Tindra jamar – Min nos

Den har dagen har varit så händelselös, att jag tänkte bjuda på en bild på min kära nos. Husse skulle egentligen fota nåt annat, men jag råkade köra in snoken i kameran för att jag var så nyfiken på vad han gjorde. Hihi.

Ser ni att jag ler också.

Kvalitétstest av badkar

Jag tycker husse har luktat lite mysko dom senaste dagarna, så jag tänkte utföra en nosologisk kvalitétstest av badkaret för att se om det var där problemet låg, eller om husse helt enkelt blivit marskatt och måste åka till vettisen för att – jam, ni vet.

Märkligt, jag hittar ingenting som verkar tokigt. Det är nog kört för din del husse. Imorgon åker vi till vettisen med dig.

Burr!

Satt inne och njöt av tillvaron, då jag tyckte att det var något som rörde sig på min gräsmatta. Jag ställde mig vid ytterdörren och jamade ivrigt till husse att vi var tvungna att undersöka saken, men när han äntligen hade klätt på sig, så gick han utan mig! När han äntligen kom tillbaka så hade han handlat ”lite nödvändigt” som han sa, men inte en Dentis hade han med sig. Han glömde. Vi har haft Dentistorka jättelänge här hemma nu. *slokande morrhår*

En bra spaningsplats.

När vi väl kom ut, så gjorde jag en grundlig nosologisk undersökning, men blåsten var så stark, att min nos blev förvirrad och det blev oreda i min interna sniff-databas. Det luktade helbäng!

Sniff, sniff. Jo, det luktar lite konstigt här. Älg, kanske? *nosar* Hm, ett stänk av bergsget kanske.

Spännande saker

Tänk så spännande helt vanliga saker kan vara ibland. Idag när jag var ute och trampade runt med husse, så ställde jag mig en stund och funderade lite på hur min lilla stig genom buskarna hade kommit till.

Var det ett helt lämmeltåg med kissar som en dag var tvungna att gena igenom buskarna? Eller kan det ha varit skällisar som släpade sina människor igenom dem, för att de inte orkade gå runt? Frågorna var många och svaren få. Faktum är att jag hade inte ett enda svar.

Jag följer den smala vägen

Efter att ha nosat runt på stigen en stund, så gick promenaden vidare. Till slut hittade jag en ytterst intressant lövhög. Jag trodde nämligen att alla lövhögar blivit bortforslade av trädgårdskillarna. Varför låg denna kvar för? Jag nosade runt i den för att hitta ett svar på frågan. Tänk om det var en sån där akutlägenhet för vilsna Igelkottar, eller kanske landningsplats för flygsjuka fåglar. Men trots min nosologiska undersökning, så hittade jag inget i sagda hög. Jag får återkomma till den senare.

Vad kan det finnas för spännande här då? *nosa, böka*

Nähä nä, inte ett smack. Jamarns också.

Lugnt idag

Fast på morgonen så var det lite kaotiskt. Husse gick iväg som vanligt, men efter tio minuter var han hemma igen och muttrade ilsket. Det visade sig att han hade glömt plånboken hemma och då fick han inte åka buss och gå in till stan ville han inte heller. Så det blev för husse att vänta en timme till nästa buss. Tur att Tindra och jag inte hade hunnit komma igång med buset ordentligt innan husse kom instormande. *torkar pannan med tassen*

Tyvärr är vädret lite trist ute, så jag stannar nog inne resten av dagen och tar det lite lugnt. Kanske kan jag göra en nosologisk undersökning efter husses öronproppar.

Mojäng och Igge

Ännu en fin dag med sol i pälsen. Självklart passade jag på att släpa husse ett par varv runt området. Jag gjorde snart ett nosologiskt fynd på min gräsmatta.

Det visade sig att ”mojängen” var en gigantisk korkskruv. Husse förklarade att man skruvade ner den i marken och sen kunde man fästa kopplet i den. När jag tänkte tillbaka, så kom jag på att vi hade en likadan mojäng när jag var liten.

Titta husse, en mojäng i gräsmattan.

Så kände jag lukten av skällis också. Det var nämligen en mojäng för en grannes skällis. För att visa vad jag tyckte om att man gjorde hål i min gräsmatta, så rullade jag runt femtitolv varv runt mojängen. Bara för att markera liksom.

Sedan gick vi och satte oss på favoritbänken och njöt att det härliga vädret. Efter en halv evighet så upptäcker husse något som jag märkte direkt när vi gick till bänken. Mitt framför fötterna på husse ligger det en liten igelkott. Den var inte så vidare pratsam, utan låg mest och stirrade på husse med ena ögat. Han trodde nog vi skulle äta upp honom.

Sippo: Hej på dig, stickis. Igelkott: *bläng* Sippo: Nehe nä...

Notera hur coolt jag hänger med tassen.

Hm, vad rör sig där borta?

Här är förresten kartan från igår. Google ville inte alls vara med när vi försökte ladda upp den.

Nosologi

Dagens ämne handlar (tasslar?) om nosologins grunder.
Det gäller att börja enkelt, exempelvis med en gräsmatta som behöver undersökas.

Här använder jag min nos för att konstatera att det ligger otäckt vitt här och att den legat cirka fyratimmarochfemtielvaminuter.

När man klarar av enklare uppgifter – som att hitta otäckt vitt. Då kan man övergå till mer avancerade undersökningar. En klart underskattad funktion är att identifiera möjliga inkräktare, som mitt off… eh, medhjälpare ska visa.

Tindra: Hallå där! Vad var det du tänkte jama först? Offärtär eller?
Sippo: Sch! Jag jobbar.
Tindra: Men… men… *mummel*
Sippo: Mumla lagom och intag positionen.
Tindra: Jawohl härr General! *svanshonnör*

Sippo: Här visar vi hur man bästa nosologierar på en främmande katt. Tindra: Vadå främmande???

När du till slut känner dig tillräckligt säker i dig själv som katt, så kan du börja utföra nosologi på egen tass. Säkerhetskatter är ett viktigt och prästischfyllt arbete. Även om arbetstiderna kan vara något varierande…

Förste vice säkerhetskatt an-anmäläläler (atschi) att allt e under kontroll.

Nosologi

Det är inte bara hundar som har bra luktsinne. Vi katter är ena riktiga hejare på att spåra, men det är inte allt för ofta som våra tjänster efterfrågas. Jag har flera gånger funderat på att kontakta närpolisen och erbjuda mina tjänster som spårkatt. Tänk, jag skulle bli en sån där pionjär eller vad det kallas. Man skulle resa statyer och namnge gator efter mig. *drömmer*

Nosa nosa, sniffa sniffa... Hm, det verkar ha sprungit en get och två strutsar här. Eller vänta lite nu... En eventuell giraff kan det vara också.

Nosologi i storm

Det var rejält blåsigt när jag klädde på mig kopplet och gick ut. Det var nästan omöjligt att genomföra några nosologiska undersökningar. Alla dofter blåste ju både hit och dit. Men jag lyckades i alla fall doftmarkera ett par buskar till. Doftregistrera kan man kalla det.

*sniff sniff, nosa nosa* Så, nu är den doftregistrerad.

Masken Börje

När husse kom hem i dag efter att varit borta jättelänge, så luktade han jättemysko. Tydligen så hade han hälsat på släkten. Jag var tvungen att utföra en närgången nosologisk undersökning av honom, så det verkligen var husse och ingen rymdräka. Så berättade han att han sett några kompisar till masken Börje. Men de här killarna måste legat i med hårdträning ordentligt. Jag misstänker även missbruk av annabåla stäråidär. Hoppas Börje håller sig ifrån sånt. Jag måste tala om för honom att han duger som han är.

En jättemask! Notera de utstående och stirrande ögonen. Det tyder på missbruk av stäråider.

Annars har jag mest suttit på uteplatsen och studerat folk och skällisar som promenerar på mitt revir. Det gäller att hålla korpgluggarna öppna så det inte blir någon skällisinvasion.

Alltid redo! *svanshonnör*