Men ursäkta dårå…

Återigen blev jag anklagad för att vara i vägen.  Jag känner mig väldans kränkt och stött… och sårad över denna helt falska anklagelse. Kan inte förstå varför husse påstår att jag är i vägen, det är jag väl inte alls det?

Jag är inte alls i vägen!!

Fine! Då lägger jag mig väl här på tvättmaskinen istället. Vadå du ska tvätta nu? NU ???

Fy katten för vettisbesök

Jam vilken hemsk dag det har varit. Jag borde anat skällisar bakom husknuten när husse plockade fram katt-transporterna igår. Men man hoppas ju ändå in i det längsta att det inte är något fuffens.

Men i dag så blev jag plötsligt inskuffad i ena transporten och innan jag hann reagera så hade husse stängt grinden. Tindra däremot, kämpade så tappert att husse inte bara misslyckades en gång, utan TVÅ GÅNGER med att få in henne i andra transporten. Jag jamade uppmuntrande till henne samtidigt som jag klappade tassarna över hennes tappra försvar mot ondskefulla husse. Detta innebar att det slut bara blev jag som fick åka in till Valla. Tusan också…

Uhm, vad hände?

Jam vill inte vara här. *sniff*

Väl där så fräste och morrade jag åt tjejen som prompt skulle trycka och dra i mig, eftersom husse var orolig över mina höfter. Pffft, störtfånigt. Fast det blev ännu värre när det skulle stickas för att sno mitt blod. Först tvingar den elaka tjejen på mig en mask så att jag inte såg något. Då morrade jag riktigt ordentligt för att visa vad jag tyckte om det. Men sen blev det ännu värre – igen! Dom rakade tassen på mig och sen snodde dom mitt blod! Skandal!!

Självklart var ju allt tipp-topp med mig. Något högt njurvärde, som nu ska motverkas med medusin. Ryktet säger att den smakar mums, men å andra sidan sa även ryktet att det var TVÅ katter som skulle till Valla och inte en.

Vänta lite. Vadå ‘raka tassen’ och vem var det som skulle få en huva över skallen?

 

Rackarns husse som höll fast mig. Fast jag fick ju ett tufft bandage förstås. Men ändå!

 

Vadå ‘bästa vinkeln’?

Här står man och jobbar på sin avancerade examen i sniffologi, då husse helt plötsligt säger att han ‘tagit dagens bästa bild’ och att den verkligen visar upp min ‘bästa sida’. Nyfiken som jag är, så bad jag om att få titta på mästerbilden – den var inte riktigt vad jag trodde. Inatt ska jag pinka i husses morgonkaffe som hämnd. *mutter*

Tralla la laaaa… Här inne fanns mycket spinnande att nosa på. *klick* Vadjam? Husse! Fotade du nyss min röv???

Promenad

Ni kan aldrig gissa vad husse gjorde när vi var ute på promenad i dag. Han lämnade bort mig – till en buske! Jag känner mig kränkt ända ut i morrhåren. Husse sa att det bara var ett par sekunder, men det jamar jag blanka katten i. Hur kunde han bara lämna bort mig så där? Kattvakt? *fnyser* Jag ska begära skadestånd.

Kolla bara hur han hängt kopplet över en buske. *mutter*

Fast det var inte bara dåligheter på promenaden. Här får jag mig en lagom kryddad fjäril. *mums*

Det började med fnys…

Fnys! Jag är kränkt. Det var när husse gick ut för att tända en stinkis, som jag och Tindra hängde med ut. Väl ute så ville jag passa på att kolla så att nätet satt fast ordentligt, så Tindra inte skulle ramla ut och göra sig illa. Tror ni inte att husse anklagade mig för att försöka rymma?! Man tar sig för pannan. Där fick jag bara för att jag ville skydda Tindra. Direkt vi kom in igen så krävde jag en omedelbar promenad som plåster på såren. Det tog en stund, men till slut gick husse med på det.

Vadå rymmer? *ruska, slita* Jag kontrollerar säkerheten ser du väl?

Först och främst kontrolleras mitt gamla hedeliga hörn...

Bäst att kontrollera buskarna vid favoritgrannen också.

Titta, mitt gamla staket står fortfarande kvar. *gladsvans*

Även bordet kontrollerades inför den kommande vintern. Sist försvann det under all snö.

Titta, jag är en smygande tiger på savannen. Rawr!

Väldans kort promenad och vilda anklagelser.

Och lite virrig kanske, men det är egentligen inte mitt fel, jag satt nämligen i husses famn och hade det bra. Jepp, det stämmer, husse bar runt mig på promenaden och jag fann mig i det. Underligt så mycket man börjat acceptera på äldre dagar. Men nu så här i eftertass när jag ser hur vi virrat runt, så funderar jag på om husse verkligen är mogen för egna promenader. Vi har enligt kartan tydligen sprungit tvärs över hustaken *stora ögon* men jag är lite skeptisk till den informationen.

Här är promenadvägen.

Så har det skett ett brott här också. Husse har, eller hade snarare, en liten plastask med öronproppar i. Han använde nämligen dem för att slippa höra mitt ”eviga tjatande om mer mat” som han uttryckte sig. Fnysjam, om han gav större portioner så skulle det inte vara några problem alls. *stampar*

Nåjam, idag så hade de försvunnit från bordet och husse började husse först anklaga mig för stölden men jag förklarade att jag gav blanka jamarn i hans öronproppar. Då började han anklaga Tindra istället. Tindra själv får berätta.

Tindra: Mjau, så ja’ liggde å sov då plötslit husse ryckte upp mig i nakkskinnet och slängde mej in i väggen.
Sippo: Eh, nu rör du ihop det lite här va. Det var du själv som sprang in i väggen för att komma undan när husse nös.
Tindra: Jomen de’ e ju samma sak nestan.
Sippo: Nu var det stölden vi diskuterade.
Tindra: Jam just de’. Husse beschyllde mej för att ha schäligt han ögonproppar.
Sippo: Öronproppar…
Tindra: Eh, just de’ jam. Men alla som tjenner mej, vet ju’ att ja’ e en oschyldi’ kisse som aldri’ jör nåt dumt.
Sippo: . . .
Tindra: Uhm, ja’ kan ha schäligt ett par lock till mjölkpaketen förstås. *generad*
Sippo: Och mer..?
Tindra: Eh, jo ja’ råkar även sno hans lock till lypsylen.
Sippo: Och vad gör du med dessa.
Tindra: . . .
Sippo: Hm, vad?
Tindra: JO JA’ LEKER ME’RÅM! Å ibland så glömmer ja’ legga tillbaka dom där dom ska vara. *skäms*

Så nu springer husse runt i hemmet och lyfter på diverse artiklar för att hitta sagda öronproppar. Som Tindras advokatt så nekar vi båda bestämt till brottet.

Så avslutar jag dagens inlägg med att berätta att det ligger en katt på andra sidan nätet på tomten. I mina buskar!!! Släpp mig husse, jag ska banka pälsen av den där inkräktaren. *sprattel*

Kom inte hit och mopsa upp dig! *flaskborstsvans*

Ytterligare ett sista tillägg: Husse har ätit salami och andades på mig. Det rinner i mina ögon…

Kränkta vårkänslor?

Njam, inte riktigt kanske. Men husse har kränkt mig på det mest fruktansvärda sättet idag! Morgonen började som vanligt med att han snubblade runt här hemma och letade efter kaffe och stinkpinnar. Efter att andats in hälsovådlig cyanid så sitter han med en kopp kaffe vid datorn. Det är då det händer.

Husse börjar fnysa och snörvla något förfärligt, samtidigt så börjar han gnugga näsan så den blir knallröd och fnyser lite till. Plötsligt, utan förvarning, så tar han i ända från tårna och fräser till så väggarna skakar, med resultatet att han snyter ut en blobb i min päls! Dessutom märkte han inget och den där blobben fastnade där jag inte kunde komma åt, så jag fick gå med den halva dagen.

Det var först runt lunch då han klappade mig som han märkte att jag hade ”skräp i pälsen.” När han undersökte saken närmare och såg vad det var, så blev han alldeles generad och försökte stamma fram en ursäkt. För att kompensera det hela så tog han mig ut på en promenad.

Då kom nästa chock. När man tittade ut så verkade det hur härligt som helst. Men så fort man stoppade tassen utanför dörren så kände man av de hemska isvindarna. Husse frös så dant om sina öron att han nästan tappade känseln. Men trots detta oväder så hälsade jag på min favoritgranne och undersökte lökarna. De som var planterade i landet alltså.

Burr vilket väder. Blött är det också, så akta fötterna husse.

Min kära gamla bänk. Snart kan man sitta här och njuta av solen. Kurr!

Jodå, här kommer det växa lökar i vår. Det sätter jag min heder på, eller husses heder.

Så känslig man kan vara…

Alltså, Tindra och jag får ju olika sorters mat. Nu är det inte så att jag tycker min smakar illa, men man är ju lite nyfiken på vad Tindra får för smaskigt. Men så fort jag går och tar en provtugga ur hennes skål så kommer husse rusandes som en ilsken elefant och skäller på mig.

Husse: Sippo! Ät ur din egen skål!
Sippo: Men… men jag ville ju bara smaka ju.
Tindra: Smaka?! Du roffade åt dig halva min portion med din jättetass.
Sippo: Vadå jättetass? Insinuerar du att jag är tjock va?
Tindra: Eh, nääää… *blinkar*
Husse: Sippo, du måste äta din egen mat annars blir du dålig i magen.
Sippo: Jaha, är det så det låter! Du tycker kanske också att jag är tjock!
Husse: Njaää, inte riktigt kanske. Men lite mullig är du j…
Sippo: Ska det låta på det viset så kan jag gå och gnaga på en gammal strumpa i stället. *tassar iväg*

Jag anar en konspiration mellan de där två. Rackarns husse och rackarns Tindra. Men när Tindra snor ur min skål, då säger han inget. *surar*

Inga bevis

Någon katt har under natten använt duschen som kattlåda. Husse var lagom road av tilltaget när han skulle ta sin morgondusch. Utan några som helst bevis, hänger han ut mig på Fejsbook och säger att det är jag som gjort det. Jag?!

Visserligen är det bara jag som kan få upp dörrarna till duschkabinen, men det bevisar ju ingenting, eftersom jag lämnar det öppet.

Återigen har man blivit falskeligen anklagad för en händelse som han inte vet något om. Om det skulle varit jag, så skulle det självklart varit en olyckshändelse i arbetet. Rent hypnotekniskt så hände det kanske något olustigt med min mage i natt och eftersom jag är en renlig och snäll katt, så ville jag (rent hypotetiskt alltså) inte sabba hela kattlådan och använde därför duschkabinen. Rent hypnotetiskt alltså.

Jag ska nog plocka på mig advokatt kläderna igen.

Husse den skurken tog förbrytarfoton på oss när vi som minst anade det… Skurk!

Vadå lyser djävulstyg i ögonen?! Du kunde väl valt en annan bild!

Sådär jam. Mycket bättre, nu ser jag inte ut som någon yrkesförbrytare i alla fall.

Vadå för säkerhetens skull? Ja' e för söt för att bli anklagad för saker å ting. Förresten har ja' albyl. Eh, alibi heter det visst.

Pälsblåst

Fyjam vad det blåser idag. Jag höll nästan på att tappa bort morrhåren när jag släpade runt på husse idag. Jag gjorde en snabbkoll av buskarna i mitt absoluta närområde, men sen fick det faktiskt vara nog. Men husse har en fråga till alla katter och deras människor.

Jag tyckte jag såg något i buskarna. Det kan vara en full älg som behöver hjälp.

Husse undrar om det är någon mer än han som blir dyngsur när det gosas. Ja, nu jamar jag ju inte om mig själv då, utan om Tindra. Varje gång hon ligger i husses famn så dreglar hon eller nåt. Det blir som en stor fläck där hon har sin nos. Tindra själv vägrar kännas vid denna uppgift och hävdar att det bara är elakt förtal. Men jag har minsann sett fläckarna.

Vadå dreglar? Jag dreglar inte alls! *stampar*