En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Snuffe smiter

Eller han försökte i alla fall, men han gav upp och hoppade ner igen.

”Men ja lykkas nog bettre nesta gång” hälsar en svettig Snuffe.

Nästan över, lite till bara... Äsch, ja ger upp.

5 juni, 2010 Posted by | Okategoriserade | | 14 kommentarer

Varmt!

Idag har det verkligen varit varmt ute. Husse skulle ut och sätta sig på uteplatsen och läsa sin bok en stund. Han hann knappt sätta sig i stolen så flög han upp och ylade om att hans bakdel numer var stekt bacon. Jag nosade lite oroligt och konstaterade att han gott behövde tio minuter till innan han var färdig, men eftersom han redan var på benen, så kunde vi gott ta en eftermiddagspromenad. Då snodde han min härliga liggplats och hävda att det var hans kortbyxor. Jag har då aldrig hört något så dumt, det var ju en perfekt madrass ju.

När vi väl kom ut så ångrade jag mig att jag inte gömt undan kortbyxorna för honom. Hans ben var nämligen så vita att han såg ut som en gigantisk huvudvärkstablett på promenad. Jag fick faktiskt lite ont i ögonen.

Oaj! Det sticker i ögonen ju. *tassen för ögonen*

Så mötte vi en underlig filur som hade tre ben! Ni kan förstå att jag var lite orolig när han passerade oss. Jag var faktiskt så orolig att jag sprang ifrån husse och lämnade honom med trebeningen. Underligt nog så hälsade de på varandra bara. Husse förklarade då att det var en herre med krycka. ”Jag struntar väl i vad det kallas. Han hade tre ben och hör sedan!” jamade jag ilsket.

På hemvägen så testade jag en annan parkbänk än den vi har utanför porten. Det är ju bra att kunna variera sig lite, som husse säger.

Den här bänken var minsann inte så dum den heller. Kurr!

Jepp, klart liggvänlig. Den är minst lika bra som vår andra bänk.

Uj, man kan ju ligga under den också. Va? Vadå "det kan man på den andra med?"

5 juni, 2010 Posted by | Okategoriserade | | 12 kommentarer

Intrång

Min morgon började med att det har skett två intrång på mitt revir på lika många minuter. Det var mitt nosologiska sinne som varnade mig för att det var något som inte stämde. Precis då så ser jag en grannkatt smyga runt bland buskarna. Jag intog svansberedskap och smög mig sakta framåt för att överrumpla inkräktaren.

Målet i sikte, jag smyger mig närmre.

Försiktigt försiktigt... Det gäller att åla sig fram här.

Nu var det ju bara så att husse ville vara snäll mot kissen och förvarna den, så han började hosta och låta så det skulle höras. Till slut blev han så trött på att bli ignorerad, så han gick fram till kissen och talade om att om han inte smet iväg fort som katten, så skulle kvarterets säkerhetskatt (det är jag) gripa honom för olovligt busknosande. Det sista vi såg var en svanstipp som försvann över en rabatt.

Jag hade knappt återhämtat mig från det fräcka intrånget fören jag såg nästa katt smyga in bakom svansen på mig. Men den katten han knappt sätta sina fyra tassar på mitt revir innan jag jagade bort den med dunder och brak. Efteråt så var husse högröd i ansiktet och började svaja lite oroväckande. Som tur var föll han inte, för jag orkar inte flytta på honom själv.

5 juni, 2010 Posted by | Okategoriserade | , | 2 kommentarer