Jobbigt nu, men fick en promenad

Även Tindra känner av pressen efter veterinärbesöket. Hon ville inte ens ligga och gosa med husse.

Här har jag dragit mig undan lite för att försöka få lite vila. Att få en kamera uppkörd i nosen hjälper inte!

Viska höll sig borta jättelänge. Hon vägrade att komma ut ur garderoben i flera timmar. Men till slut kom hon fram och lade sig högst upp i klätterträdet.

Man måste pröva alla sovplatser. Det kan ju finnas en som är bättre än den innan.

Hellu.

Suck. Jam känner mig inget vidare, husse.

Inget vidare alls.

Igår kväll låg jag bara på vardagsrumsbordet och sov. Jag ville inte vara själv för första gången på flera månader.

Viska passade på att hälsa på när jag ändå låg där.

Zzzz…

Men så köpte husse hem Gold Gourmet tonfisk och det slank ner i magen rätt bra! Mums!!

Efter att husse varit till affären och köpt hem fler burkar tonfisk, så ville jag ta en promenad.

Självklart ville jag kolla mitt kära favorithörn.

Kolla! Allt är till mig säger husse. Fas självklart delar jag med mig. Speciellt från den skålen där husse kletat i antibiotikatt!

Ytterligare en kort promenad

Det var så skönt med en kort promenad igår så jag ville ta en till idag. Eftersom husse redan varit ute på en promenad så behövde han inte ens klä på sig, utan det var bara att klä på mig selen och gå ut. Jag nosade runt i buskarna på gården och jamade högt och tydligt vem jag var och att mina avsikter var fredliga. Det är något jag börjat med på senare tid. Faktum är att jag börjat jama en hel del faktiskt. Speciellt när jag sitter i badkaret och vill att husse ska kela med mig. Då skriker jag så det ekar i hela badrummet och då brukar husse komma på direkten och lyfta upp mig och gosa en stund. Kurr.

Vem är det som slänger skräp i mina buskar?? Hrmpf!

Lite senare på kvällen så ville jag vara för mig själv och lade mig längst in under köksbordet. Där låg jag och spanade på husse.

Promenad

Det krävdes lite tjat, men till slut fick jag en härlig höstpromenad i solen. Jag nosade på sjuttiofemton löv och jag jamade högt och tydligt att jag var i tjänst, så att alla skummisar skulle hålla sig borta. Patrullen avklarades utan några nämnvärda problem. Däremot så beordrade husse mig att spela död utanför grannporten. (Nu ljuger du allt! /husse) Vet inte riktigt vad han ville uppnå med det.

Så ringde Valla Djurklinik och talade med husse. Vettisen sa att jag ska börja med Cortison. Egentligen tänkte husse hämta det idag, men han väntar tills på måndag då han har andra ärenden där nere.

Framåt marsch! Jam-två-tre-fyr…

Mitt kära favorithörn. *snusar lyckligt*

Bäst att kolla ordentligt så vi inte har några löv som ligger och skräpar. Som SKRÄPAR jamade jag, husse!

Hehe. Det prasslar så kuligt under tassarna.

…

Jaha, då var vi hemma igen. För det är väl här vi bor? *osäker*

Kvällspromenad

Det var när husse kom hem från affären som jag kände för att ta en uppfriskande kvällspromenad. Husse fattade först inte vad jag jamade om och trodde jag skämtade när jag visade att jag ville gå ut. Det blev en kortare promenad men jag hann i alla fall hälsa på favorithörnet och nosa på ett par buskar.

En promenad

Ibland är ju husse trögare än tåget. Jag sprang runt och jamade i säkert en halvtimme om att jag ville gå ut, och det enda husse gjorde var att springa runt och kolla om jag skitit på golvet. *fnyser föraktfullt* Han var så inställd på att jag gjort det att han fullständigt glömt bort varför jag brukar sitta i hallen och jama. Men till slut kom han på det.

Jadu, husse. Vad kan en påklädd katt som sitter vid dörren vilja?

Pffft. Äntligen. Har du blivit trögare med åren, husse?

Nosa buske

Husse tog med mig ut på en promenad idag så att jag skulle få tänka på annat än min onda mage. Direkt vi kom ut så hittade jag en snygg buske som jag nosade ordentligt på. Tänk så användbara den skulle kunna vara om… Eh, i vilket fall så återsåg jag mitt kära favorithörn och så tog en sväng runt grannhuset. Sen gick vi in igen och drack kaffe.

Dagen efter

Dagen börjar med att Viska försöker gräva ner min olycka som skedde i sovrummet. När husse såg vad som pågick så fixade han det och tackade Viska för hjälpen. Så blev det frukost och husse satte sig vid datorn ett par timmar. Men så framåt lunch så lyckades jag få med mig husse på promenad. Det var faktiskt rätt svalt ute, så snart kommer det väl otäckt vitt också. När vi kom hem så kräktes jag upp lite gräs som jag tuggat i mig utomhus, men husse blev orolig för att det kom brunt slem, eller vad det nu var. Någon som vet varför det blir så?

Promenad och solat

Tog mig en förmiddagspromenad med husse bort till favorithörnet. Där lade jag mig ner i gräset och slappnade av. Kanske råkade jag även slumra till lite. Efter tio minuter fick husse ont i fötterna och satte sig bredvid mig och då reste jag mig upp för att krypa tätt intill husse så vi kunde njuta av solen tillsammans. Hussetid kallar jag det. Efter tjugo minuter började husse protestera över känslan att bli kokt som en kräfta, dessutom var han kaffesugen också. Efter lite lock och pock så reste jag mig och följde med en bit, men sen ville jag inte gå längre utan lät husse bära mig hem. Jag kramade honom hela tiden.

Märkligt

Jag har märkt att det är betydligt roligare att tassa runt grannhuset än sitt eget. När jag bodde i förra lägenheten så brukade jag alltid ta ett par varv runt vårt nuvarande hyreshus. Men nu när vi äntligen flyttat hit, då går jag hellre runt det gamla hyreshuset vi bodde i. Märkligt.

En kalkylerad risk

Molnen hänger tungt här i Jamlunda. Men trots det så bestämde jag mig för en promenad. Den här gången tog det ovanligt lång tid att få husse att fatta vad jag ville. Först fyllde han på matskålen, vilket visserligen var välkommet, men sen gick han och satte sig vid datorn. Då tog jag i ända från svanstippen och brölade för kung och Jamlunda, vilket fick husse att flyga upp från stolen och springa runt i cirklar i tron om att det brann nånstans. Efter en kvart fattade han vad jag ville och plockade fram selen åt mig. Patrullen gick bra och jag hittade inget misstänkt runt mitt revir. Molnen blev ännu tyngre under vår promenad, men jag envisades med att varje buske skulle nosifieras noggrant. Dåligt väder är ingen ursäkt för slarv.