En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Promenad

Husse hade idag samlat tillräckligt med ork för att ta mig ut på en promenad. Han säger att bara för att han inte mår bra, så ska inte jag bli lidande. Det tycker jag var jamarsnällt sagt. Nåjam, jag tassade runt i solen och njöt av det fina vädret. Nosade runt bland buskarna och hälsade såklart på mitt favorithörn.

Titta husse, jag är en solkatt.

Men när vi hade kommit en bit bort så började husse vifta med armen åt någon. Först såg jag inget för solen, men sen så såg jag att det var min favoritgranne! Tyvärr hade hon med sig en stor skällis. Visserligen såg han snäll ut, för snäll faktiskt. Det visade sig att den hade haft en svartvit kisse som hette Hugo, som kompis. Så nu tror han att alla svartvita katter heter Hugo och vill gosa. Jag kände mig något obekväm och främmande inför den ovanliga uppvaktningen. Men då skällisen var så snäll och dessutom såg lite deppig ut, så reste jag inte ragg eller nåt sånt. Inte ens svansen burrade jag upp, utan gick så nära jag bara vågade och blinkade lite åt den, men jag ville inte gå ända fram och hälsa.

Favoritgrannen berömde mig för att jag var så väluppfostrad och även husse blev lite förvånad, för jag tycker normalt inte alls om skällisar – varken med eller utan koppel.

Hm, skällisen ser förvisso snäll ut...

 

Sen så håller husse nu på med att tanka hem Snuffe-bilder från bloggen, så han kan göra den där minnesfilmen han så gärna vill göra. Han tycker att det är det minsta han kan göra för att visa Snuffe hur mycket vi saknar honom. Problemet är bara att varje gång han tar hem en ny bild, så börjar han minnas och blir då jätteledsen. Men han vägrar ge upp, för att det är han skyldig Snuffe säger han. Så nu jobbar Tindra och jag dubbla skift för att ge vårt stöd. Det är lite jobbigt, men vi gillar vår husse.

11 oktober, 2011 Posted by | Okategoriserade | , , , | 18 kommentarer