Nu igen?!

Jamarns grannkatt att inte hålla sig borta, trots att jag fräst ifrån på skarpen flera gånger. Om det inte vore för det förjamade kompostgallret som var i vägen… Mutter! Fräs!

Är du här nu igen?? Försvinn jamar jag ju!

 

Det är MITT hörn

Nu börjar den där grå grannkatten ta sig lite väl stora friheter. Inte nog med att han förföljer mig, nu försöker han sno mitt favorithörn också! *upprörd*

Mitt kära favorithörn. *nosar lyckligt*

Men vad i..??

Grrrr. Det här är min gräsmatta och mitt favorithörn din skurk.

Hörde du inte vad jag jamade? Det är MITT hörn!

Okej, det här är sista varningen.

Just det! Och håll dig där borta nu!!

Massa blött

Det kommer en massa blött hela tiden. Vem har beställt det här tråkiga vädret? När det sen äntligen slutar och man kan tassa ut på uteplatsen, då kommer grannkatten och muckar gräl med oss. Jag tassade till den ett par gånger genom staketet, men det tog på krafterna.

Sch, stör inte. Jag deltidsjobbar.

På vakt

Jag har inte haft tid att blogga förrän nu, för husse har nämligen låtit balkongdörren stå öppen nästan hela dagen och det vill man ju inte missa. Tyvärr ville inte grannkatten heller missa det, utan ställde sig precis utanför staketet och glodde på oss. Tindra blev helförbaskad och morrade och fräste så det hördes lång väg. Även jag fräste till och förklarade att nu fick hon faktiskt sluta att komma hit och bråka med stackars Tindra. Till slut kom husse ut och då smet hon iväg med svansen mellan benen.

Så nu är det dags att vila lite, efter en hård dag.

Stopp å belägg!

Grälen med grannkatten på uteplatsen börjar bli allt värre. Igår hade jag precis gått in för att dricka lite vatten, då jag plötsligt hör ett fasligt liv från uteplatsen och Viska kommer intassande med flaskborstsvans och springer och gömmer sig. Jag sprang genast ut på uteplatsen för att försöka lugna ner situationen. Men ett myndigt jamande så förklarade jag att grannkatten allt fick se till att sköta sig om hon skulle komma på besök och inte hålla på att reta upp stackars Tindra.

Då blev hon helt plötsligt döv och jag tassade ända fram till staketet för att jama lite tydligare i örat på henne så hon skulle göra. Utan förvarning så kom en tass farande genom staketet och började vifta åt mig. Jag blev alldeles paff och började morra åt henne, men så kom husse och bad oss att komma in. Jag sa inget den här gången, men nästa gång hon kommer fram för att bråka, då ska jag knyta ihop morrhåren för henne!

Hallå där! Nu får du faktiskt lugna dig lite.

Aj! Slåss inte!

Är det så du ska ha det?! Vänta bara ska du få smaka på tassen!

Inkräktaren är tillbaka

Vi fick besök av den okända kissen igen. Tindra blev helförbaskad och brölade som ett flyglarm, vilket fick husse att komma utspringande på uteplatsen i tron om att någon höll på att bli mördad. Där såg han Tindra och mig sitta och blänga på katten på andra sidan staketet. Jag var helt lugn och brydde mig inte så mycket, jag antar att jag blivit mer säker på mig själv med åldern. *nosen i vädret* Men Tindra var som sagt väldigt upprörd och jamade åt katten att fara åt skogen. Katten struntade fullständigt i det och låg kvar i solen och myste. Efter en liten stund var till och med Viska ute och nosade på kissen.

Nämen titta vem som hittat tillbaka hit igen. Hej hej.

Jam tycker du ser ofarlig ut, så du får gärna ligga där och sola dig. (Ilsket morrande från Tindra)

Misstänksamt

Husse påpekade helt utan anledning att det var någon som dragit in massa löv i köket – igen. Vi katter nekade såklart all inblandning och erbjöd oss att inleda en brottsundersökning. Något pinsamt blev det dock när det var husse som hittade den misstänkte. Den lille rackaren satt på väggen och försökte se oskyldig ut, men jag var väldigt skeptisk. Jag ställde flera frågor till honom:

1) Hur kom du in i mitt vårt hem?
2) Hur länge har du suttit på väggen och tjuvlyssnat på våra privata samtal inom famlijen?
3) Tänker du sälja privata hemligheter till någon skandaltidning?
4) Har du någon bild/ljudinspelningsmojäng på dig?

Han nekade bestämt till att ha brutit sig in och hävdar att han blev insläppt för två veckor sedan, då han liftade in via pälsen på icke namngiven katt. Han påstod även att han inte alls hade några planer på att skvallra om vad han hört hos oss och han lovade dyrt och heligt att han inte hade någon kamera på sig. Han erbjöd sig till och med att ta av sig skalet för att visa. Jag tackade nej till erbjudandet med hänvisning till mina känsliga sinnen. Jag ville inte bli blind av chocken. Undersökning pågår fortfarande.

Oredan i köket. Vem kan vara skyldig till detta?

Aha! Där har vi en misstänkt.

Världens minsta inkräktare

Det blev full utryckning med väs och fräs då jag upptäckte en inkräktare på mitt revir. Eller om jag ska vara riktigt petig, så var det egentligen grannens revir, men det gränsar ju mot mitt. Så egentligen var det delvis mitt revir som blev invaderat av denna.. eh, katt.

Husse kom utstormande och undrade vad allt ilsket fräs och väs, ackompanjerat av rejäla morranden, handlade om. När han såg inkräktaren så blev han väldigt förvånad över min reaktion. ”Det är ju bara en liten kattunge.” Säger han. Mjo, jag vet. Men det är principen som räknas.

Kissen hade halsband på sig, så husse brydde sig faktiskt inte om att springa ut ur huset för att kolla upp den. Men så fick han höra att kissen liknade en kattunge på vår gata som hade rymt. Så nu är husse jätteorolig över att han gjort fel.

Besök av husses brorsa

Han och hans sambo kom ut hit och hälsade på. Självklart kastade han lite leksaker som jag glatt sprang efter – en stund. Sedan blev det film, själv gick jag in till Tindra, som hade lagt sig under täcket i sängen. Hon var inte alls pigg på att träffa människor. Hon är lite lustig. Ibland går det jättebra att hälsa på, men ibland ligger hon bara där i sängen och skakar av rädsla. Så jag tyckte att det var bäst om jag var med henne och höll henne i tassen.

Tindra förresten, hon fräste till i går. Det var ena grannkatten som smög runt i våra buskar i vanlig ordning. Den här gången var inte jag ute på uteplatsen, men det var Tindra. MREEEEOOOOW! Lät det helt plötsligt, jag blev så chockad att jag höll på att sätta en torris i halsen. Det var Tindra som jamade ut grannkatten efter noter. Husse berättade att den hoppade rakt upp i luften och tvärvände och sprang raka vägen hem igen. Heja Tindra!

Slagsmål

Jag har varit i slagsmål i dag, två stycken till och med. Det var när jag nosade runt mitt favorithörn, som jag kände en annan kattdoft som inte hörde dit. Jag nosade runt lite snabbt och hittade en grannkatt som låg och latade sig i mina buskar! *reser ragg* Jag försökte jama vett med inkräktaren och talade om att det här var mina buskar. Men inte katten lyssnade han inte, istället började han fräsa tillbaka och ta sig i ton. Till slut fick jag nog utan att husse hann reagera, så gjorde jag en kattrusning in i buskarna och spöade upp honom så han sprang hem.

Strax efteråt hördes ytterligare en katt som jamade ilsket. Jag försökte återigen krypa in i mina buskar, men den här kissen var betydligt argare och hade det inte varit för att husse var beredd och höll i kopplet så hårt, så skulle jag bankat pälsen av den. Det är mina buskar för bövelen!! Till slut så släpade husse bort mig och jag satt och surade vid sandlådan en bit bort. Men sen glömde jag bort det hela och gosade lite med husse istället. Sen fick husse nog av promenaden och släpade mig hem igen, trots mina protestjam.