En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Min award

Mjausan, jag har fått en award igen. Egentligen två awards, för jag fick den dels av Wikki och sen av Katten Gustav.
Då jag inte vill göra någon katt ledsen, så jamar jag så här; Alla mina vänner är värda den här awarden!

Förresten, det är blogg som jag gärna vill nämna eftersom ingen annan gjort det. Södertälje Katthem! Jag tycker alla katter där är värda en award, för allt de får stå ut med.

Min award. *stolt*

17 juni, 2010 Posted by | Okategoriserade | | 6 kommentarer

Jag mot Rådisen – andra halvlek.

Jag har inte kunnat leka med min rådis sedan sist, för husse glömmer hela tiden att ta med den ut, eller så stoppar han den i långbyxorna och tar på sig shorts eller tvärtom. Suckjam, jag är glad över min engångspäls.

Nåjam, idag så kom han ihåg att ta med den ut. Jag höll på som bäst med att stå i skuggan av buskarna och njuta av lite härligt gräs, då jag har ett misstänkt ljud bakom mig. Jag vände mig om och stirrade rakt in i ögonen på rådisen, han ville ha en returmatch!

Ska'ru ha revansch va?! Kom inte här och mucka gräl.

Jag kastade mig upp i luften och gjorde kattoskruvisk frivolt och landade mitt i skallen på gnagarskrället. Sedan höll jag fast den med tänderna medan jag aktiverade mina kaninben och sparkade stoppningen ur den. Ett tag var det faktiskt nära att den van på teknisk knockout. Det var nämligen så förjamat varmt att jag tappade all ork efter min frivolt. Dessutom var den ju kamouflerad i samma färg som gräset. Tur man har bra ögon.

Spring husse! Jag uppehåller rådisen så länge. Rädda dig själv!

Men jag förstod att min heder och husses hälsa stod på spel. Om inte jag skulle sätta rådisen på plats, så skulle den säkert ge sig på husse också. Han är ju inte lika stark och påhittig som mig, så han skulle med all säkerhet sluta upp som slav åt sagda rådis. Så med mina sista krafter, kastade jag mig fram och smockade till honom (rådisen, inte husse) med framtassen så att resten av stoppningen flög ut. Det var ett blodbad, men segern var äntligen min.

UGrrrr! Rawr! Morr! Fräs! *bita bita bita*

Uff, det var en envis rackare. Men nu har jag bankat förstoppningen ur den

17 juni, 2010 Posted by | Okategoriserade | , | 12 kommentarer