Skåpmonstret

I dag var jag säker på att fånga skåpmonstret. Jag hörde minsann hur det smög runt inne i ett av köksskåpen och bad husse att omedelbart öppna sagda skåp. Tyvärr var han lite trög och bad mig att sluta med tokigheterna, men efter att markerat att det fanns fara i skåpet så öppnade han. Tyvärr var det försent.

Nog katten hör jag något misstänkt där inifrån.

Nähäpp, inget annat val än att gå in och kolla läget.

Hoppas inte att det är mitt sista besök i ett skåp. *orolig*

Fritt fram. Inget skåpmonster här.

Skåpinspektion pågår

Jag kan svära vid min svans på att jag hörde något inifrån skåpet. Jag är helt säker på att det var skåpmonstret som var ute efter att stjäla vår mat, så att det orkar fortsätta bråka med oss fredliga katter. Men den här gången var jag beredd och skuttade raskt in i skåpet för att inspektera innehållet och kolla efter monster och jag hittade.. ingenting. Jag nosade överallt, men inte ett spår.Hur kan det vara möjligt? Hur smet skåpmonstret undan egentligen? Är det inte hög tid för oss katter att organisera oss och ge dessa smygande fegisar vad dom förtjänar. Nosar på min mat gör man inte ostraffat!!

Hm, den verkar inte vara intresserad av spagetti i alla fall.

Jag kunde svära på att jag hörde något här bakom..

Men husse, det ÄR något i skåpet. Jam lovar!

Hm, nivån i matförvaringen verkar oförändrad.

Hm, inget här..

Inget där..

Inget där heller? Märkligt.

Ytterst besynnerligt. Bäst att kolla käket igen.

Sega husse

Jag stod och kämpade med att få upp en kökslucka hemma och självklart gjorde det husse lite irriterad. Han hävdade om och om igen, att det inte fanns nåt innanför luckan. Men min kattliga hörsel hade minsann reagerat på nåt därinne, så jag försökte ändå att komma in. Efter sjuttifemton minuter så gav husse upp och öppnade åt mig.

”Titta, det finns inget annat än sladdar här” sa han.
”Jam, tro katten det eftersom du tog en vecka på dig att öppna luckan. Nu har han ju bytt till ett annat skåp” jamade jag tillbaka.

När jag försökte få upp näst lucka så hotade husse mig med svansknut och indragna dentisar. Så skåpmonstret får komma undan – den här gången.

Skåpmonstret

Jag svär att jag hörde det skratta i dag. Flera gånger när husse hade gått och lagt sig i soffan, så hörde jag mystiska ljud från ena köksskåpet. Jag smög tyst fram och lyssnade. Jodå, nog var det alltid någon som skrattade där inne. Jag bestämde mig för att göra ett överraskningsangrepp, men tyvärr hade jag lite problem med att få upp skåpluckan. När jag för sjuttifemtonde gången försökt öppna och den stängts igen med en smäll, så kom en väldigt ilsken husse ut i köket och brölade nåt om att jag förde ett fasligt oljud när han sov. Ursäkta mig då, för att jag försöker sköta mitt jobb som säkerhetskatt. Nästa gång ska jag låta skåpmonstret bita dig i fötterna, så du kanske förstår allvaret. *mutter*
-Sippo,
Säkerhetskatt av rang.

Envist skåpmonster

I natt så blev husse lite sur över att jag hela tiden försökte öppna ett av köksskåpen. Men jag hade faktiskt en anledning till det, jag var nämligen övertygad om att skåpmonstret hade flyttat in till oss. Det lät där inifrån hela tiden och då var jag ju bara tvungen att försöka öppna det och undersöka ordentligt. Att husse hela tiden blev arg på att det dunsade när skåpluckan stängdes igen, det var väl inte mitt fel. Till slut fattade husse vinken och öppnad skåpet åt mig och lät det vara öppet hela natten. Typiskt att skåpmonstret verkade vara borta ljust då. Jag såg ingenting där inne. Men så fort luckan stängs, då varnar mina morrhår mig för att det är något fuffens igång…