En katts betraktelser

Katten Sippo bloggar om sin vardag.

Underligt

Vilka underliga saker man kan hitta utomhus. Husse och jag vandrade mellan mina två gräsmattor, då jag hittade något underligt. Trots att jag aldrig sett en sådan tidigare, sa mig min kattlika instinkt att det var en klo-avbitare.

310820091044
“Men vad i hela Jamlunda är det här?!”

Troligen används detta otäcka redskap till att klippa klorna på bångstyriga katter. Det var i alla fall vad husse sa. Funderar på att emigrera till Sibirien.

310820091038
“Jag ÄR en snäll kisse. Jag lovar! Titta bara.” *kurr, kurr*

31 augusti, 2009 Posted by | Okategoriserade | | 9 kommentarer

Underligt

Vilka underliga saker man kan hitta utomhus. Husse och jag vandrade mellan mina två gräsmattor, då jag hittade något underligt. Trots att jag aldrig sett en sådan tidigare, sa mig min kattlika instinkt att det var en klo-avbitare.

310820091044
“Men vad i hela Jamlunda är det här?!”

Troligen används detta otäcka redskap till att klippa klorna på bångstyriga katter. Det var i alla fall vad husse sa. Funderar på att emigrera till Sibirien.

310820091038
“Jag ÄR en snäll kisse. Jag lovar! Titta bara.” *kurr, kurr*

31 augusti, 2009 Posted by | underligt | Kommentarer inaktiverade för Underligt

Blåsigt värre

Blev lite smått chockad när husse plockade fram kopplet en timme tidigare än vanligt. Jag visste att det var en timme tidigare, för att solstrålarna hade ännu inte nått till det fjärde mönstret från höger, på tapeterna. Vi katter kan ju liksom inte läsa  klockan. *ahem* Så fort vi kom utanför huset så höll jag nästan på att tappa morrhåren i blåsten.

300820091023
“Här gäller det att klamra sig fast, för att inte blåsa bort.”

Husse påstod att det var som storm på öppet hav. Han borde ju veta då han seglade en del som ungra… ungrare? Ah, yngre, heter det. Aj! Nu slåss han också. *duckar*

Men trots den starka blåsten så tog vi en rejäl sväng i området. Mina sinnen var på helspänn. Tänk om vi hittade en kattkollega som blåst bort i stormen. Nu gjorde vi ju inte det, men jag hittade en dörr som stod öppen. Funderade ett tag på om jag skulle stänga den. Men husse sa åt mig att låta bli. Det fick bli en nosologisk undersökning istället.

300820091017
“Ska dörren verkligen vara öppen? Jaha, då låter jag väl den vara det då.”
300820091019
“Taket över cyklarna sitter fast fortfarande. Bra, bra.”

Jag måste ge husse en uppskattande nosbuff. För trots att han huttrade och frös som hundan, så började han inte släpa mig hemåt, utan jag fick nosa vidare i egen takt.

300820091022
“Du husse. Jag vill bara jama att jag uppskattar våra promenader. Du vet väl att du betyd… Vad var det?!” *lystrar*
300820091027
“Något rör sig här borta. Det måste undersökas.”

30 augusti, 2009 Posted by | Allmänt | Kommentarer inaktiverade för Blåsigt värre

Blåsigt värre

Blev lite smått chockad när husse plockade fram kopplet en timme tidigare än vanligt. Jag visste att det var en timme tidigare, för att solstrålarna hade ännu inte nått till det fjärde mönstret från höger, på tapeterna. Vi katter kan ju liksom inte läsa  klockan. *ahem* Så fort vi kom utanför huset så höll jag nästan på att tappa morrhåren i blåsten.

300820091023
“Här gäller det att klamra sig fast, för att inte blåsa bort.”

Husse påstod att det var som storm på öppet hav. Han borde ju veta då han seglade en del som ungra… ungrare? Ah, yngre, heter det. Aj! Nu slåss han också. *duckar*

Men trots den starka blåsten så tog vi en rejäl sväng i området. Mina sinnen var på helspänn. Tänk om vi hittade en kattkollega som blåst bort i stormen. Nu gjorde vi ju inte det, men jag hittade en dörr som stod öppen. Funderade ett tag på om jag skulle stänga den. Men husse sa åt mig att låta bli. Det fick bli en nosologisk undersökning istället.

300820091017
“Ska dörren verkligen vara öppen? Jaha, då låter jag väl den vara det då.”
300820091019
“Taket över cyklarna sitter fast fortfarande. Bra, bra.”

Jag måste ge husse en uppskattande nosbuff. För trots att han huttrade och frös som hundan, så började han inte släpa mig hemåt, utan jag fick nosa vidare i egen takt.

300820091022
“Du husse. Jag vill bara jama att jag uppskattar våra promenader. Du vet väl att du betyd… Vad var det?!” *lystrar*
300820091027
“Något rör sig här borta. Det måste undersökas.”

30 augusti, 2009 Posted by | Okategoriserade | | 5 kommentarer

Blåsigt värre

Blev lite smått chockad när husse plockade fram kopplet en timme tidigare än vanligt. Jag visste att det var en timme tidigare, för att solstrålarna hade ännu inte nått till det fjärde mönstret från höger, på tapeterna. Vi katter kan ju liksom inte läsa  klockan. *ahem* Så fort vi kom utanför huset så höll jag nästan på att tappa morrhåren i blåsten.

300820091023
“Här gäller det att klamra sig fast, för att inte blåsa bort.”

Husse påstod att det var som storm på öppet hav. Han borde ju veta då han seglade en del som ungra… ungrare? Ah, yngre, heter det. Aj! Nu slåss han också. *duckar*

Men trots den starka blåsten så tog vi en rejäl sväng i området. Mina sinnen var på helspänn. Tänk om vi hittade en kattkollega som blåst bort i stormen. Nu gjorde vi ju inte det, men jag hittade en dörr som stod öppen. Funderade ett tag på om jag skulle stänga den. Men husse sa åt mig att låta bli. Det fick bli en nosologisk undersökning istället.

300820091017
“Ska dörren verkligen vara öppen? Jaha, då låter jag väl den vara det då.”
300820091019
“Taket över cyklarna sitter fast fortfarande. Bra, bra.”

Jag måste ge husse en uppskattande nosbuff. För trots att han huttrade och frös som hundan, så började han inte släpa mig hemåt, utan jag fick nosa vidare i egen takt.

300820091022
“Du husse. Jag vill bara jama att jag uppskattar våra promenader. Du vet väl att du betyd… Vad var det?!” *lystrar*
300820091027
“Något rör sig här borta. Det måste undersökas.”

30 augusti, 2009 Posted by | morgonpromenad | Kommentarer inaktiverade för Blåsigt värre

Jag är artig, inte farlig.

Träffade på en granne när vi var ute i dag. Först så verkade hon inte vilja hälsa, så jag sträckte på svansen och gick rakt förbi. Vill hon inte hälsa så vill inte jag det heller. *svansknyck* Men så förklarade husse att jag inte ville tränga mig på. Så då ropade han på mig och vips, så var jag framme och hälsade på både husse och granne. Det gäller att vara artig, men samtidigt vill man ju inte tränga sig på.

Jag är ju egentligen en väldigt gosig och tillgiven katt. Det är bara att jag har lite svårt att ta det första steget. Man vet ju aldrig hur ni tvåbeningar reagerar. En gång var det en tjej och hälsade på husse, hon ställde sig uppe på en köksstol och gallskrek när hon såg mig. Har ni hört något så tokigt? *fnys* Jag som är så ofarlig. *mutter*

290820091014
“Hur kan man vara rädd för en liten misse som mig?”
270820091010
“Titta bara hur jag tar hand om min gosiga husse.” *tvätta, tvätta*

Resten av promenaden gick bra. Det blåste en hel del i pälsen, så jag fick lägga mig ner i gräset och rulla runt lite för att få den att ligga åt rätt håll igen. Ett evigt slit när det blåser och har sig. Självklart ville husse passa på att ordna en bild där jag själv skulle hålla i kopplet. Det fungerade inget vidare. *hehe*

290820091015
“Ja, då sticker väl jag då husse. Morsning.”

Men jag kom inte så långt, husse slängde sig på kopplet så det tog tvärstopp. Men jag måste erkänna att det roade mig lite. *moahaha* Men faktum var, att jag ville inte smita på riktigt. Buskologi är inget roligt utan husse.

290820091016
“Du och jag husse. Du och jag…”

29 augusti, 2009 Posted by | Okategoriserade | | 2 kommentarer

Jag är artig, inte farlig.

Träffade på en granne när vi var ute i dag. Först så verkade hon inte vilja hälsa, så jag sträckte på svansen och gick rakt förbi. Vill hon inte hälsa så vill inte jag det heller. *svansknyck* Men så förklarade husse att jag inte ville tränga mig på. Så då ropade han på mig och vips, så var jag framme och hälsade på både husse och granne. Det gäller att vara artig, men samtidigt vill man ju inte tränga sig på.

Jag är ju egentligen en väldigt gosig och tillgiven katt. Det är bara att jag har lite svårt att ta det första steget. Man vet ju aldrig hur ni tvåbeningar reagerar. En gång var det en tjej och hälsade på husse, hon ställde sig uppe på en köksstol och gallskrek när hon såg mig. Har ni hört något så tokigt? *fnys* Jag som är så ofarlig. *mutter*

290820091014
“Hur kan man vara rädd för en liten misse som mig?”
270820091010
“Titta bara hur jag tar hand om min gosiga husse.” *tvätta, tvätta*

Resten av promenaden gick bra. Det blåste en hel del i pälsen, så jag fick lägga mig ner i gräset och rulla runt lite för att få den att ligga åt rätt håll igen. Ett evigt slit när det blåser och har sig. Självklart ville husse passa på att ordna en bild där jag själv skulle hålla i kopplet. Det fungerade inget vidare. *hehe*

290820091015
“Ja, då sticker väl jag då husse. Morsning.”

Men jag kom inte så långt, husse slängde sig på kopplet så det tog tvärstopp. Men jag måste erkänna att det roade mig lite. *moahaha* Men faktum var, att jag ville inte smita på riktigt. Buskologi är inget roligt utan husse.

290820091016
“Du och jag husse. Du och jag…”

29 augusti, 2009 Posted by | gos och kel | Kommentarer inaktiverade för Jag är artig, inte farlig.

Lite snabbt

Det blev bara en snabb kontroll av buskagen i dag. Jag hade nämligen lite annat att göra hemma. Sova exempelvis. Men jag utförde självklart min buskologiska undersökning ordentligt.

280820091011
“Sno dig lite nu va. Vi har femtielva buskar kvar att kolla.”

Husse hade lite problem att hänga med i svängarna. Han har ju liksom lite mer vikt att släpa runt på, om man så jamar. *hehe*

Efter promenaden så la jag mig ner och vilade lite, medan husse försvann på något ärende. När han var hemma igen så hade han med sig flera kassar med saker i. Men det visade sig bara vara dum mat till han själv. Inget till oss katter. *fnys*

Inte ville han gå ut igen heller, nu påstod han att det var dags för lunch. Underligt nog var min matskål precis lika tom som tidigare. Lunch är visst bara för somliga. *svansknyck* Så det var lika bra och lägga ner morrhåren och vila igen. Människor alltså… *suckar*

280820091012
“Din snåle drummel, du kunde väl köpt nåt oss oss?!”

28 augusti, 2009 Posted by | Okategoriserade | | 4 kommentarer

Lite snabbt

Det blev bara en snabb kontroll av buskagen i dag. Jag hade nämligen lite annat att göra hemma. Sova exempelvis. Men jag utförde självklart min buskologiska undersökning ordentligt.

280820091011
“Sno dig lite nu va. Vi har femtielva buskar kvar att kolla.”

Husse hade lite problem att hänga med i svängarna. Han har ju liksom lite mer vikt att släpa runt på, om man så jamar. *hehe*

Efter promenaden så la jag mig ner och vilade lite, medan husse försvann på något ärende. När han var hemma igen så hade han med sig flera kassar med saker i. Men det visade sig bara vara dum mat till han själv. Inget till oss katter. *fnys*

Inte ville han gå ut igen heller, nu påstod han att det var dags för lunch. Underligt nog var min matskål precis lika tom som tidigare. Lunch är visst bara för somliga. *svansknyck* Så det var lika bra och lägga ner morrhåren och vila igen. Människor alltså… *suckar*

280820091012
“Din snåle drummel, du kunde väl köpt nåt oss oss?!”

28 augusti, 2009 Posted by | Promenad | Kommentarer inaktiverade för Lite snabbt

Annorlunda start på dagen

Nu har det hänt något underligt. Jag måste ha blivit påverkad av astro-nåmiska störningar. Jag gick mest och funderade på ingenting, då plötsligt husse gör sig redo för promenad. Jag hade totalt glömt bort vår åbligatåriska morgonpromenad. Lite genant var det allt när husse kom viftandes med kopplet och ropade “promenad”. *skäms*

27082009995

Astronomiska störningar månne?

Promenaden blev smått virrig på grund av detta och inte blev det bättre av att det åkte runt en gräsätande brummaskin som förpestade omgivningen. *ryser* Dessutom gick det runt tvåbeningar med några slags verktyg som dom använde till att mörda buskarna med.

27082009998
“Vad görs med mina stackars buskar? Är ni inte kloka?!”
270820091001
“Här uppe i trädet, känns det lite säkrare.”

Vågar knappt tänka på hur eftermiddagen kommer att bli. Jag tror nog att det blir att följa i husses fotspår. Då kan man känna sig säker så länge han inte trampar snett. Men gör han det, hör man hans svordomar lång väg.

270820091003
“Jag håller mina tassar på dina fötter, husse. Det är okej va?”

27 augusti, 2009 Posted by | Okategoriserade | , , | 7 kommentarer