En kortis i solen
Det blev en snabbpromenad idag när husse kom hem från jobbet. Min kattliga instinkt sa mig att han var rätt trött och ville inte vara ute så länge och som den omtänksamma katt jag är, så blev den väldans kort. Den hade blivit ännu kortare om inte min kära favoritgranne hade kommit och gosat med mig. Det kan man ju bara inte tacka nej till. Problemet var att när hon gosat klart, så orkade mina tassar knappt bära mig. Jag låg ju så skönt där jag låg och hon kunde ju kanske komma tillbaka. Men så såg jag att hon gick in i sin port och då följde jag efter husse, som höll porten öppen åt mig. Tack husse.
Omständliga väder
Nu verkar väderkatten fått fnatt igen. Dagen började med härligt solsken, men när husse äntligen började göra sig i ordning för att gå ut, så försvann solen. Sen kom den tillbaka igen, men när vi då skulle gå ut på uteplatsen, så försvann den igen! *stampar ilsket* Nu har solen tittat fram för femtielfte gången, men husse orkar inte gå ut nu och ärligt jamat så ligger jag rätt skönt där jag ligger. Det får bli en promenad en annan dag istället.
Tass tass.
Testade ett nytt hörn
Fick för mig att testa ett nytt hörn när jag och husse var ute idag. Vet inte riktigt varför, men just idag kändes hörnet på andra sidan huset mer tilltalande än mitt gamla vanliga. Det kan väl inte vara så att jag vuxit ifrån mitt första hörn? *darr på läppen*
Efter en stund gick vi ett varv runt kvarteret och när vi kom tillbaka till vårt hus igen, så sprang jag snabbt tillbaka till mitt gamla vanliga hörn. Som jag hade saknat det!!
Jag får använda det nya hörnet som backup, ifall jag skulle bli vräkt från det första.
Slappar
Det är ju fredag och då ska man slappa extra mycket, hälsar husse. Jag är ju inte den som sätter mig på tvären, så det blir lugna tag i dag. Det passar förresten utmärkt, för både Tindra och jag är lite matta i pälsen efter födelsedagsfesten hos Wikki.
Sticks och cigarr
Husse har varit iväg och handlat det nödvändigaste för att överleva helgen.
– 20 kilo kattsand
– 2 stycken myntaleksaker (cigarr och banan)
– 3 påsar med sticks, som tydligen är inbrottssäkra
– En ytterst svettig husse
– 2 ytterst trevliga damer (den ena kände jag redan)
Det var den nya bekantskapen som skulle ta fram en sticks åt mig och det kan ju aldrig gå fort nog. Typiskt nog visste hon inte hur man öppnade påsen och av någon underlig anledning fick jag inte hjälpa till. Märkligt tycker jag. När hon äntligen fick upp den (där började husse bröla av skratt) så kastade jag mig över stickset och glufsade i mig den på två sekunder blankt. Då hon var en rackarns trevlig tvåbening, som dessutom hade två katter hemma, så förlät jag henne på förtass för den långa väntan på gottis.
Som avslutning så gav husse bort det sista exet av min bok och ett visitkort till bloggen till henne.
Tyvärr kan jag inte visa någon bild på min cigarr, då den av okänd anledning blivit lite fuktskadad.
Katt vid affären
Husse stötte på en ”ovanligt fin kisse” när han gick till affären. Den låg utanför och verkade nästan vänta på någon. Typiskt nog kom en tvåbening och ställde sig i vägen när husse skulle fota, så han fick vänta lite och då hade kissen bytt plats. Men man ser ju ändå vilka fina färger den har. *blink*
Husse sa att mönstret var helt fantastiskt fint. Nästan så man blir lite svartsjuk där.
Självklart dök frågan upp i husses skalle – var den hemlös?
Förbi favoritgrannen
Mötte min favoritgranne när husse och jag promenerade runt på gården utanför huset. Jag blev ordentligt gosad med och så sa hon, att om jag gick runt till baksidan, så skulle jag få godis. Gissa om jag fick fart under tassarna. Tyvärr glömde jag bort det hela på grund av en väldans intressant gren. Det var lite pinsamt när husse mer eller mindre fick släpa runt mig till baksidan. Men när jag väl var där, så hörde jag skramlet av dentisar! Husse höll nästan på att slå omkull när jag la i turboväxeln för att komma till grannen fortast möjligt..
Så bjöds det på dentisar äntligen. Fast Gumman var inte så sugen. Hon satt mest och tittade på annat. *chockad*
Sen så skulle husse få betalt för min bok, som favoritgrannen fick för en tid sedan. Husse ville inte ha några pengar, så till slut gav hon dem till mig. Det skojades lite om att jag var en billig kisse och om jag var till salu. För det var väl på skoj va? Husse?
Avslutningsvis måste jag skvallra om hur husse gjorde bort sig. Han sålde nämligen sitt gamla TV-bord till favoritgrannen och när de skulle bära över det, så tog husse på fel ställe och det gick sönder på undersidan. *tassen för ansiktet* Det går inte att ha husse i möblerade rum.
Ingen blogg idag
Husse har sålt smöret och tappat kattmyntan, eller vad han nu sa. Han kände sig sån i alla fall.
Så istället för att hjälpa en stackars katt att blogga, så ska han lata sig i soffan med sin onda skalle.
Men vi tänker på Cecilia, som är svårt sjuk och kanske inte kommer att klara sig.
Må Skaparkatten vaka över henne. *morrhårsdarr*
Vi minns Snuffe
Husse började igår att sortera runt 3.500 bilder från gamla bloggen. Bilderna där försvann nämligen när vi flyttade från blogspot till wordpress. Visserligen verkar husse inte kunna återskapa inläggen, utan måste göra om dem helt. Men det viktigaste var att vi lyckades få tillbaka flera gamla bilder som vi trodde var borta för alltid. Detta pulande har såklart gjort att vi tänkt mycket på Snuffe och på hur mycket han betydde för oss och betyder än idag. Vila i frid Snuffe.
Tindra jamar – Rackarns husse
Ja’ hittade en sån där rolig flärp igårkväll när jag nosade runt i köket. Ja’ blev jetteglad å tog den i munnen å började springa runt i hela lägenheten med mitt byte. Typiskt nog blev husse lite misstänktsam mot min plötsligt aktivitet och tittade lite närmare på vad jag hade i munnen. Jama om att det blev livat när han märkte att jag hade en flärp.
”Akta Tindra, den kan vara farlig!” ropar han efter mig.
”Förschök inte, du vill bara ha den för dej schelv!” svarade jag.
Sedan började han jaga en stackars Tindra genom halva lägenheten. Jag låg i sängen med mitt byte å tittade roat på husse som började bli andfådd. Men så såg jag hur orolig han verkligen va, å då sleppte ja’ flärpen så han kunde ta den. Sekunden efter ångrade ja’ mej, men då var de’ försent. Jamarns åxå! *stampar*
Fast ja’ hörde av Sippo, som tjuvläste husses fäjsbook, att han hade fått skäll av sina kompisar för att han snodde min flärp. Tenk att ja’ har så många vänner. *glad*