Jam var jettemodig i morse. Farbror Sippo stod med framtassarna på husses säng å kollade om han hade vaknat än. När husse började klia honom på huvudet, så ville jag åxå vara med å plötsligt hade jag skuttat rakt upp i sängen å lagt mej hos husse! Både husse å Sippo blev jetteschåckade, å det blev nog jag med när jag tenker efter. Sen gick Sippo iväg, å då vågade jag inte ligga kvar längre. Men lite senare gick Sippo tillbaka å då hoppade jag upp till husse igen å ville bli gosad med. När Sippo gick för andra gången, så stannade jag faktiskt kvar en stund hos husse – alldeles schelv. *stolt*
Ja’ mysade me’ husse i såffan i natt. Eh, på avstånd så klart. *nosrodnad* Men nu ska vi på fest hos vår kattkompis Söta Mary, såm fyller år i da’. Ja’.. Eh, VI har tjöpt en uppblåsbar osynlig musling. Tyvärr rymde den när husse öppnade dörren å nu vet vi inte vart den togde vägen.
Häromdagen när farbror Sippo gosade me’ husse, så kunde ja’ faktiskt inte låta blir, utan tjende mej tvungen att vara lika modig som honom. Ja’ stogde på bordet me’ baktassarna å framtassarna hade ja’ i såffan å så streckte ja’ fram nosen så den bara va’ nåt morrhår emellan. Men då tittade husse på mej, så ja’ blev lite nervös å jömde mej bakom Sippo igen. Men visst va’ ja’ lite modig? *stolt*
Man måste ju få pusta ut efter att ha varit så modig.
Men ändå lite leskit. Vadå? Undrar ni. Jo, husse fick lite besök av sin brorsa och hans sambo. Ja å Tindra försökte smita in i såvrummet, men ja’ kunde inte komma undan, ja’ va’ fångad i tjöket. De’ stod otäcka tvåbeningar överallt. Ja’ va så redd att ja’ nesta började gråta å ropa efter mamma. Men så plötslit så såg ja’ en utväg å springde så fort ja’ bara kunde å jömde mej under sängen.
Där lågde ja’ i minst sjuttifemton minuter, innan ja’ hörde massa kånstiga ljud, så ja’ var ju bara tvungen att smyga ut å kolla vad de’ va som hände. De’ va’ husses brorsa som viftade me’ dammvippan å gjorde kånstiga ljud.
Hm, va’ e de’ som låter?
Jelp! En tvåbening, med dammvippa. Bäst att smita undan.
Fast lite nyfiken e ja’ ju förstås…
Hm, du bits inte va?
Märklig typ. Hörru, du missade lite med vippan där.
Jaha, han vill att ja’ ska ta den’ Nähä du, den går jam inte på.
Nä, jam tenker inte fånga vippan.
Jelp! Nu kommer han så där nära igen.
Åkäj, så länge han stannar i vardagsrummet så e de ingen fara.
Men jamarns vad han håller på. Försvinn! Schas!
Vem vet. En da’ vågar ja’ kanske kåmma fram å helsa åxå. Precis som modiga farbror Sippo gör.
Förrästen, ja’ har blivit jettemodig nu. Husse brukar få klappa mej varje da’, när ja’ ligger i såffan. Han klappa mej å Sippo när vi stod på köksbordet å jamade efter mat. Fast då kåm Tindra å bufflade bårt oss, för hon vill ha husse för sej schelv.
Tindra å Sippo sejer att ja’ e tokig såm fortfarande tycker husse e lite leskig. Så igår smygde ja’ på honom för att spana lite. Tyvärr såg han mej, man han var inkapslad, eller va’ de’ nu heter. Inkapabel, jamar Sippo att de’ heter, att röra sej. Han satt nämligen på lådan, man e väl inte helt tokig heller.
Nu sitter han där, min husse.
Åkäj, om ja’ smyger förschiktigt så kanske… Shit, upptäckt. Uh, hej husse.
Du kan även följa mig och se mina senaste uppdateringar via Twitter: kattensippo
Våren 2001 flyttade jag hem till min husse. Det har gått upp och ner genom åren, men i slutänden så håller vi alltid ihop.
Jag har gått commandoskola för katter i Jamhult och är färdiglärd Nosolog med buskologisk inriktning. Jag älskar promenader i koppel och brukar tvinga ut husse så mycket som möjligt. Jag är även säkerhetskatt för området med inriktning på brunnslock. Så jobbar jag även deltid som jourhavande kompis för Masken Börje.
Du kan även följa mig och se mina senaste uppdateringar via Twitter: kattensippo
Katten Gustav
