Tindra jamar – Lemna mig inte…

I morse när husse skulle åka till jobbet så blev ja’ lite ledsen. Ja’ vet att han alltid kommer hem igen, men i morse ville ja’ bara inte släppa iväg honom. Så ja’ la mig vid dörren å tittade på honom me’ mina sorgsna ögon. Då blev husse jättelessen å ville inte åka till jobbet. När ja’ förstod hur lessen han blev, då jamade ja’ till honom att det var okej, han kunde åka å jobba i alla fall. Vet inte varför det blev så här. Måste vara såna där hor-mormonerer eller vad de’ nu kallas för. Sånt där som vi tjejer kan schylla på när vi klappar till nån dummis.

Men måste du verkligen åka till jobbet idag med?

Så måste ja’ jama att ja’ börjat styrketrena. De’ e viktigt att vara stark i tassarna om man ska jobba som säkerhetskatt, berättade Sippo för mig. Fast husse blev måttligt road av att ja’ använde hans torkställning som träningsplats.

Titta! Tassarna rör inte marken. *stolt*

Böckerna klara att skickas

Men det är ju så här att vissa vill ha en tassograf av undertecknad katt. Problemet är att vi inte har någon riktig stämpeldyna hemma och jag tänker inte låta husse måla mina tassar med vattenfärg. Sen är det så också att böckerna är inplastade och ska jag skriva i boken, så måste vi bryta förseglingen och då kanske boken tar skada i kuvertet.

Men om någon fortfarande vill ha ”Tasskramar från Katten Sippo” i sitt ex, så kan vi fixa det.

Nu ska jag ta hand om min stukade husse som precis kom hem.