En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Tindra jamar – Jeeelp, en stickis!

Uschjam å fy, ja’ har blivit kattnappad. Ja’ tassade runt här hemma å var allmänt lyckli’, då husse kommer å lyfter upp mej i famnen. Ja’ blev såklart glad över att bli gosad me’ å pussade lite på husse. Men plötslit försökte han knuffa in mej i den dumma kattransporten. Ja’ tjempa’ emot så gott ja’ kunde, å ett tag var ja nästan på väg att klara mej undan, men husse vann för han är så mykke’ större än mej. Sippo stod helt tassfallen å gjorde ingenting. När ja’ satt i transporten så jama’ han till mej att ja’ skulle vaxineras, eller va’re nu va. Han å husse hade smitt planer bakom min svans… *sloksvansad* Ja’ jama så högt ja’ bara kunde, å ropa på jelp från alla som hörde, men ingen kom. *sniff*

Jeeeelp! Slepp ut mej!

Så körde husse till de’ otäcka stickishuset – Valla Djurklinik – för att lämna bort mej. Ja’, trodde ju faktist de’. På vägen dit hände de’ enda roliga. Vi åkte förbi ett vägarbete, å där fanns en jettestor schylt me’ stora bokstäver. Den skrek åt husse att han tjörde för fort, å så stod de’ hur fort husse tjörde. Dumma husse fick schämmas.

Så var vi entligen framme, å då börja’ ja’ jama igen, för ja’ var så rädd. De’ lukta pest å schällis å ja’ vet’ inte va’. Husse försökte trösta mej genom att sticka ner armen från burtaket å klappa mej. Då lyckades han med nästa grej – att fastna med armen. *tassen för ansiktet* Ja’ försökte jelpa husse genom att knuffa på från mitt håll, å efter ett par försök så lyckades vi. Men de’ va’ så pinsamt att ja’ ville döööö.

Husse: Shit, jag sitter fast!

Till slut blev de’ vår tur. Men ja’ va’ ju fortfarande redd, så husse kliade mej på huvet å prata’ me’ mej, å då blev ja’ lite lugnare. Det blev ett fasligt petande å pockande på mej, men ja’ fick beröm för att ja’ var en sån fin kisse. *stolt*

Men va' e're här för ställe? De' luktar pyton. *rynkar på nosen*

Hm, om ja' kanske hoppar ut genom fönstret...

Till slut stack de’ till i nacken å allt va’ klart. Ja’ blev jetteglad å ville skaka tass me’ den trevliga vettisen, men då hade hon redan springit vidare till nästa djur.

Husse beretta’ att ja’ faktiskt va’ duktiare än Sippo, för ja’ skrek inte lika mykke’ på vägen dit eller hem. De’ ni! *jättestolt*
Åh, ja’ måste skvallra om husse åxå. Han var tvungen att ringa Valla Djurklinik för att kolla vem av oss han var inne me’ sist, för han hade glömt bort de’! *skrattar* Aj, ja’ får ont i magen…

21 juni, 2011 Posted by | Okategoriserade | , | 31 kommentarer