Jamarns vettisar

Fy jamarns för husse. Jag borde anat oråd när han plockade fram kattransporten, men när han ropade på mig så kom jag ju såklart springande och lät honom lyfta upp mig i famnen. Vi gosade och pussades och helt plötsligt blev jag instuvad i den hemska transporten. Jag jamade oavbrutet ifrån mitt fängelse och hela vägen in till Valla Djurklinik, för att verkligen berätta om det oerhörda övergrepp jag utsattes för. När vi kom fram så fick vi vänta en stund innan det blev vår tur, men till slut var det dags.

Först fick jag tassen rakad av tjejen samtidigt som husse höll fast mig – den förrädaren. Sen stack hon mig med nålen och stal mitt dyrbara blod. Jag känner fortfarande hur matt jag är. Sen fick vi vänta en hel evighet innan den andra vettisen kom in för att tala om vad blodprovet sa och för att tala lite med husse.

Det visar sig att mitt njurvärde har blivit ännu sämre än vad det var för två månader sedan och det är ju inte så bra. Men vettisen sa att det inte var någon fara så länge jag skuttade runt som en kattunge och busade och hade mig. Dessutom så äter och dricker jag som en riktig katt och går på lådan gör jag med. Men husse och vettisen kom överens om att jag skulle på återbesök om 4-6 månader igen. Jag antar att husse åker själv då, för jag vägrar! *stampar med tassen*

Jag hatar dig, husse!

Dumma husse och dumma stickande vettis. *mutter*

Hm, gottisar.

Ge mig en gottis, husse.

Nu tänker jag ligga här och sura tills du och vettisen ber mig om ursäkt.

Men då. Var du tvungen att hämta en NY vettis, husse? *morr fräs*