En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Stödkatt

Husse somnade till i soffan i morse. Det är förvisso inte så ovanligt, då han sover bättre där än i sängen. Men den här gången hade han massa otäcka mardrömmar.
Han berättade om en dröm där världen höll på att slukas av en gigantisk våg… Eh, tsönami, heter det visst, och att vi katter kom bort från varandra. Husse sprang runt i huset och letade efter mig och Tindra, men kunde inte hitta oss. Då kom en tvåbening och skrek åt husse att alla var tvungna att evakuera, men husse vägrade. Då kom det dummisar och släpade bort husse, som skrek som en galning att han inte ville åka utan oss katter.När den otäcka drömmen var över, så kom det flera andra.

Vi finns alltid hos dig husse.

Så när husse väl vaknade i soffan, så var han väldigt hängig och kände sig som en skurk. Jag jamade till honom att det bara var en otäck dröm, sedan började jag tvätta honom ordentligt. Han hade svettats jättemycket när han drömde.

Efter att ha druckit sjuttifemton koppar kaffe och kedjebolmat lite, så blev husse lite lugnare. Då passade jag på att begära en liten promenad. Husse var lite osäker, då vädret inte såg något vidare ut, men jag stod på mig och till slut kom vi ut.

Jag märkte rätt snabbt att husse hade rätt angående vädret, så det blev en snabbkoll av omgivningen och tur var nog det, för att grannkatten hade varit framme och nosat på mina buskar och min favoritbänk. Visserligen gick de bara förbi när de skulle in, men ändå…

Men husse, jag MÅSTE nosa här. Det luktar grannkatt ju.

 

22 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , | 6 kommentarer

Tindra jamar – Soffgos

Ja’ elskar min husse över allt annat på jorden, till å me’ dentisar. Varje gång husse går runt å slekker ljuset hemma, så springer ja’ så fort ja’ bara kan å skuttar upp i soffan. Där trampar ja’ fram å tillbaka tills husse kommer å sätter sig. Då buffar ja’ honom som bara den, för att visa va’ ja tjenner. När husse sen lägger sej ner, så brukar ja’ ligga kvar under husse, för ja’ vet att husse bara skåjar me’ mej. Men de’ e så mysit att vara nära husse, de’ finns inge’ bettre. Tenk att ja’ en gång var en skyggis. *generad*

Nu e ja' inte redd längre.

21 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | , | 18 kommentarer

Besök och Masken Börje

Vi fick lite besök idag. Det var husses lillebror (ett par år yngre än husse) som kom över för att hämta en film. Så husse tog med sig mig ut till parkeringen där de skulle mötas. Men det var lite pinsamt, för att först reagerade jag inte över besöket, jag var fullt upptagen med att nosa på mitt hörn.. Det var först när han ropade på mig som jag lade märke till att det var någon bredvid husse. *tassen för ansiktet* Som om inte den pinsamheten räckte, så började han plantera blommor i pälsen på mig! *andra tassen för ansiktet* Hoppas ingen såg det.

Kurr...

Hörru! Inga blommor i pälsen, jamar jag ju!

Nästa pinsamhet var att det var brorsan och inte jag, som upptäckte Masken Börje!
Jag blev alldeles chockad över att se min vän igen. Jag har varit djupt orolig för honom sedan hans hastiga och lustiga utforskarinstinkt tog över och han stack iväg på upptäcktsfärd.
Han var nu rejält berest och en riktig tuffing – till det yttre i alla fall. Men han kände sig fortfarande lite orolig över sin bristande MASKulinitet och ärligt jamat, han såg lite tunnare ut än vanligt.

Nämen Börje! Kompis!

20 oktober, 2011 Posted by | besök | , , | 20 kommentarer

Trötta

Vi fick precis tillbaka vårt internet nu på eftermiddagen. Det försvann nämligen en halvtimme efter att vi lagt upp Snuffe’s film på nätet. Tänk om vi inte hade kunnat göra det, det skulle krossat husse’s hjärta. Men jag tror att det var Snuffe och Skaparkatten som hjälpte oss att lyckas – tack snälla!

Så nu är vi lite trötta efter att ha svarat på alla fina kommentarer som kom igår, så det blir inte mycket till inlägg idag.

Men vi vill tacka alla snälla som tittat och kommenterat. Ni betyder mycket för oss.

19 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | | 16 kommentarer

Till minne av Snuffe

Idag är det exakt ett år sedan Snuffe fick somna in på Valla Djurklinik. Husse har länge velat göra en minnesfilm om Snuffe, men aldrig orkat med det. Men nu blev det alltså gjort.
Det har blivit många tårar och för ett tag trodde jag husse skulle gå under, men han drog ett djupt andetag och bet ihop – för Snuffe’s skull.

 

 

18 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , , , | 58 kommentarer

Minnen

Husse jobbar vidare med minnesfilmen om Snuffe och det börjar tydligen likna nåt nu. Säger han i alla fall. Problemet är att det tar mycket på krafterna, så det blev ingen promenad när han kom hem från jobbet idag. Men filmen ska vara klar imorgon – på Snuffe’s resdag.

När nu ändå jamar om minnen, så tänkte jag visa upp en bild på min första vän – Elvis.

17 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | | 16 kommentarer

Tindra jamar – Men husse!

Får man inte ens tvetta sina… eh, privata delar utan att bli fotad?

Hurgh... Ja' tror ja' schtreckte thungan... *blixt* Huh, va' hände?

Nåde dej om du legger ut bilderna på nätet husse!

16 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | , | 26 kommentarer

Njuta av vädret

Visst blåste det lite kallt, men jag burrade bara upp pälsen till Fluff 1.0 och sedan var allt frid och fröjd. Husse däremot var lagom imponerad av att trampa runt i en trasig höstjacka och kortärmat under. Han både frös och svettades på en gång. Jag spatserade långsamt runt mitt revir och märkte till min förvåning inte av några intrång. Inte en kisse såg jag på hela promenaden och det är verkligen ovanligt. Däremot stötte jag på en skällis i miniformat som absolut ville leka ”jaga katten”. Jag glodde lite slött på jycken och bevärdigade den sen inte en blick, utan gick värdigt vidare på min promenad. Tyvärr blev det inget foto på skällisen, husse tänkte att dess matte kanske inte ville det.

Klösa, klösa...

Jamarns vilket högt gräs det var. Här riskerar man ju att gå vilse.

15 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | , | 18 kommentarer

Vilken morgon

Husse hade bestämt sig igår att han skulle till jobbet idag. Men jamarns så morgontrött han var. När han väl hade fått tillbaka balansen från att ha gått upp ur sängen, så vinglade han sakta ut i köket. Där höll han på att hälla torrisar i kaffebryggaren och servera en skopa prima kaffe till Tindra, som blev något förvirrad och nosade lite på kaffet. Effekten blev att hon började toknysa, blev groggy i skallen och sprang rakt in i kylskåpet och däckade. Jag rusade runt på baktassarna och försökte avvärja den ena katastrofen efter den andra, samtidigt som jag försökte göra nos mot nos på Tindra. När Tindra vaknade så var hon fly förbaskad på husse och släpade honom in till duschen där hon höll vakt tills han hade vaknat till liv och blivit lite normal…are.

När husse kom hem från jobbet idag, så ville jag gå ut på en promenad. Men han orkade inte sa han och jag lät honom faktiskt få vara ifred. Han hade ju trots allt haft en jobbig morgon.

14 oktober, 2011 Posted by | husse | | 16 kommentarer

Ute igen

Jag tänkte att det kanske inte blåste lika mycket idag som det gjorde igår och jag hade faktiskt rätt. Visst blåste det, men inte alls lika farligt som sist.
Vi tog oss en sväng runt garaget, det är där inne brummisarna bor. Tänk att brummisar får ett helt hus för sig själv, medan vi katter måste dela vårt eget med våra människor. Fast å andra sidan skulle det nog bli rätt tråkigt utan husse.

*klöser ivrigt* Så där, nu ska väl alla veta att det är min buske.

Tugga, tugga... rap.

*mutter* Såg jag inte nåt som smet iväg här? *nosar försiktigt*

Så ställde jag upp på en porträttbild också. Husse verkar gilla dem.

På filmfronten går det sakta framåt. Husse håller på att sortera fram och välja bra bilder och filmklipp. Men det rör sig om hundratals bilder på Snuffe och de ligger tyvärr inte i datumordning, så husse måste fixa det själv. Problemet är att det är så mycket att hålla reda på, så han rör ihop det ibland och måste börja om från början igen. *suckar*

Husse säger att han ser Snuffe framför sig varje gång han blundar och ibland även när han inte gör det. Jag tror att Tindras moderskänslor har aktiverats, eller nåt liknande. För hon klistrar sig fast vid husse varje kväll. Det spelar ingen roll hur mycket han bökar runt och byter plats i soffan, hon hoppar ner lite snabbt och två sekunder senare är hon uppe hos husse igen. Jag vill gärna tro att det är lite tack vare mig som hon är som hon är. *stolt*

Fast stava, det har hon inte lärt sig än…

13 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | , | 19 kommentarer