Husse har talat med vettisen

Husse snackade med vettisen på Valla idag och hon sa åt husse att köpa skokost till mig.. eh, skonkost heter det visst. (Puh! Blev orolig över att behöva gnaga på en gammal skosula.) Så husse har beställt hem den nya maten och den borde komma nästa vecka. Både husse och vettisen tycker nämligen att det är dumt att tvinga stackars mig in till Valla och hon ville helst inte behöva söva mig och köra ner en kamera! *gulp* Blir alldeles svettig om tassarna bara jag tänker på det. Men nu kanske husse lugnar ner sig lite.

Husse har nämligen nått det stadiet då han springer runt i lägenheten en gång i halvtimmen och nosar som den värsta blodhunden. Han vill nämligen upptäcka eventuella ‘olyckor’ så fort som möjligt. Jag försökte förklara för honom att jag inte lämnar olyckor riktigt så ofta, men han lyssnar inte på en klok katts jamande.

Inget vettisbesök, säger du? TJOHOOO!!

Vettisbesöket gick bra

Hurrjam! Äntligen är jag hemma igen. Vi var över en timme hos den läskiga vettisen som klämde och tryckte överallt. Värst var när husse frågade om hon kunde kolla ”analsäckarna” och hon började peta mig i röven. Jäkla husse! Men jag hade inga inflamerade säckar där inte! Sen blev jag rakad på tassen och dom stulde mitt blod för att kolla massa saker. Efter en evighet fick vi svaren och allt såg jamarbra ut. Jag fick jättemycket beröm för mina fina värden och för att jag gått ner i vikt. *stolt* Dessutom berömde hon mig flera gånger för att jag hade integritet också! *ännu stoltare*

Som vanligt verkade husse vara mer intresserad av vettisen än av mina analsäckar!

Fast priset tog nog vettisen som sa att det inte var så vanligt med analsexinflamation. Då höll husse på att få en hjärnhinneinfarkt i binjuren. Sen förklarade hon att det var analsäcks-inflamation… Pffft. Husse asså.

Seriöst? Är det dags nu igen? Kan du inte åka till Valla utan mig?

Ett eget väntrum bara för katter.

Mums! Inte kattsanden förstås.

Helt själva var vi. Notera skällisförbudet på bänken.

Svart på vitt! Smittrisk! Hahaha!! *tassarna för magen*

Suck…

Ska vi inte åka hem snart?

Hörru husse. Jag vill tala allvar med dig angående dessa vettisbesök. Är det för min eller din skull vi är här??

Hjälp… Nu sticker jag.

På upptäcktsfärd medan vi väntar på provsvaren.

Tror jag kryper ner i transporten igen. Känns tryggast så.

*blänger misstänksamt*

Husse klappade och talade till mig hela tiden när vi väntade på provsvaren.

Jag överlevde vettisbesöket. Jippi!!

Äntligen hemma igen. Pust!

Seniorkoll på Valla Djurklinik

Jahajam, då var det tydligen dags igen. Jag hade precis vaknat och klivit ur sängen för att gå ut i köket och käka lite, då jag plötsligt blir upplyft av husse som försöker stoppa in mig i en kattransport. Jag kämpade emot som bara den och till slut gav husse upp. Trodde jag i alla fall. För plötsligt kommer han med en större transport och den här gången gav han sig inte. Efter några minuters kamp så satt jag inlåst i transporten och efter en stunds väntan på parkeringen på skjutsen så åkte vi, trots alla mina högljudda protester, brummis in till Valla Djurklinik. Men den här gången så fick vi ett helt eget väntrum. Valla har nämligen byggt om så att vi katter får ett helt eget väntrum att sitta i. Det var jätteskönt att slippa alla läskiga skällisar i det andra väntrummet.

Efter en stund så kom en snäll tjej och visade oss till ett rum där vi fick vänta lite till innan det kom en vettis som skulle klämma lite på mig. Det klämdes och det skulle lyssnas på mitt hjärta och jag vet inte vad. Till slut blev jag lite sur över att bli klämd och skuffad hela tiden, så jag började fräsa åt dom. Det resulterade i att när vettisen skulle ta blodprov, så hämtade hon förstärkning och EN KRAGE!! Jamarns vad sur jag blev över kragen. Hur kan man utsätta en stackars katt för dylik tortyr??? Nåjam, när dom stulit tillräckligt med blod så slapp jag den och vettisen gick iväg med mitt blod för att testa det. Efter en stund kom hon tillbaka och berättade glatt att mina värden var mycket bättre än förra gången. Hon visste inte varför, men det spelade ingen roll. Jag var friskare än sist!

Husse blev så glad över proverna, att han sprang ut från Valla utan att betala! Som tur var så kom han på det innan han satte sig  bilen och åkte iväg. Pinsamt var namnet.

Tindra och Viska jamar – Hemska veterinärbesök!

Tindra: I dag hände det som vi länge fruktat: veterinärbesök. Husse betedde sig märkligt hela eftermiddagen och vi katter intog svansberdskap läge 1. Vi visste att något var på gång.

Viska: Just det, vi e inte dumma i skallen minsann. *nickar ivrigt*

Tindra:  Framåt kvällen flyttade husse in transporterna i köket och började gå runt med en handduk samtidigt som han tittade misstänkt på mig.

Viska: Åh mej med!

Tindra: Sen överföll han oss.

Viska: Mej togde han först. Han jagade in mej i köket där jam inte kunde kåmma undan. Jag burrade upp mej å gjorde mej jettestor å firade upp flaskborstsvansen för fullt, men det hjelpte inte. Plötsligt fick husse tag i mej å tvingade in mej i den hemska transporten. ”Nu dör jag” tänkte jag.

Tindra: Nu visste jag vad som var på gång och jag tänkte då inte ge mig utan kamp. Husse skulle minsann få sota för vad han gjort mot stackars Viska. Nu gällde det att vi tjejer höll ihop. Så när husse försökte fånga mig så tassade jag till honom så hårt att han släppte taget och gick iväg. Jag sprang runt i hela lägenheten och ylade så högt jag bara kunde, med hoppet om att någon skulle rädda oss. Men ingen kom. Sen kom han tillbaka med en stor handduk som han slängde över mig så jag inte såg något. Allt blev bara svart.

Viska: Sen var vi plötsligt hos nån där det fanns sjuttiofemton skällisar å massa andra djur. Dessutom byggdes det om, så det luktade verkligen skumt där inne. Husse fick ont i skallen. Vi fick vänta i över en timme, men sen blev det vår tur och då gick allt jättefort, sen fick vi äntligen åka hem igen.

Tindra: Vänta lite nu. Jag måste bara få påpeka att vettisen hade fräckheten att kalla mig ”lite rund”. Ursäkta????

Tindra: Det här gjorde jag på husse när han försökte tvinga in mig i buren första gången.

Tindra: JAAAAM! FRÄS!!! BRÖÖÖÖÖÖL!!

Viska: Åh, jam e så redd. Ska jam bli mördigad nu? Har jam varit en stygg kisse? *sniff*

Husse jagar en vettis

Han springer alltså inte runt på gatan med en yxa i högsta hugg, men han försöker få tag på en vettis för att boka ett hembesök för att vaccinera Tindra och Viska. Husse vill nämligen helst inte att händelsen från sist ska upprepa sig. Men det var jamarns så knepigt att få tag på en som gör hembesök och ännu knepigare att veta om dom är bra. Vi har ju alltid gått till Valla Djurklinik, men eftersom tjejerna vägrar att gå in i transporten, så blir det lite svårt att ordna. En sak är säker i alla fall, jam tänker då banne mig inte lägga mig i det här. Jag vill verkligen inte ha med en sån ilsken Tindra att göra som jag såg förra veckan. *ryser*

Jamarns vettisar

Fy jamarns för husse. Jag borde anat oråd när han plockade fram kattransporten, men när han ropade på mig så kom jag ju såklart springande och lät honom lyfta upp mig i famnen. Vi gosade och pussades och helt plötsligt blev jag instuvad i den hemska transporten. Jag jamade oavbrutet ifrån mitt fängelse och hela vägen in till Valla Djurklinik, för att verkligen berätta om det oerhörda övergrepp jag utsattes för. När vi kom fram så fick vi vänta en stund innan det blev vår tur, men till slut var det dags.

Först fick jag tassen rakad av tjejen samtidigt som husse höll fast mig – den förrädaren. Sen stack hon mig med nålen och stal mitt dyrbara blod. Jag känner fortfarande hur matt jag är. Sen fick vi vänta en hel evighet innan den andra vettisen kom in för att tala om vad blodprovet sa och för att tala lite med husse.

Det visar sig att mitt njurvärde har blivit ännu sämre än vad det var för två månader sedan och det är ju inte så bra. Men vettisen sa att det inte var någon fara så länge jag skuttade runt som en kattunge och busade och hade mig. Dessutom så äter och dricker jag som en riktig katt och går på lådan gör jag med. Men husse och vettisen kom överens om att jag skulle på återbesök om 4-6 månader igen. Jag antar att husse åker själv då, för jag vägrar! *stampar med tassen*

Jag hatar dig, husse!

Dumma husse och dumma stickande vettis. *mutter*

Hm, gottisar.

Ge mig en gottis, husse.

Nu tänker jag ligga här och sura tills du och vettisen ber mig om ursäkt.

Men då. Var du tvungen att hämta en NY vettis, husse? *morr fräs*

Fy katten för vettisbesök

Jam vilken hemsk dag det har varit. Jag borde anat skällisar bakom husknuten när husse plockade fram katt-transporterna igår. Men man hoppas ju ändå in i det längsta att det inte är något fuffens.

Men i dag så blev jag plötsligt inskuffad i ena transporten och innan jag hann reagera så hade husse stängt grinden. Tindra däremot, kämpade så tappert att husse inte bara misslyckades en gång, utan TVÅ GÅNGER med att få in henne i andra transporten. Jag jamade uppmuntrande till henne samtidigt som jag klappade tassarna över hennes tappra försvar mot ondskefulla husse. Detta innebar att det slut bara blev jag som fick åka in till Valla. Tusan också…

Uhm, vad hände?

Jam vill inte vara här. *sniff*

Väl där så fräste och morrade jag åt tjejen som prompt skulle trycka och dra i mig, eftersom husse var orolig över mina höfter. Pffft, störtfånigt. Fast det blev ännu värre när det skulle stickas för att sno mitt blod. Först tvingar den elaka tjejen på mig en mask så att jag inte såg något. Då morrade jag riktigt ordentligt för att visa vad jag tyckte om det. Men sen blev det ännu värre – igen! Dom rakade tassen på mig och sen snodde dom mitt blod! Skandal!!

Självklart var ju allt tipp-topp med mig. Något högt njurvärde, som nu ska motverkas med medusin. Ryktet säger att den smakar mums, men å andra sidan sa även ryktet att det var TVÅ katter som skulle till Valla och inte en.

Vänta lite. Vadå ‘raka tassen’ och vem var det som skulle få en huva över skallen?

 

Rackarns husse som höll fast mig. Fast jag fick ju ett tufft bandage förstås. Men ändå!

 

Kattnappad!

Jamarns husse kattnappade mig till veterinären idag. Jag tassade runt här hemma och mådde toppen, då han plötsligt lyfter upp mig i famnen och ser lömsk ut. Detta lömska utseende tillsammans med en framplockad kattransport, kan bara betyda en sak: Veterinärbesök!
Jag protesterade hela vägen in mot detta övergrepp. Kunde inte husse bara ladda hem anti-virus åt mig från nätet? Men husse envisades med att jag måste lämna blodprov. *ryser* Den enda som verkade trivas var husse. Han tycker nämligen att tjejerna där är så jamarns trevliga och gulliga. Det är säkert bara därför han åker dit, mig har han bara med som en ursäkt. *mutter* Det var på vippen att han också ville ha en vaccinering och årlig kontroll.

Men JAG vill inte till vettisen. Åk själv och lämna prover.

Vettisen och husse plockade bort taket för att komma åt mig.

Husse försöker trösta mig. Jag är inte alls glad.

Plötsligt plockade tjejen fram en rakapparat och rakade mitt ena ben. Mitt ben!!

Som om inte det räckte, så blev jag stickigad där också.

Här vet jag inte riktigt om det är mig eller den söta vettisen, husse ville fota.

Så vad visade proverna? Jo, att jag mår utmärkt. Det visste jag liksom redan!!

Lite ledsna

Vi fick det tråkiga beskedet idag från husses brorsa, att hans älskade katt Gizmo har problem med hjärtat. De hade ju varit hos vettisen tidigare och fick då höra att Gizmo har blåsljud. Så de åkte tillbaka i morse för ultraljud. Husse ville inte fråga så mycket, men tydligen så pumpar inte hjärtat ut blodet som det ska och det gör att väggarna blir allt tjockare och det har visst gått rätt fort eftersom han var helt frisk förra året. Husses brorsa frågade om det inte fanns något att göra, men det gör det viss inte. Varken med medicin eller operation. Gizmo fick tiden från ett par månader till år, så vi håller tassarna för det senare, även om det ser mörkt ut nu. Stackars Gizmo och stackars hans husse som är jätteledsen nu.
De flesta av oss djurmänniskor har ju förlorat våra pälsklingar och det är lika jobbigt varje gång och för varje människa är det unikt. Husse vill inte säga att han vet hur brorsan känner, för det gör han ju inte exakt. Men han förstår hur jobbigt det är och tankarna på Snuffe dök så klart upp.

Vi tänker på er alla.

Hålla tassarna för Gizmo

Uschjam. Husses brorsa ringde idag och berättade att hans kisse Gizmo tydligen har blåsljud. Så de fick en ny tid imorgon på Valla Djurklinik då de ska kolla Gizmo med ultraljud. Nu går vi runt och hoppas att det inte är så farligt som det låter. *ryser* Snälla Gizmo, se till att hålla dig frisk. *håller tassarna*