Promenad

Ni kan aldrig gissa vad husse gjorde när vi var ute på promenad i dag. Han lämnade bort mig – till en buske! Jag känner mig kränkt ända ut i morrhåren. Husse sa att det bara var ett par sekunder, men det jamar jag blanka katten i. Hur kunde han bara lämna bort mig så där? Kattvakt? *fnyser* Jag ska begära skadestånd.

Kolla bara hur han hängt kopplet över en buske. *mutter*

Fast det var inte bara dåligheter på promenaden. Här får jag mig en lagom kryddad fjäril. *mums*

Jobb i fina vädret

Solen har hittat hit igen! *svansdansar* Jag kände hur det började spritta i tassarna och jag lyckades få med mig husse på flera sköna promenader. När vi var ute så såg jag flera flygande mumsbitar i form av flugor och annat. En fluga var otroligt irriterande när den flög runt öronen på mig och husse. Till slut ansåg jag att det var en säkerhetsrisk och bestämde mig för att ingripa. Tyvärr så lyfte kräket just när jag höll på att få tag i den. Då jag inte hade tillstånd att lyfta, så beslöt jag mig för att inte använda min hemliga superkraft – Flygande Sippo.

Så blev vi anfallna av en stor surris också. Humla kallade husse den för, samtidigt som han viftade med armarna för att få bort den. Trots den enorma fara som uppstod, så kastade jag mig fram för att skydda husse mot surrisen som var lika stor som en fladdermus. Det var minst en halvmeter mellan ögonen, eller om det var öronen. Efter att ha jagat bort flygfät, så tillbringade jag femtielva minuter med att lugna husse som var så rädd att han skakade. Det krävdes en hel del nosbuffande för att han skulle återgå till sitt vanliga jag.

När allt detta var över så tyckte jag att det var dags för lite vila. Men ack så jag bedrog mig. Direkt vi kom innanför dörren började husse springa runt med sugdraken. Det måste vara såna där vårkänslor som gör husse bäng. Här springer då inga katter säkra…

Jag måste bara å husses vägnar be om ursäkt för att vi använder gamla bilder. Men han har fortfarande inte fått igång sitt abonnemang till telefonen än, så han kan (orkar) inte tanka upp några nya bilder… *suckar*

Ser du den?

Jösses jamar jag bara. Snuffe har fortfarande inte släppt ämnet om synvillan. Han jamar fortfarande om att han ser saker på andra sidan nätet.

Sippo: Ser du nu att det bara är en synvilla?
Snuffe: De’ vare inte alls! *stampar med tassen*
Sippo: Rensa kattgräset ur öronen och hör vad jag jamar! Det finns ingenting där!
Snuffe: Jo, de’ jöre visst’e. *sniff*
Sippo: Titta en gång till, vad ser du får något?
Snuffe: Ehm, snö?
Sippo: Förutom det?
Snuffe: En fjäderkotlett som klätt ut sig till vandrande pinne! *pekar med tassen*
Sippo: Vad???
Snuffe: Där är den! *pekar*
Sippo: Det är ingen fjäderkotlett, det är en buske!
Snuffe: De’ e’ va’ du tror ja… *morrhårsvift*
Sippo: Hm. Jo självklart såg jag direkt att det var en fjäderkotlett.
Jag ville bara se om du verkligen såg den. *förvirrat uttryck*
Snuffe: Jo jo… *host*

Sippo: Var är den?! Snuffe: Den är ju DÄR.

Kort rapport

Det har inte hänt så vidare mycket i dag, så det blir en kortare rapport än vanligt. Vädret är fortfarande blåsigt och elakt. Jag jamar och fräser åt molnen, men dom fortsätter ändå att komma hitåt och sedan kasta massa blött på mig. *sniff*

Försökte även fånga en flaxande mumsbit också, men på grund av husse så misslyckades “operation flax”

Självklart var vi en sväng i min skog och kollade också. Men jag såg ingenting misstänkt, så vi gick hem igen.

“Kom nu husse. Det är inte farligt med lite skog.”

“Vad jamade jag? Helt ofarligt. Eh, vad är det som rör sig där..?”

Lyckad jakt

Det är kanske inte så stort byte, men det är mitt!

Husse fuskade

Vi hade precis kommit hem från morgonpromenaden och jag hade som snabbast sprungit på lådan, då husse tycker att han förtjänar lite vila. Utan att ens rådfråga sin katt, så slänger han sig i soffan och somnar nästan direkt. Detta kunde jag självklart inte tåla.

Jag ställde mig därför vid dörren och jamade högt och anklagande, så han verkligen skulle förstår hur illa behandlad jag kände mig. Men då skrek han bara åt mig att vara tyst. Men självklart så vägrade jag och började dessutom sjunga en klagosång. Då fuskade husse och satte på den där vrålmaskinen som blåser kalluft. De vrålar så högt att den överröstade mina jam. Jag hade förlorat och gick och skämdes i badrummet. Dumma husse, han fuskade ju.

Som tur var fick jag en promenad lite senare på eftermiddagen. Det var då jag såg en flygande mumsbit alá fjäril. Jag var på god väg att fånga den då plötsligt kopplet tog slut. Allt går emot mig idag. *surar*

 

När vi nu ändå jamar om jakt och hussar. Här kommer Simon’s Cat!

God jaktlycka

Var ute och jagade fjärilar idag. Kunde bara inte motstå dom fladdrande mumsbitarna, så jag skuttade elegant upp i luften och tog mig en. Självklart kollade jag att det inte var Fritjof som jag tuggade på. Lyckades faktiskt fånga två stycken, så det har varit en bra dag idag.

“Mwaha, nu har jag dig allt.” *tugga tugga. rap*

Fjädrar också!

Inget vidare väder i dag, det jamar jag bara. Tog med husse ut på morgonen för att lufta pälsen. Då slog det mig att jag precis avinstallerat min varma päls “fluff 7.0” för att det började bli så varmt ute. Jag var tvungen att kompensera för den kalla blåsten genom att vrida min nos 17,7mm syd-sydost med nordlig riktning för den ostliga vinden. Då blev det genast bättre.

På vägen hem så hittade jag något intressant i ett par buskar. Var ju genast tvungen att undersöka det hela lite närmare. Men då började husse protestera för att han frös. *mutter*

“Vilka konstiga fjädrar husse. Det här
måste komma från en sällsynt fågel.”

Han nämnde även någon om påskfjädrar, men jag tror att han bara lurades. Han vill ha berömmet för att ha hittat en sällsynt fågel, helt för sig själv. Men jag ska minsann visa vem som jamar sist…

Husse löper amok!

Han har blivit totalt bäng i bollen. Nu får inte ett löv, grässtrå, stenar, pinnar och förvirrade gäss, vara ifred. Han springer runt med sin blixtrande måbiiiltelefon och fotar allt han ser. När inte ens vägskyltarna får vara ifred, då måste jag sätta ner tassen. Fast ibland blir det rätt roliga bilder.

“Ehum, hur gick det där till då?”

Som om det inte räckte med att han fotar allt i sin närhet, så sätter han sig i brumbrum och sticker iväg utan ett ord. Han var borta jättelänge och när han kom hem så berättade han att han tagit jättemånga bilder ute i skogen. Hur hyggligt var det att sticka till skogs utan mig?!

Fast å andra sidan hatar jag ju att åka brumbrum…

Annars händer det inte så mycket. Utredningen om trädnappning fortsätter. Jag försökte släpa in en par fjäderflaxare till förhör. Men husse skrämde så klart bort dom. Nästa gång ska jag ta med mig ett foto på en nyvaken husse. Då dör dom av chocken.

Tass på er alla.

Jag misstänker brott

Min ofelbara nosologiska nos, har upptäckt något fruktansvärt. Det var när jag passerade en av mina många platser där jag brukar stanna till på promenaden, som jag snabbt insåg att det var något som inte stämde. Som vanligt så tar det ett tag innan man märker det mest uppenbara. Det har varit en trädnappare i farten!

“Så här ser brottsplatsen ut.”
	“Här är det förmodade offret.”

Jag misstänkte redan från början att det var något underligt med dom underliga markeringarna. Man ska lite på instinkten, det sa alltid mamma, eller om det var husse. Hm.

Jag försökte starta en utredning, men blev snabbt motarbetad av husse som stod och drog i kopplet. Det blev inget vidare förhör. Det enda jag fick ur kräket var “krax, krax, KRAAAX (vingflax) krax.”

“Den misstänkte. Herr Fjäderflax.”

Jag ska vid tillfälle starta en fullständig kattologisk undersökning. Detta är ett brott som måste klaras upp. Vad ska jag annars klättra upp i? Fast först måste jag samla kraft.

“Jag måste samla kraft inför utredningen.”