Trädklättring
Fick sådan underlig energi i dag. Helt plötsligt började det spritta i tassarna och *poff* så satt jag uppe i trädet. Ytterst märkligt. Under ett par ögonblick var det lite kaotiskt då husse trodde att jag ropade på hjälp för att kopplet snott in sig femtisjutton varv runt en gren, men självklart löste jag det hela på egen tass. Det var helt onödigt för husse att ramla in och fastna i buskarna nedanför.
Hm, undra om det går att komma högre upp.
Jo men där verkar det gå att klättra upp en bit.
Aj då, jag verkar ha snott in kopplet lite. Husse, hjäääälp! Eller vänta, jag tror jag hittade öppningen.
Vadå ropat på hjälp? Näeee, det kan jag inte minnas.
Äschjam, jag klarar mig själv.
Vad glor du på? Aldrig sett en katt i ett träd förut?
22 kommentarer
Sorry, the comment form is closed at this time.
Om mig
Du kan även följa mig och se mina senaste uppdateringar via Twitter: kattensippo
Våren 2001 flyttade jag hem till min husse. Det har gått upp och ner genom åren, men i slutänden så håller vi alltid ihop.
Jag har gått commandoskola för katter i Jamhult och är färdiglärd Nosolog med buskologisk inriktning. Jag älskar promenader i koppel och brukar tvinga ut husse så mycket som möjligt. Jag är även säkerhetskatt för området med inriktning på brunnslock. Så jobbar jag även deltid som jourhavande kompis för Masken Börje.
Katten Gustav- Ett långt och lyckligt kattliv är slut 14 december, 2018
- Lisa: Plikten framför allt 11 december, 2018
- Wikipedia – Metros Mästerkatt
- Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
Senaste kommentarer
- Min youtube kanal
- Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
Bloglovin’
-
Följ mig via RSS
[…] glömde totalt bort att Wikki varnat mig för att klättra högt, och satt snart en bra bit upp i trädet. Husse flippade ur totalt och gick […]
Pingback av En katts betraktelser | 27 september, 2011
Det ser jätteskojigt ut att klättra i träd! Man får så bra grepp i barken med klorna. Varför har man inte träd inomhus för? Då hade vi kunnat klättra jämt! Kurr och burr.
Finns nästan inget som är skojigare. Jag håller fullständigt med om att vi borde få ha träd inomhus.
Vad du är tuff och modig som vågar klättra sådär högt upp och sen ner igen! Nosbuff
Äsch, en vanlig dag för en säkerhetskatt.
Jamar som Wikki, det kan gå helt jamars fel om vi katter klättrar i träd högt upp med koppel efter oss, hugaligen vi törs inte tänka på vad som hade kunnat hända.
Vi kan ju fastna och bli hängandes i trädet, *suckjam
så ta det försiktigt Sippo, nästa gång du har koppel på dig i högt träd.
Tass tass
Jag är alltid jätteförsiktig. Men jag ska vara ännu försiktigare nästa gång.
Men Sippo då! Nu ska du allt få lite skäll av mig!
Du vet väl att det är ABSOLUT FÖRBJUDET i KattBalken för katt med vidhängande koppel att klättra i träd högre än ens husse kan nå???!!
Tänk om du snott in kopplet och – jag vill inte tänka på det – blivit dinglande i det? Högre än husse kunnat räcka för att trassla loss dej?
Matte har lärt mig att trädklätter är OK, men inte högre än 2 meter och det har jag lärt mej nu. När jag är lös på Landet får jag klättra hur högt jag vill, men det är en ofarlig klättring utan nåt som kan sno fast sig!
Visst katten är det modigt att klättra, men att göra det med långkoppel efter sig är dumdristigt!!! Snälla gör inte om det!
TassKram Wikki
Mjau, jag hade allt under kontroll. Men jag ska be husse ta med sig en stege nästa gång.
Konstigt att tvåbeningarna är mest oroliga för att vi klättrar upp i träd. Det är ju nedklättringen som är det svåra. Men du klarar ju båda med galant tass- och svansföring. Precis som väntat.
Tsss, tackjam så mycket. *generad*
Konstigt är milt sagt. Fast oftast brukar det sluta bra, i värsta fall tar jag husse som studsmatta.
Att du tog dig upp den där första biten, det var strongt gjort! Vad jag kan se är det bara raka stammen. Endast en katt i sina bästa år och med bred erfarenhet klarar den uppgiften! Dessutom hade du ju husse kopplad, jag fattar inte riktigt hur du klarade av det hela? *svanshonnör*
Oj, bästa år och bred erfarenhet! *stoltsvans
Det gällde att ha ordentligt med fart och att utnyttja cirkulationsprincipen för trädklättring. Men visst var det lite jobbigt med en klumpig husse på släp.
*fnissjam*
Vi kan se er husse stå orolig nedanför trädet med händerna utsträckta och jama : -”Jag tar emot!!”
Våran husse var likadan första gången vi tassade högt upp i ett träd, nu för tiden bryr han sig inte… *mutter*
Men visst är det roligt att tassa upp och njuta av utsikten?
Just precis så stod han! Så er husse bryr sig inte längre? Men det måste ju betyda att han vet att ni är så duktiga att han själv bara skulle vara i vägen.
Utsikten hade varit ännu bättre om jag sett något, men det var en skog i vägen.
Så är det faktiskt. Nu har han sett oss tassa både upp och ner så många gånger att han vet att vi kan själva.
Fast det är klart, när vi är HÖGT uppe blir han orolig.
Så härligt med trädklättring. Så kanonbra ut. Klart du inte behövde husses hjälp! Bra katt reder sig själv!
Nosgos
Det kan du hoppa upp och jama att det är. Husse var helt onödig, som vanligt.
Imponerande högt du lyckades klättra Sippo ,med tanke på att du hade husse i släptåg 🙂
Tackar tackar. Lite knepigt var det ju med en slö tvåbening i släptåg, men bra katt reder sig själv.
Oj vad modig du var som klättrade så högt! *imponerad* Självklart hörde husse fel, inte ropar en sån tuffing på hjälp…
*nosbuffar*
Det var ren instinkt som tog över när trädet kallade. Visst borde även husse förstått att han hört fel? Jag ropa på hjälp. *fnyser*