En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Överfallen

Hade precis kollat grannhuset efter min magkrafsare, men hon var fortfarande inte där. Jag fick nöja mig med en ersättare som kom och klappade mig. Husse hade nämligen äntligen insett att jag tänkte då inte röra på mig innan jag blivit magkrafsad och gosad med.

På vägen hem så stötte vi på en ilsken grannkatt. Först tänkte jag ignorera skrället eftersom han alltid morrar åt mig. Men så kunde jag inte låta bli att nosa lite. Plötsligt fick kissen frispel och anföll mig. Det blev ett faslig liv när vi jamade och fräste åt varandra. Om det inte varit för att husse hållit tag i kopplet så skulle jag minsann visat var kattlådan skulle stå. *fnyser*

Det slutade med att jag vann. På sätt och vis. Min utbildning som commandokatt tog över och jag intog snabbt grundställningen för busko-rate, “den lugna kattens väg”, kan man väl säga. Det betyder att jag låg bakom en buske och glodde ilsket tills katten masat sig iväg. Ibland så är det bäst att slåss på det tysta sättet.

01082009780
“Ibland vinner man krig utan att slå ett slag.”

Man kan säga att jag hämtade mitt lugn från katt-chi. Det är den inre styrkan hos oss katter som övar katt-rate, “öppen tass”. Först trodde jag att katt-chi var en överkurs av atscho, men så var det ju då inte.

1 augusti, 2009 Posted by | Okategoriserade | , , | 2 kommentarer

Överfallen

Hade precis kollat grannhuset efter min magkrafsare, men hon var fortfarande inte där. Jag fick nöja mig med en ersättare som kom och klappade mig. Husse hade nämligen äntligen insett att jag tänkte då inte röra på mig innan jag blivit magkrafsad och gosad med.

På vägen hem så stötte vi på en ilsken grannkatt. Först tänkte jag ignorera skrället eftersom han alltid morrar åt mig. Men så kunde jag inte låta bli att nosa lite. Plötsligt fick kissen frispel och anföll mig. Det blev ett faslig liv när vi jamade och fräste åt varandra. Om det inte varit för att husse hållit tag i kopplet så skulle jag minsann visat var kattlådan skulle stå. *fnyser*

Det slutade med att jag vann. På sätt och vis. Min utbildning som commandokatt tog över och jag intog snabbt grundställningen för busko-rate, “den lugna kattens väg”, kan man väl säga. Det betyder att jag låg bakom en buske och glodde ilsket tills katten masat sig iväg. Ibland så är det bäst att slåss på det tysta sättet.

01082009780
“Ibland vinner man krig utan att slå ett slag.”

Man kan säga att jag hämtade mitt lugn från katt-chi. Det är den inre styrkan hos oss katter som övar katt-rate, “öppen tass”. Först trodde jag att katt-chi var en överkurs av atscho, men så var det ju då inte.

1 augusti, 2009 Posted by | överfall, commandokatt, gos och kel | Kommentarer inaktiverade för Överfallen

Fortfarande borta

Gick min vanliga runda runt grannhuset på morgonen för att kontrollera om hon kommit hem än. Jag såg att kattvakten fortfarande satt kvar utanför huset, så jag tyckte vi kunde gå fram och hälsa. Men tråkmånsen husse tjatade om att hon var upptagen och att det inte var vår riktiga granne. Det visste jag väl, men man kan väl gå fram och hälsa för det?

Det slutade med att husse körde iväg mig. Men för att riktigt visa vem det egentligen var som bestämde, så körde jag ett pälsvård och ett träningspass innan jag hängde med.

01082009776
“Hm, känner nog för att lägga mig ner och putsa pälsen lite.”
01082009777
“Så rullar vi runt ett par varv också.”
01082009778
“Hm? Stå inte där och hota mig med dina stinkfötter! Jag rör på mig när jag känner för det.”
01082009775
“Det hade regnat en hel del under natten. Här testar jag ett av dom lokala vattenhålen.”

Så prövade jag på lite slalom mellan träden också. Allt gick bra tills husse försökte pressa sig i mellan. Det var et par oroliga sekunder då jag trodde att han skulle fastna. Då hade jag fått jama efter hjälp.

01082009774
“Ledsen husse, men du får nog inte plats här. Nej, vi ska inte pröva. Halt!Stopp!”

1 augusti, 2009 Posted by | Okategoriserade | | 2 kommentarer

Fortfarande borta

Gick min vanliga runda runt grannhuset på morgonen för att kontrollera om hon kommit hem än. Jag såg att kattvakten fortfarande satt kvar utanför huset, så jag tyckte vi kunde gå fram och hälsa. Men tråkmånsen husse tjatade om att hon var upptagen och att det inte var vår riktiga granne. Det visste jag väl, men man kan väl gå fram och hälsa för det?

Det slutade med att husse körde iväg mig. Men för att riktigt visa vem det egentligen var som bestämde, så körde jag ett pälsvård och ett träningspass innan jag hängde med.

01082009776
“Hm, känner nog för att lägga mig ner och putsa pälsen lite.”
01082009777
“Så rullar vi runt ett par varv också.”
01082009778
“Hm? Stå inte där och hota mig med dina stinkfötter! Jag rör på mig när jag känner för det.”
01082009775
“Det hade regnat en hel del under natten. Här testar jag ett av dom lokala vattenhålen.”

Så prövade jag på lite slalom mellan träden också. Allt gick bra tills husse försökte pressa sig i mellan. Det var et par oroliga sekunder då jag trodde att han skulle fastna. Då hade jag fått jama efter hjälp.

01082009774
“Ledsen husse, men du får nog inte plats här. Nej, vi ska inte pröva. Halt!Stopp!”

1 augusti, 2009 Posted by | morgonpromenad | Kommentarer inaktiverade för Fortfarande borta