En kalkylerad risk

Molnen hänger tungt här i Jamlunda. Men trots det så bestämde jag mig för en promenad. Den här gången tog det ovanligt lång tid att få husse att fatta vad jag ville. Först fyllde han på matskålen, vilket visserligen var välkommet, men sen gick han och satte sig vid datorn. Då tog jag i ända från svanstippen och brölade för kung och Jamlunda, vilket fick husse att flyga upp från stolen och springa runt i cirklar i tron om att det brann nånstans. Efter en kvart fattade han vad jag ville och plockade fram selen åt mig. Patrullen gick bra och jag hittade inget misstänkt runt mitt revir. Molnen blev ännu tyngre under vår promenad, men jag envisades med att varje buske skulle nosifieras noggrant. Dåligt väder är ingen ursäkt för slarv.