En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Husse säger förlåt till mig

 Ni som följer bloggen vet ju att husse inte är allt för glad i persiennharpa på morgonen, eller att jag försöker öppna köksluckorna, eller att jag jamar oavbrutet i två timmar. Ofta så skäller han till på mig och säger SLUTA. Men trots hans ilskna yttre, så tycker han i alla fall om mig. *sniff* Här är ett brev som han lade ut på Facebook förra men inte lagt ut det på bloggen. Men här kommer det.

Förlåt Sippo…   För alla de gånger jag skällt på dig när du sprungit runt tangentbordet eller suttit på vardagsrumsbordet, så att jag inte kunde se. Du gör det aldrig av illvilja, utan du vill ju bara ha lite uppmärksamhet.  
 
Oftast föser jag dig åt sidan och muttrar ilsket utan att egentligen mena det. Ibland tar jag mig de få extra sekunderna det tar och stryker dig över din fina päls och du svarar med att stryka ditt ansikte mot mitt. Trots att jag skällt på dig, så visar du total hängivenhet som jag många gånger inte anser mig förtjäna.

 
Där de flesta människor lämnat mig i mörkret, har du alltid funnits som en lykta, ett ljus av hopp. Det räckte med att du strök dig mot mig, eller tryckte din nos emot mitt ansikte, för att det skulle kännas lite bättre. Har jag gjort detsamma för dig?  

 
Förlåt för att jag skrek och skällde på dig när du var liten ungkatt och åkte kana nedför min rygg. Du gjorde inte illa husse med flit, utan du tyckte bara att du hittat världens roligaste lekplats och du förstod aldrig varför jag reagerade med sån ilska som jag gjorde. Du hade all rätt att lämna mig ensam och hata mig, men du visade större överseende än de flesta människor någonsin gjort.  

 
Förlåt för att jag under en period, nästan ignorerade dig för att sköta om din första flickvän – Gibbe. Jag var så fokuserad på att hon skulle känna sig hemma, att jag inte insåg att jag stötte bort dig när du så gärna ville vara en i gänget. Jag förstod inte bättre och det tog ett tag innan jag insåg felet av det jag gjort. Trots att du hade all rätt i världen att hata mig, så accepterade du snart mina inviter och vi blev återigen en hel familj.  

 
Förlåt för de gånger under dina unga år, vrålade ”håll käften” när du jamade vid dörren. Inte visste jag att katter kunde gå i koppel heller. Det tog lång tid innan jag, som trög tvåbening, förstod vad du menade.   Jag ber även om ursäkt för allt dumt jag gjort och som drabbat dig. Du är den enda som stannat kvar och stått ut med mig så länge.
Jag ville bara säga förlåt medan du fortfarande finns kvar hos mig.

26 januari, 2013 Posted by | Känslor, Rörd | Kommentarer inaktiverade för Husse säger förlåt till mig