällskap tvåbeningar som lät jättesjuka. Det skrämde nästan pälsen av mig och jag sprang in under en buske och gömde mig, tills det var säkert att fly tillbaka hem igen. Det är i alla fall vad husse tror…

Vad gömmer mig? *fnys* Jag spanar ser du väl?!

20 maj, 2010 Posted by | Okategoriserade | , | 14 kommentarer

Husse orolig

Uschjam! Bara för att mina baktassar inte ville som jag ville i morse, så har husse gått omkring som ett nervvrak här hemma. Det blev inte bättre av att han dessutom hittade en uschig fästing som satt i nacken på mig. Han var så uppjagad, husse alltså, att han glömde bort hur fästingpennan fungerade. Det krävdes 5-6 försök innan han fick loss fulingen.

Nu har vi varit på en eftermiddagspromenad i solskenet. Det var jättevarm och efter en stund tyckte jag faktiskt att det började lukta lite bränt om husse.

Men det är bra nu husse. Jag lovar!

Men trots det fina vädret och att jag skuttade runt som vanligt, så har husse varit olycklig. När jag satt och nosade på en buske, så började han prata så där lustigt med mig. Han bad om ursäkt för allt dumt han gjort och att han egentligen inte förtjänade mig som vän och katt.Först fattade jag inte ett jota vad han babblade om. Men så förstod jag plötsligt, han tog farväl av mig. Husse var övertygad om att jag skulle resa till Regnbågslandet.

Jag försökte ignorera honom, men han var så orolig att det kom blött ur ena ögat. Då slängde jag mig ner på rygg och visade att jag minsann var en frisk kisse som dessutom ville bli kliad på magen.

Nu går husse här hemma och är jättenervös för att fästingen gjorde nåt med mig. Han har sökt lite här och där på nätet, men han vet knappt vad han letar efter. *djup suck*

Verkligen gott gräs här husse. Är det säkert att du inte vill ha din del?

11 april, 2010 Posted by | husse | , , , | 30 kommentarer

Älgarna anfaller!

Hjälp, hjälp! Dom kommer, dom kommer! Husse sitter och läser en jätteläskig bok som handlar om älgar. Dom försöker ta över jorden och använda människor till mellanmål. Som ni förstår är jag alldeles darrig i pälsen och kan knappt hålla mig för gråt. Men jag måste visa mig stark för Snuffe, så han inte blir rädd. *morrhårsdarr* Om detta är min sista stund kvar som katt, så vill jag bara jama att jag är glad för att Snuffe och husse är här. *gråter* Dumma älgar som… Hm, va?

*mutter mummel*

Ahem, jag har precis fått ny information angående älgarna. *röd om nosen* Det var visst inte någon älg, utan en älijen (alien) så jag ber ödmjukast om ursäkt ifall någon älg känner sig kränkt av ovanstående kommentarer. *trampar förläget*

Nu byter vi till något annat…

Enligt Jamkuriren så pågår en internationell tävlan i sovpositioner/slapparstilar.

Dui & Deco visar upp ett par roliga positioner att sova i. Kattförbundet rekommenderar att ni stretchar först.
Puma på bloggen Puma & Sixten visar sina favoritställen.

Då jag inte vill vara sämre, så visar jag upp ett annorlunda sovställe. Inte allt för ofta uppskattat av husse, kan jag jama.

Vadå "ditt" skärbräde? Vad pratar du om nu då?

20 januari, 2010 Posted by | Okategoriserade | , , | 16 kommentarer

Jätteläskigt

Först måste jag ju fråga om det är någon som saknar några handskar. Jag hittade nämligen en på parkeringen som såg lite ensam ut. Jag utförde en noggrann nosologisk undersökning, men kunde då inte hitta hans kompis. Om ni har upplysningar om det bortsprungna handsken, så ring till Mjaou-kontoret i Jamlunda.

011220091477
“Stanna där husse. Låt mig få undersöka om det verkligen är en handske.”
011220091478
“Området säkrat! Jag kan rapportera att det är en handske och den är alldeles ensam. Vad gör vi nu? Vadå inget?!”

Hur som jamar… Det var på min eftermiddagspatrull som det hände något otäckt. Jag hade precis markerat klart min husvägg, då det kommer en tvåbening och börjar prata med husse, som först inte fattade vem tvåbeningen snackade med. Han berömde mig för mitt mod och att jag var en ståtlig katt. *stolt svans* Givetvis fick husse höra talas om en grannskällis som är mindre än mig.

011220091479
“Det gäller att markera väggarna ordentligt. Givetvis så kontrollerade jag klätterbuskarna på vardera sidan.”

Nåjam. Husse blev som sagt lite förvirrad och visste inte vilket håll vi skulle gå åt. Då bestämde jag att vi skulle fortsätta vägen rakt fram. Tyvärr kom det en otäck brummis körandes med dunder och brak. Jag blev jätterädd och försökte springa tillbaka igen, men husse hade låst kopplet så det tog tvärstopp och jag gjorde en fyrdubbel volt med extra skruv. Jag jamade för full hals och kämpade och slet för att ta mig loss, samtidigt som brummisen kom allt närmare. Husse försökte nu lugna mig samtidigt som han pratade med den andra tvåbeningen. Men det gick inget vidare. Nu var jag så rädd att jag sprang med tassarna i luften. Precis som den där “Hjulben” på tv.

image
“Så här såg jag ut.”

Till slut lyfte husse upp mig som om jag var en liten kattunge. Normalt skulle jag fräst till på allvar. Men nu kändes det skönt att få klamra sig fast runt husses hals och borra in nosen under hans haka. Medan jag satt i husses famn, så försvann både brummisen och tvåbeningen. Jag skuttade snabbt ner på marken igen och försökte låtsas som ingenting. Men min svans avslöjade mig, då den var formad som en förvuxen flaskborste med mycket päls.

1 december, 2009 Posted by | Okategoriserade | , | 14 kommentarer