Jag hörde ett spinnande

Höll lite utkik efter eventuella änglakatter i dag. Wikki skrev så vackert att jag bara var tvungen att hålla utkik. Men även om jag inte såg något, så kunde jag sätta mina högra morrhår på att jag hörde något. Det lät som en massa spinnande katter. Kan det varit änglakatterna jag hörde?

Ahem! Kunde du inte tagit bilden från andra hållet?!

*nosa nosa* Vad är detta för något? Ah, samma pryl som i fjol.

Ryck mig i svansen och kalla mig Rudolf! Nu är jag säker på att jag hör något. Lyssna husse. Vadå du hör inte?

En fin dag

Dagen började med en enkel promenad på 45 minuter. Husse mumlade och muttrade, men det tar tid att undersöka varje buske och gräsplätt. Jag tog ett par extravarv runt mina favoritbuskar också. Jag har ju inte kunnat komma åt dem på hela vintern, så jag kände lite saknad. Samtidigt passade jag på att hålla utkik efter Masken Börje, men han ligger nog fortfarande och sover.

Det är viktigt att kontrollera husväggen, så den inte rasar. Fast just på den här bilden så tittar jag efter en skällis som såg misstänksam ut.

Utbildningen av vice vaktkatt Snuffe, fortsätter. Han börjar klara av allt mer avancerade övningar. Nu försöker han till och med klättra över stängslet. Något som inte uppskattas av husse. Tyvärr går det inte att hålla några längre lektioner, då min elev blir lite rastlös av sig.

Det gäller att ha tassarna snyggt placerade på fönsterblecket, så du inte halkar.

Sedan är det viktigt att du... Hallå där, vart ska du? Kan ju inte bara sticka mitt i undervisningen.

På eftermiddagen så smet han iväg i flera timmar och när han väl kom hem så luktade han både annan katt och skällis! *fnys* Dessutom hade han tagit massor med bilder på den! *förnärmad*

Ligger mellan husses fötter gör hon också!

Men det var ett jamla fotande på den där skällmaskinen!

Sista bilden säger du? Jag hoppas det för din skull. Rawr!

Snöröjning

Tog en promenad med husse. Då kontrollerade jag att snöröjningen var godkänd.

Titta husse. Det är som en liten gata för oss.

Arma mig

Ja, heter det inte så när man lånar sin människas arm för lite gos?

Den här bilden är tagen från husses axel. Här håller jag precis på att ligga in armen, så den passar ordentligt.

Så mysigt det känns. *kurr kurr*

Ännu mer gos, fast från annan vinkel. Hellu! *vinkar med tassen*

Hörru husse! Nu stavade du allt fel där. *pekar*

Jag fungerar som rättstavning, om man så jamar. *hehe*

Så håller vi tassar och svansar för Gammelhusse. Han ligger nämligen på sjukhus och ska magnetröntgas. Han hade visst ont i bakbenen, eller vad han nu sa. Jaha, bak i benen. Ja då förstår jag.

Patrull

Jag blev så inspirerad av Wikki’s inlägg om sin promenad, att jag släpade ut min egen människa på promenad. Trots att det var molnigt och blåste jättekallt, så var det härligt att få vara ute och lufta pälsen. *spinner*

Äntligen är min bänk snöfri! *svansdans*

Annat var det i vintras.

Passade även på att rulla runt på gräsmattan för att kolla kvaliteten.

Så måste jag ju passa på att jama om min helt egna spaningsplats. Gustav har ju ett helt träd, men jag får nöja mig med det som finns i närheten. *mutter*

Inte lika stiligt som Gustavs träd, men det är min plats.

Hoppsan

Jamlars så kul det ser ut. Fast vad är det kaninen gör med missen?! *stora ögon*

Lugna tassar

I dag är det återhämtning som står på schemat. Efter att ha tränat Snuffe i inre spaning, samt agerat stödkatt åt husse, så var jag tämligen slutkörd. Det var endast tack vare min träning som jag orkade agera tröstis åt min sorgsna husse.

Han tittade nämligen på en film som hette ”2012” och han tyckte med jämna mellanrum att den var jättesorglig. Men sekunden senare satt han och stampade i golvet, klappade händerna och ylade som en hund, vilket fick två katter i hemmet att fly upp på närmaste bokhylla.

Ibland förstår jag mig helt enkelt inte på människor. Minst då min husse.

Inre spaning

Utbildningen till säkerhetskatt med Snuffe går vidare. Här försöker jag lära Snuffe hur man bedriver inre spaning. Det är inte så enkelt som det ser ut. Man måste ha en bra sittplats där man är lite dold. Jag tyckte husses plastblommor var perfekta att gömma sig bland.

Sippo: Så gäller det att ha rätt svansföring när du sitter här. Du kan inte bara vifta runt med den. Snuffe: Nähä. *noterar*

Sippo: Ser du hur enkelt det är? Snuffe: Mmm. Titta, en flygande fjäderkåttlätt. Sippo: Bravo Snuffe. Snyggt jobbat. *imponerad*

Vilken dag

Först och främst måste jag skvallra lite. Husse var nämligen och hälsade på en bekant i går kväll och fikade. Hon hade en kattfröken hemma som tydligen var och nosade på husse ett par gånger. Nu är det inte så ovanligt att katter och skällisar gör det. Husse är nämligen lite som en djurmagnet. *stolt* Nåja, den här fröken fick tydligen frispel och började fräsa och morra åt min arma husse som stod som ett förvånat frågetecken. Han blev totalt utfräst efter noter. Om jag hade varit med, då skulle jag minsann jamat allvar med henne och förklarat att så behandlar man inte min husse. Fast å andra sidan så kanske han låter bli att hälsa på främmande djur hela tiden.

I dag så har det blåst halv storm ute, den andra halvan förväntas dyka upp i kväll. Jag försökte få husse att gå ut och kontrollera reviret och sedan rapportera till mig. Han svarade med att kasta ett par trasiga strumpor i skallen på mig. Det blev att göra en kontroll från uteplatsen istället. Som vanligt på uteplatsen, hade jag med mig förste biträdande vaktkatt, Snuffe.

Snuffe: Vaffö' får du ha tak över huve't medan ja' måste sitta här å bli ruffsig i pälsen? Sippo: Ålderns rätt. Snuffe: Eh?

Sippo: Hm, hörde jag något? Snuffe: Spring å kålla du, så stannar ja' här.

Hm, kan det vara nätet som låter?

*slita slita, dra dra* Nähä, det sitter som det ska. *slita igen*

Det visade sig vara grannkatten. Snuffe blev så upphetsad när han skulle rapportera det, att det lite fel. Han ville utfärda svansbrännskada. Jag blev helt förskräckt och kollade så det inte gällde min svans. Men efter att han lugnat sig lite, så fick jag veta att han menade svansberedskap! *tassen för ansiktet*

Så hände något skoj också. Vi fick nämligen presenter i dag. Det var från Fjuttengänget! Det var två fina myntakuddar som de kallade för Myntamys. De luktade jättegott. Snuffe började med att tappa bort den ena efter tjugosju sekunder. Sedan tillbringade husse halva eftermiddagen med att leta efter den. Till slut hittade vi den under fotbadet i hallen. Fullkomligt logiskt.

Åh vilka fina presenter! *Svansdansar*

Ett fint kort fick vi också.

Vi svälter

Fyjam så synd det är om oss i dag. Husse var på väg att fuska med kattmaten den här månaden och låta oss äta Friskies & Mjau, för han hade fått lite av en kattmänniska som förlorat sin kisse. Man ska ju inte slänga maten, tänkte husse.

Men så läste han ett inlägg av kloka Wikki, och direkt efter smet han iväg till djuraffären och köpte Kunglig Kanin åt oss. Problemet är bara att eftersom den maten ska vara så bra och så fin och så vidare, så får vi svältportioner minsann! Kan ni förstå hur det känns för oss att veta att det står en fyrakilos säck inne i skåpet, men vi får bara ett par fjuttiga torrisar var. Var är rättvisan?! *stampar med tassen* Jag kräver mer mat och mer kärlek. Fast mest mer mat.

S-så svag... Mat... Jag dör, jag dör. *jämmer*

Snuffe har blivit komplett tokig och har börjat ett gerillakrig mot husse. Han sätter sig framför matskåpet och illjamar med sin pipigaste röst. Detta gör husse komplett tokig! Så ibland ger han med sig och ger oss ett par extra bitar. Moahaha!
Tyvärr hinner jag i regel inte ta en tugga, för att Snuffe (även kallad glufsaren) satte i sig båda skålarna på 3,72 sekunder blankt. Är alla emot mig i dag eller?!

Ja' e mett och belåtåten för stunden. *rap* Titta, jag har till och med lagt en kabel.