Tindra jamar – F’låt…

Det var inte meningen att göra dej illa husse, men jam blev så rädd. *darr på rösten* När du kom med kattransporterna så förstod vi direkt vad som var på gång, så vi sprang å gömde oss under sängen. Plötsligt kom en otäck golvmopp in därunder å började putta ut oss å Viska och jag blev jätterädda. (Jätte-jätte-redda. /Viska) Så jam sprang ut för att hämta dej så du kunde skydda oss, men då fångade du mej å försökte trycka in mej i transporten! Jam trodde du skulle sälja oss eller nåt, så jam slogs för både min å Viskas skull. Hur kunde du, husse? Jam litade ju på dej. HUR KUNDE DU?! Men det var ändå inte riktigt meningen att riva dej så mycket som jam gjorde. Men jag så väldans rädd.
/Tindra

Tindra jamar – F’låt då, de’ va’ inte meningen

Jamarns så redd ja’ blevde i da’. Ja’ liggde uppe på skrivbordet å tenke på gottisar, då den där otäcka skrivaren helt plötslit började spotta ut papper som träffa mej. Ja’ blev jettered å sprang iväg så fort ja’ kunde, å då råkade ja’ ha ner massa viktiga papper för husse. ”Tack så mycket ska du ha Tindra” muttra’ han.

Men ja’ blevde ju redd juh… *sniff*

Inte kan väl bli sur på en sån här söt kisse? *blink*

Tindra jamar – De’ va’ jettehemskt

Uschjam, de’ e me’ darrande tassar ja’ skriver dagens blogginlägg. De’ hende nåt jettehemskt i da’ – ja’ blev kattnappad i instoppad i en kattransport. *darr på rösten*
Hur kunde husse jöra så här mot mej? Hade ja’ varit en stygg kisse? Va’ de’ för att ja’ hade sönder klätterställningen igår? *gråt i rösten*
Ja’ tjempade emot jettelänge, men husse va’ mykke större än mej, å så fick han jelp av sin brorsa åxå. Dom va’ asså två männischor mot en stackars katt…
Sippo gjorde inget motstånd alls, han verkade ge upp direkt. Men han svärde som bara den när han var inlåst. Hela vägen in till vettisen så jamade vi så högt vi kunde. Sippo svärde mest, medan ja’ ropade på mamma. Till slut tjendes de’ som om ja’ inte fick någon luft. De’ va’ jetteleskit.

När vi entligen komde fram till Valla Djurklinik, så va’ ja’ så redd att ja’ inte fick fram ett jam. De’ luktade skällis å massa annat otäckt. Efter en stund så ropades våra namn upp å ja’ va’ seker på att vår sista stund var kommen. Schelvklart vägra’ ja komma ut ur transporten, men då vände dom den upp å ner, så ja’ ramla’ ut. *mutter*
De’ visade sej att vettisen bara ville sticka mej i nacken å sen klemma lite på mej. Hon berömde mej å sa att ja’ va en jettefin katt. *stolt*
Sippo muttrade lite ilsket, men tog det annars med ro. Han va’ jettemodi’.

Så här satt ja’ hela vägen dit å hem – me’ öppen mun.

Husse tjöpte två girmusar åt oss, som tröst för vettisbesöket.

Hm, var är detta? En girmus!! Tack snälla husse.

Det är min girmus. Ingen annans. *blänger surt*

Husse säger att nästa år ska han försöka få en vettis som jör hembesök. Han vill inte att ja’ ska bli så där redd igen. Men samtidigt är Valla Djurklinik de enda som husse litar på. *suckar*

Tindra jamar – F’låt

De’ va’ inte me’ mening som ja’ hade ner ställningen. Ja’ ville bara leka lite å plötslit ramla den ner å gick sönder å ja’ va’ nestan på väg att slå ihjäl mej.  Tur man har kattlika reflexer, men jamarns så redd ja’ blev, mest för att ja’ trodde att ja’ skulle få schell för att ja’ haft sönder den. Men husse förklarade att han bara var oroli’ för min skull, å Sippo tyckte de’ verkade kuligt me’ en ny sorts klätterställning. Husse håller nu på att leta upp en ny klätterställning åt oss.

F’låt, de’ va’ inte meningen att ha sönder den. E ni mykke’ arga på mej? *morrhårsdarr*

Så måste ja’ jama en liten hemlis. Sippo gjorde en praktvurpa i da’ när han skulle håppa upp på bokhyllan. Husse har nämligen ställt en stor datormojäng precis där Sippo brukade hoppa ifrån, så han fick ställa sig en bit ifrån å de’ funkade inte så bra. Stackars Sippo blev jetteredd när han ramla’ ner å rev me’ sej massa saker när han ramlade i golvet – de’ blev ja’ me’ förresten. Vi springde å jömde oss båda två. De’ e helt livsfarligt här hemma.

Kämpa på Gizmo

Husse fick något av en chock när han klockan fem i morse, såg sin brorsa på nätet. Det visade sig nämligen att hans ena kisse, Gizmo, inte hade mått så bra under natten och därför hade brorsan inte kunnat sova nåt. Gizmo gick runt olyckligt och försökte tvätta sig ”där nere” ni vet. Sen låg han på klätterställningen och kunde inte komma ner, så husses brorsa fick lyfta ner honom på golvet. Så ni förstår att han var lite uppriven i morse. För direkt när sånt här händer, så tänker folk alltid på lilla Snuffe. Den historien slutade ju tyvärr väldigt sorgligt. *sniff* Gizmo har nämligen fått åka till Valla Djurklinik för inte så länge sedan, just för det här. Nu trodde vi ju att han hade blivit av med alla dumma kristaller, men så var det tydligen inte.

Gizmo på kattställningen

Men så blev klockan åtta och då ringde han Valla Djurklinik och talade med dem. En och en halv timme senare var de inne där båda två. Gizmo kan ju inte köra bil, så hans husse blev ju tvungen att köra. När vettisen klämde på blåsan, så var den nästan helt full och det blidde en rejäl fontän. Vettisen förklarade då att att det inte var stopp, men hon skulle kolla proverna i alla fall. När hon sedan kom tillbaka, så förklarade hon för Gizmo och hans husse, att hon aldrig sett så mycket kristaller i en katt förut. Knappast smickrande, men hon trodde att de skulle kunna fixa till det med specialmat och meducin.

Kom igen Gizmo, kämpa kompis.

Så det var en väldigt lycklig Gizmo och en lättad husse, som kom hem från vettisen. Gizmo var lycklig över att kunna kissa igen och firade detta med att springa ett ärovarv i lägenheten och klättra upp och ner i kattställningen. Han husse var lättad över att vettisen hade låtit så positiv. Men jamarns så rädda vi var för hans skull. Tänk om historien med Snuffe skulle upprepas. *morrhårsdarr*
Så nu håller vi tummar och tassar för att det försvinner för gott den här gången. Schas dumma kristaller. Försvinn! *viftar med tassarna*

Gizmo, med brorsan Morris.

Dagens promenad

Tog igen gårdagens uteblivna promenad med att ta en ordentlig idag.Det var bara att jaga upp husse från kontorsstolen och förklara att nu var det en promenad som gällde och inte att sitta och häcka vid datorn. Husse hävdade bestämt att han var upptagen med att spöa upp massa årks eller vad de nu kallades för. Själv tyckte jag att årksens husdjur som kallades squigs, såg rätt söta ut, fast det tyckte inte husse.

Men kan vi gå nu eller? *trampar rastlöst*

Tyvärr stördes jag i mitt arbete av en tvåbening som hela tiden sprang fram och tillbaka och slängde en massa skrot i en sån där kåntäjner och varje gång så sa det BANG BANG och skrämde nästan pälsen av mig. Först trodde jag att det var de där årksen från husses dator som anföll oss, men sen så förstod jag vad det var. Samtidigt kommer grannkatten som skjuten ur en kanon från kåntäjner-hållet. Jag antar att inte den heller gillade oljudet.

Det är visst fler än jag som har brått.

Om jag gömmer mig här under så försvinner oljudet va?

Uschjam, jag tycker verkligen inte om oljud.

Men trots oljud och sprintandes grannkatter och otäcka skällisar, så rullade jag mig ett par varv vid favorithörnet. Jag visste ju att husse var med och skulle aldrig låta något hemskt hända mig.

Här var det mysigt att rulla runt.

Tindra jamar – F’låt husse…

De’ va’ liksom inte meningen att jöra dej illa, men ja’ blev så redd när du stoppade in mej i transporten.

I da’ va’re dax för vaccination på Valla Djurklinik. Husse lyckades få in mej i den otäcka transporten två gånger, å båda gångerna ropade ja’ efter Sippo att han skulle komma å redda mej. Ja’ va’ så redd att ja’ nästan gjorde på mig. *darr på rösten* Men ja’ trodde att husse hade tröttnat på mej å skulle lämna bort mej till nån annan tvåbening. *kämpar med gråten* Ja’ va’ redd ju! Så ja’ slogs för mitt liv å använde alla trix ja’ bara kunde komma på för att kåmma undan. Till slut så klöste ja’ de’ som va’ närmast å rymde in under sängen

Så blev ja’ ännu reddare när du röt till när ja’ kloade dej. Då var ja’ helt säker på att du skulle kasta ut mej å ja’ skulle bli hemlös ijen. Ja’ visste inte bettre… F’låt. Ja’ låvar att schöta mej bättre nästa gång.

Ja’ blir väl inte schjuk nu när ja’ inte varit hos vettisen va? *orolig*

Husses ben som ja' råkade kloa lite. *hänger med huvudet*

Osympatisk best

Idag drog jag med husse ut på en promenad i det fina vädret. Jag tyckte att eftersom han redan var påklädd och skulle till affären, så kunde han ju följa med mig ut först. Väl ute så kände jag att det drog lite kallt om nosen och så var det vitt under tassarna också. Men trots detta så gjorde jag en snabb inventering av de lokala buskarna.

Jodå, det ser ut som vanligt. *sniffa, nosa*

Plötsligt blir det ett fasligt liv. Voff-voff-voff-voff!!! Det var en skällis som var på väg ut med sin människa och den hade inte ens kommit ut genom porten innan den började skälla på mig. *darr på läppen* Jag blev så rädd att jag gömde mig bakom husse och samtidigt stirrade på skällisen, ifall den skulle slita sig och anfalla mig.

Husse försökte få mig att strunta i besten och gå vidare, men jag hade tappat all lust att patrullera. Dumma skällis…

 

F’låt husse

Det var inte meningen att skrämma vettet ur dig med mitt illvrål.

Så här var det va. Husse hade satt på en platta för att steka sig en smaskig hamburgare. Nu är det ju så att vi katter gillar att tassa runt på diskbänken och spisen och när jag var en liten kisse bara, så brände jag min ena tass på en varm platta. Det gjorde jamaront och jag skrek i högan sky. Som tur var så blev det inte så allvarligt, men jag lärde mig min läxa.

Mina tassar klarade sig denna gång med.

Nu trodde husse att jag hade gjort samma sak när jag vråljamade så högt jag kunde. Ni skulle sett min arma husse. Han bokstavligen flög upp hur stolen och vände sig om som en katt i luften för att se vad som hände. Det är normalt en manöver som människor inte klarar av utan att sträcka ett par muskler och lite annat, så ni förstår hur rädd husse blev.

Lite skäms jag kanske...

Så har vi startat en tråd på kattforum.se om min andra bok. Det ser inte så vidare ljust ut när det gäller antal intresserade. Suckjam, vad ska en katt göra? *håller huvudet i tassarna*

Stackars Frasse

Här sitter jag och jamar om ett test som jag gjort, när jag får höra att min bloggkompis Frasse har fått åka till akuten efter att ha haft problem med kisseriet. Direkt så blev vi kallsvettiga och tänkte på det som hände Snuffe förra året.

Titta in till Frasse och spinn lite för honom och hans matte som varit så orolig.

Många tröstande jam och tasshållningar till Frasse och hans matte!