En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Trädklättring

Fick sådan underlig energi i dag. Helt plötsligt började det spritta i tassarna och *poff* så satt jag uppe i trädet. Ytterst märkligt. Under ett par ögonblick var det lite kaotiskt då husse trodde att jag ropade på hjälp för att kopplet snott in sig femtisjutton varv runt en gren, men självklart löste jag det hela på egen tass. Det var helt onödigt för husse att ramla in och fastna i buskarna nedanför.

 

Hm, undra om det går att komma högre upp.

Jo men där verkar det gå att klättra upp en bit.

Aj då, jag verkar ha snott in kopplet lite. Husse, hjäääälp! Eller vänta, jag tror jag hittade öppningen.

Vadå ropat på hjälp? Näeee, det kan jag inte minnas.

Äschjam, jag klarar mig själv.

Vad glor du på? Aldrig sett en katt i ett träd förut?

 

21 juli, 2011 - Posted by | Okategoriserade |

22 kommentarer

  1. […] glömde totalt bort att Wikki varnat mig för att klättra högt, och satt snart en bra bit upp i trädet. Husse flippade ur totalt och gick […]

    Pingback av En katts betraktelser | 27 september, 2011

  2. Det ser jätteskojigt ut att klättra i träd! Man får så bra grepp i barken med klorna. Varför har man inte träd inomhus för? Då hade vi kunnat klättra jämt! Kurr och burr.

    Kommentar av Findus, Isak och Rasmus | 22 juli, 2011

    • Finns nästan inget som är skojigare. Jag håller fullständigt med om att vi borde få ha träd inomhus.

      Kommentar av Katten Sippo | 22 juli, 2011

  3. Vad du är tuff och modig som vågar klättra sådär högt upp och sen ner igen! Nosbuff

    Kommentar av Dui och Deco | 21 juli, 2011

    • Äsch, en vanlig dag för en säkerhetskatt.

      Kommentar av Katten Sippo | 22 juli, 2011

  4. Jamar som Wikki, det kan gå helt jamars fel om vi katter klättrar i träd högt upp med koppel efter oss, hugaligen vi törs inte tänka på vad som hade kunnat hända.
    Vi kan ju fastna och bli hängandes i trädet, *suckjam
    så ta det försiktigt Sippo, nästa gång du har koppel på dig i högt träd.

    Tass tass

    Kommentar av Mimmi, Chicko, Tarzan, Sessan | 21 juli, 2011

    • Jag är alltid jätteförsiktig. Men jag ska vara ännu försiktigare nästa gång.

      Kommentar av Katten Sippo | 22 juli, 2011

  5. Men Sippo då! Nu ska du allt få lite skäll av mig!
    Du vet väl att det är ABSOLUT FÖRBJUDET i KattBalken för katt med vidhängande koppel att klättra i träd högre än ens husse kan nå???!!
    Tänk om du snott in kopplet och – jag vill inte tänka på det – blivit dinglande i det? Högre än husse kunnat räcka för att trassla loss dej?

    Matte har lärt mig att trädklätter är OK, men inte högre än 2 meter och det har jag lärt mej nu. När jag är lös på Landet får jag klättra hur högt jag vill, men det är en ofarlig klättring utan nåt som kan sno fast sig!

    Visst katten är det modigt att klättra, men att göra det med långkoppel efter sig är dumdristigt!!! Snälla gör inte om det!

    TassKram Wikki

    Kommentar av Wikki | 21 juli, 2011

    • Mjau, jag hade allt under kontroll. Men jag ska be husse ta med sig en stege nästa gång.

      Kommentar av Katten Sippo | 22 juli, 2011

  6. Konstigt att tvåbeningarna är mest oroliga för att vi klättrar upp i träd. Det är ju nedklättringen som är det svåra. Men du klarar ju båda med galant tass- och svansföring. Precis som väntat.

    Kommentar av Kattson | 21 juli, 2011

    • Tsss, tackjam så mycket. *generad*
      Konstigt är milt sagt. Fast oftast brukar det sluta bra, i värsta fall tar jag husse som studsmatta.

      Kommentar av Katten Sippo | 21 juli, 2011

  7. Att du tog dig upp den där första biten, det var strongt gjort! Vad jag kan se är det bara raka stammen. Endast en katt i sina bästa år och med bred erfarenhet klarar den uppgiften! Dessutom hade du ju husse kopplad, jag fattar inte riktigt hur du klarade av det hela? *svanshonnör*

    Kommentar av Katten Gustav | 21 juli, 2011

    • Oj, bästa år och bred erfarenhet! *stoltsvans
      Det gällde att ha ordentligt med fart och att utnyttja cirkulationsprincipen för trädklättring. Men visst var det lite jobbigt med en klumpig husse på släp.

      Kommentar av Katten Sippo | 21 juli, 2011

  8. *fnissjam*
    Vi kan se er husse stå orolig nedanför trädet med händerna utsträckta och jama : -”Jag tar emot!!”
    Våran husse var likadan första gången vi tassade högt upp i ett träd, nu för tiden bryr han sig inte… *mutter*
    Men visst är det roligt att tassa upp och njuta av utsikten?

    Kommentar av Max & Måns | 21 juli, 2011

    • Just precis så stod han! Så er husse bryr sig inte längre? Men det måste ju betyda att han vet att ni är så duktiga att han själv bara skulle vara i vägen.
      Utsikten hade varit ännu bättre om jag sett något, men det var en skog i vägen.

      Kommentar av Katten Sippo | 21 juli, 2011

      • Så är det faktiskt. Nu har han sett oss tassa både upp och ner så många gånger att han vet att vi kan själva.
        Fast det är klart, när vi är HÖGT uppe blir han orolig.

        Kommentar av Max & Måns | 21 juli, 2011

  9. Så härligt med trädklättring. Så kanonbra ut. Klart du inte behövde husses hjälp! Bra katt reder sig själv!

    Nosgos

    Kommentar av Nea theCat | 21 juli, 2011

    • Det kan du hoppa upp och jama att det är. Husse var helt onödig, som vanligt.

      Kommentar av Katten Sippo | 21 juli, 2011

  10. Imponerande högt du lyckades klättra Sippo ,med tanke på att du hade husse i släptåg 🙂

    Kommentar av Kjelle Bus | 21 juli, 2011

    • Tackar tackar. Lite knepigt var det ju med en slö tvåbening i släptåg, men bra katt reder sig själv.

      Kommentar av Katten Sippo | 21 juli, 2011

  11. Oj vad modig du var som klättrade så högt! *imponerad* Självklart hörde husse fel, inte ropar en sån tuffing på hjälp…
    *nosbuffar*

    Kommentar av Alice | 21 juli, 2011

    • Det var ren instinkt som tog över när trädet kallade. Visst borde även husse förstått att han hört fel? Jag ropa på hjälp. *fnyser*

      Kommentar av Katten Sippo | 21 juli, 2011


Sorry, the comment form is closed at this time.

%d bloggare gillar detta: