Sabotage
Någon har saboterat husses skor och Tindra är huvudmisstänkt.
Det var i går som husse märkte en mörk skugga vid skorna ute i hallen och eftersom jag låg i soffan så kunde det ju bara vara en annan viss fröken – trodde vi. Tindra hävdade bestämt att hon varit inne på lådan och inte i närheten av husses skor. När vi hävdade motsatsen, så krävde hon bevis och det hade vi ju inga.
Men så i dag när jag försökte få fart på husse för en promenad, då tog vi henne på bar gärning. Hon låg och spanade på den ena skon som fortfarande var knuten och verkade fundera på hur man snabbast kunde knyta upp den.

Bevis "A" - en uppknuten sko. Den dåliga skärpan beror på husses upprördhet över den uppknutna knuten.
När vi ställde henne mot väggen så började hon gråta och jamade tyst att hon kände sig så ensam när vi gick ut, att hon tänkte att om skorna inte fungerade, så skulle vi bli tvungna att stanna inne. Så hon hyrde in en igelkott för att ”lösa problemet”. Kotten i fråga bröt sig då in hos oss via brevinkastet och knöt upp ena skon och sedan smög ut igen.
Både husse och suckade åt den förtvivlade fröken och förklarade att vi inte skulle rymma utan att vi snart skulle vara tillbaka igen.
20 kommentarer
Sorry, the comment form is closed at this time.
[…] oavbrutet i dag. Jag tror han fick lite dåligt samvete för de falska anklagelserna han kom med i går. Med det jamat, så är det dags för viktigare […]
Pingback av Slappar « En katts betraktelser | 17 juli, 2011
Otroligt att det fortfarande är så att vi katter får skulden så fort det händer något utöver det vanliga *hytter med tassen* Rekommenderar Tindra att anlita en skicklig advokatt, med dokumenterad icke fördomsfull inställning till katter. Alla katter har rätt till en rättvis behandling innan dom faller *pekar förnumstigt med tassen*
Förresten tycker jag mig kunna läsa in mycket kärlek i denna skoincident…
Tassklappar
Jam, det är knappt så man kan tro det. Vi borde ju ha kommit längre med all jämlikhet. *suckar* Jag funderar på att erbjuda mina tjänster advokatt om inte husse slutar anklaga henne så där.
Kärlek till varandra har vi väldans mycket av här hemma.
Sippo! Vi tror också Tindra e oskyldig! Här hemma har vi samma problem, matte brukar oftast skylla på Mimzan men vi e ganska övertygade om att det är dammtussarna som har party När det händer oförklarliga saker. Höll bara husse och matte dom i schack så skulle de ju inte ha några problem. För tänk efter om en blomkruka har trillat så ligger det ju massa jord och vatten runt omkring, vi tror att det är då partyt har gått över styr och övergått till gyttjebrottning. Vi vet ju alla att vi beskedliga missar ALDRIG skulle hitta på massa dumheter!:-)
Det måste ju vara dammtussarna som sabbar skorna, vi katter gör ju inte såna tokigheter. Åhhh, är det dem som rivit ner blomkrukorna på golvet när jag fått skulden?! Jamarn ta mig om jag inte ska kräva rejäla skadestånd för förtal och lite annat.
Stackars Tindra som känner sig ensam. *morrhårsdarr* Tycker att Tindra ändå var ytterst försiktig… om det nu VAR Tindra, alltså. Lilllmissen hade nog knipsat av snörena. Problem solved. Kurr och burr.
Husse funderar på att köpa en uppblåsbar katt till henne, så hon har någon att prata med när vi är ute. Undra om inte Tindra snart kommer hyra in Lillmissen som avknipsare…
Stackars lilla Tindra, hon måste verkkligen känna sig övergiven när ni går ut. Men vi undrar också över kotten, vem är det och var kan man hyra en sådan. Antagligen via datorn eftersom Tindra inte går ut. *fundilerar*.
Ja, hon måste hyrt kotten via datorn på något sätt. Hon känner sig jätteensam när vi är ute på promenad, men hon vill ändå inte följa med. *suckar*
Jag saknar fortfarande bevis! Det faktum att Tindra erkänt bevisar egentligen bara att hon kände sig ställd mot väggen och var beredd att göra allt, till och med erkänna ett brott, för att komma loss. Tills bättre bevis framkommer betraktar jag Tindra som oskyldig.
Jag håller med fullständigt. Men vem är den där mystiska kotten hon berättade om? Existerar han verkligen, eller var det bara något som hon jamade i stundens hetta? *funderar*
Men, det är ju Inkräktaren ju. Inkräktaren valde naturligtvis Kottes identitet och kröp in genom brevlådeinkastet. Och så får stackars sötnosen skulden. *snyftar och hötter med tassen åt Inkräktaren.
Människor borde gå på kurs i att tro på Inkräktaren. *tvättar oskyldigaste vita tassen
nosgos å sånt
Maurice
Men lilla gumman Tindra, hyrde hon in hjälp för att ha kvar husse och Sippo.
Hade också en inkräktare som kommer lite då och då. Denna inkräktare envisas med att kissa på gratis dagstidningen som vi får två gånger i veckan. Vet ännu inte vem denna inkräktare är, utredning pågår.
Nosgos
Det finns visst inga gränser för det hon gör. Stackars liten.
Men vem kan det vara som kissar på gratistidningen hos er då? Väntar spänt på uppdateringar.
Hos mig finns det en inkräktare som jamar ute i hallen mitt i natten !!!
Givetvis så påstår ju matte o husse att det är jag !!!
Hmpf jamar jag bara !!!
Jag förstår precis hur du menar, för det är samma sak här! Hmpf, jamar jag med! *stampar*
Klart att det var Kotte som saboterade dojjan!
Husse är väl så stor att han kan knyta skorna vid behov, det är onödigt att skylla på lilla oskyldiga sötnosen Tindra!
Han en fortsatt trevlig lördag 😉
=^.^=
Nosbuffar
Eller hur! Pffft, husses mage är i vägen när han försöker knyta skorna. Men visst var det dumt att skylla på lilla Tindra? Jag skulle ju aaaldrig göra så.
Tassa lugnt.
Inkräktare är bra. Eller… Vi jamar… Inkräktare finns! Vi har Inkräktare här också. I synnerhet när något gått sönder, vattenskålen välts ut, böcker petats ur hyllor och sladdar tuggats av… De kommer bara in – pooof, så! ställer till allt och försvinner! IBLAND tar de och klär ut sig till en oskyldig liten kissemisse (oftast en som bor i huset), bara för att var tarvliga och lägga skulden på en TOTALT oskyldig liten kissemisse. Så är det!
nosgos å allt det bästaste
M&K
Har ni också råkat ut för samma sak?! Jag känner igen det där med att inkräktaren välter böcker ur bokhyllan och välter ner blomkrukorna – ofta utklädd till mig.
Så skönt att höra att vi inte är ensamma om detta.