En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Jag är artig, inte farlig.

Träffade på en granne när vi var ute i dag. Först så verkade hon inte vilja hälsa, så jag sträckte på svansen och gick rakt förbi. Vill hon inte hälsa så vill inte jag det heller. *svansknyck* Men så förklarade husse att jag inte ville tränga mig på. Så då ropade han på mig och vips, så var jag framme och hälsade på både husse och granne. Det gäller att vara artig, men samtidigt vill man ju inte tränga sig på.

Jag är ju egentligen en väldigt gosig och tillgiven katt. Det är bara att jag har lite svårt att ta det första steget. Man vet ju aldrig hur ni tvåbeningar reagerar. En gång var det en tjej och hälsade på husse, hon ställde sig uppe på en köksstol och gallskrek när hon såg mig. Har ni hört något så tokigt? *fnys* Jag som är så ofarlig. *mutter*

290820091014
“Hur kan man vara rädd för en liten misse som mig?”
270820091010
“Titta bara hur jag tar hand om min gosiga husse.” *tvätta, tvätta*

Resten av promenaden gick bra. Det blåste en hel del i pälsen, så jag fick lägga mig ner i gräset och rulla runt lite för att få den att ligga åt rätt håll igen. Ett evigt slit när det blåser och har sig. Självklart ville husse passa på att ordna en bild där jag själv skulle hålla i kopplet. Det fungerade inget vidare. *hehe*

290820091015
“Ja, då sticker väl jag då husse. Morsning.”

Men jag kom inte så långt, husse slängde sig på kopplet så det tog tvärstopp. Men jag måste erkänna att det roade mig lite. *moahaha* Men faktum var, att jag ville inte smita på riktigt. Buskologi är inget roligt utan husse.

290820091016
“Du och jag husse. Du och jag…”

29 augusti, 2009 Posted by | Okategoriserade | | 2 kommentarer

Jag är artig, inte farlig.

Träffade på en granne när vi var ute i dag. Först så verkade hon inte vilja hälsa, så jag sträckte på svansen och gick rakt förbi. Vill hon inte hälsa så vill inte jag det heller. *svansknyck* Men så förklarade husse att jag inte ville tränga mig på. Så då ropade han på mig och vips, så var jag framme och hälsade på både husse och granne. Det gäller att vara artig, men samtidigt vill man ju inte tränga sig på.

Jag är ju egentligen en väldigt gosig och tillgiven katt. Det är bara att jag har lite svårt att ta det första steget. Man vet ju aldrig hur ni tvåbeningar reagerar. En gång var det en tjej och hälsade på husse, hon ställde sig uppe på en köksstol och gallskrek när hon såg mig. Har ni hört något så tokigt? *fnys* Jag som är så ofarlig. *mutter*

290820091014
“Hur kan man vara rädd för en liten misse som mig?”
270820091010
“Titta bara hur jag tar hand om min gosiga husse.” *tvätta, tvätta*

Resten av promenaden gick bra. Det blåste en hel del i pälsen, så jag fick lägga mig ner i gräset och rulla runt lite för att få den att ligga åt rätt håll igen. Ett evigt slit när det blåser och har sig. Självklart ville husse passa på att ordna en bild där jag själv skulle hålla i kopplet. Det fungerade inget vidare. *hehe*

290820091015
“Ja, då sticker väl jag då husse. Morsning.”

Men jag kom inte så långt, husse slängde sig på kopplet så det tog tvärstopp. Men jag måste erkänna att det roade mig lite. *moahaha* Men faktum var, att jag ville inte smita på riktigt. Buskologi är inget roligt utan husse.

290820091016
“Du och jag husse. Du och jag…”

29 augusti, 2009 Posted by | gos och kel | Kommentarer inaktiverade för Jag är artig, inte farlig.