Buskologi och lite allvar

Jag hittade en synnerligen intressant buske på min promenad idag. Vet inte riktigt vad det var, men jag fastnade verkligen för den. Till slut blev husse tvungen att släpa bort mig så att jag inte skulle slå rot där. Undra vad det var som luktade så spännande. För att verkligen markera att det var min buske, så lyfte jag lite på svansen och pinkade. Det är trots allt min mark! *stampar*

Sniff, nog katten luktar det nåt här inne. Solbränd grävling kanske?

Whaaa, tänk om det är en skällis som markerat här. Blörk!

Så kommer vi till den ”allvarliga” biten. Det hände något oväntat. Någon (vi jamar inte vem ifall de vill vara anonyma) tyckte husses kyl såg så tom ut, att han fick ett litet bidrag. Han har fortfarande inte återhämtat sig. Tänk vilka snälla kattvänner vi var. *torkar en tår*

Pengen kom synnerligen lämpligt, eftersom till och med ketchupen var slut och jag gillar ketchup. Det tragiska är att husse måste anmäla det som en inkomst när han ansöker om sås igen. *lystrar* Eh, vänta ett tag. *springer iväg* Jaha, husse säger att det heter soc och uttalas ”soss”. I vilket fall så är det en samling griniga typer som en gång krävde pengar som husse fick (runt en hundring) när hans mamma dog. Det tycker vi är riktigt lågt.