Min nosologiska upptäckt

Som jag jamade imorse, så gjorde jag ju en fankattisk upptäckt ute. Jag höll som bäst på att avsöka ett par buskar, då jag hörde ett underligt ljud. Jag tittade upp och hann precis hoppa åt sidan för att inte få en stor nöt i skallen.

“Det var en sån där kast-‘an-get, som trillade ner. Nej vänta, kast-‘an-jer, tror jag dom heter.”

“Så där ser dom ut från början, innan dom vuxigat klart. När dom är klara så spricker ägget och då trillar det ut en sån där röd kastanj, som nästan träffade mig i skallen.”

Trots att jag nästan blivit svårt skadad vid utförandet av mitt yrke som säkerhetskatt, så bestämde jag mig för att fortsätta patrullen. Då stötte jag på nästa underliga sak.

Faktum är att jag sett den ett par dagar, men inte brytt mig så mycket. Det var först när husse trampade på den och började grymta, som jag tittade lite närmare.

Sippo: Hm, en metallmojäng. Troligen från en skällis-radar. Husse: Eh, det kallas för sked. Sippo: Jaha, scheeed, säger du. *funderar* Och den använder man till en skällis-radar? Husse: Nej för katten. Det är en sked! Sån som jag använder till mitt kaffe. Sippo: Men varför skulle en skällis dricka kaffe? Husse: Glöm dina dumma skällisar! Det är en S-K-E-D!!! Sippo: Säger den till om något ske’r? Husse: Jag ger upp…

Jag misstänker att husse samarbetar med eventuella hund-lobbyister som försöker få ett grepp om mitt revir. För vem som helst kan ju se att det där är mottagare-flärpen till en skällis-radar.

Men det är så hemligt att ingen vet om det. En dag ska jag berätta lite mer. *tittar runt* Ups, måste smita.

Min nosologiska upptäckt

Som jag jamade imorse, så gjorde jag ju en fankattisk upptäckt ute. Jag höll som bäst på att avsöka ett par buskar, då jag hörde ett underligt ljud. Jag tittade upp och hann precis hoppa åt sidan för att inte få en stor nöt i skallen.

“Det var en sån där kast-‘an-get, som trillade ner. Nej vänta, kast-‘an-jer, tror jag dom heter.”

“Så där ser dom ut från början, innan dom vuxigat klart. När dom är klara så spricker ägget och då trillar det ut en sån där röd kastanj, som nästan träffade mig i skallen.”

Trots att jag nästan blivit svårt skadad vid utförandet av mitt yrke som säkerhetskatt, så bestämde jag mig för att fortsätta patrullen. Då stötte jag på nästa underliga sak.

Faktum är att jag sett den ett par dagar, men inte brytt mig så mycket. Det var först när husse trampade på den och började grymta, som jag tittade lite närmare.

Sippo: Hm, en metallmojäng. Troligen från en skällis-radar. Husse: Eh, det kallas för sked. Sippo: Jaha, scheeed, säger du. *funderar* Och den använder man till en skällis-radar? Husse: Nej för katten. Det är en sked! Sån som jag använder till mitt kaffe. Sippo: Men varför skulle en skällis dricka kaffe? Husse: Glöm dina dumma skällisar! Det är en S-K-E-D!!! Sippo: Säger den till om något ske’r? Husse: Jag ger upp…

Jag misstänker att husse samarbetar med eventuella hund-lobbyister som försöker få ett grepp om mitt revir. För vem som helst kan ju se att det där är mottagare-flärpen till en skällis-radar.

Men det är så hemligt att ingen vet om det. En dag ska jag berätta lite mer. *tittar runt* Ups, måste smita.

Masken Börje

Jag har till min stora glädje samt ännu större förvåning, stött på Masken Börje på min morgonpromenad. Han låg och latade sig mitt på gatan och verkade inte alls vara i form. Jag blev lite orolig och gick fram och petade på honom lite försiktigt med tassen.

Det visade sig att Börje hade festat lite väl hårt under natten och var därför lite trött. Han hade hittat ett par burkar öl som låg och skräpade i några buskar. Så han tog sig ett par stycken och blev lite på lyset. En lysmask, kan man säga.

“Hörrö du Börje. Du ser verkligen inget vidare ut kompis.”

Dessutom hade lyckats komma i gräl med en annan mask. Av det Börje berättade så handlade det visst om vem som var den största latmasken samt bästa ansiktsmasken. Tydligen hade den andra masken, som hette Sven-Bert förresten, blivit direkt hotfull och sagt att han nästa gång inte skulle nöja sig med att Börje hängde med läppen, utan skulle hänga på andra vis med.

Så nu är Börje lite rädd och vill inte visa sig mer än nödvändigt. När jag frågade om han fiskade efter hjälp, då blev han totalt tokig och hoppade rakt ner i ett hål i marken.

Var det något jag sa?

Senare ska jag berätta om vad jag hittade under min nosologiska undersökning. Fast det blir i eftermiddag.

Tassen!

Masken Börje

Jag har till min stora glädje samt ännu större förvåning, stött på Masken Börje på min morgonpromenad. Han låg och latade sig mitt på gatan och verkade inte alls vara i form. Jag blev lite orolig och gick fram och petade på honom lite försiktigt med tassen.

Det visade sig att Börje hade festat lite väl hårt under natten och var därför lite trött. Han hade hittat ett par burkar öl som låg och skräpade i några buskar. Så han tog sig ett par stycken och blev lite på lyset. En lysmask, kan man säga.

“Hörrö du Börje. Du ser verkligen inget vidare ut kompis.”

Dessutom hade lyckats komma i gräl med en annan mask. Av det Börje berättade så handlade det visst om vem som var den största latmasken samt bästa ansiktsmasken. Tydligen hade den andra masken, som hette Sven-Bert förresten, blivit direkt hotfull och sagt att han nästa gång inte skulle nöja sig med att Börje hängde med läppen, utan skulle hänga på andra vis med.

Så nu är Börje lite rädd och vill inte visa sig mer än nödvändigt. När jag frågade om han fiskade efter hjälp, då blev han totalt tokig och hoppade rakt ner i ett hål i marken.

Var det något jag sa?

Senare ska jag berätta om vad jag hittade under min nosologiska undersökning. Fast det blir i eftermiddag.

Tassen!